I många år, säkert 15, har jag haft extraslag på hjärtat nån gång ibland. Inte ofta, inte mycket, men så pass att jag känner det ibland. Jag kan känna det i några minuter, sen är det borta i veckor eller månader igen. Det är ofarligt men obehagligt, liksom.
Den senaste tiden, ett par veckor ungefär, har jag haft betydligt mer känningar av hjärtklappning och extraslag. Extraslag är jag ju van, men det här hjärtklappningen har jag sällan känt. Det känns liksom som ett tryck över lungor och bröstkorg och jag kan känna att min puls blir hårdare och lite oregelbunden.
Jag har tabletter att ta emot detta, betablockerare, men de drar ju ner flåset enormt så jag brukar undvika dem. Men, nu känns det som om det blir värre och värre. Jag har känt av det under ganska långa stunder, upp emot en timme och då mer som hjärtklappning än som extraslag. Det känns liksom ända upp i halsen på något vis.
I dag skulle jag springa Gröna Milen efter jobbet. Jag bytte om och åkte upp på Billingen och gav mig i väg ut i spåret. Moder Natur var snäll och gjorde ett uppehåll i regnet. Ganska tidigt kände jag att orken tröt. Det är svårt att sätta fingret på vad som inte stämde, för flåset funkade... men orken fanns ändå inte liksom.
Jag valde att byta bana efter 5 km och ta gula in i mål. Helt klart tappade jag lusten när kroppen inte svarade som den skulle och på väg in i mål tog jag ett beslut:
Nu blir det vila i 2 dagar, vila och betablockerare. Nästa motion blir på söndag, och då är jag förberedd på att jag har betydligt sämre flås. Jag tar tabletter fredag, lördag och söndag. Med lite tur så hinner det rätta till sig då och dessutom borde medicinen hinna gå ur kroppen innan loppet på tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar