Fem kilometer i vårsolens glans

Efter jobbet for jag hem och bytte om. Helt underbart väder, över 10 grader och knallsoligt. Livskvalitet!

Jag gav mig ut på en runda, den som blir ca 5 km. Det kändes rätt lagom. Benen var väl inte tip-top men det funkade rätt bra. Vid ett par tillfällen kände jag att jag inte skulle orka mer, men eftersom jag är en sån jäkla fighter (he he) så bet jag ihop och fortsatte i alla fall. Det är himla häftigt att tänka på, att man kan utveckla en sån jag-ger-mig-fasen-inte-förmåga på så pass kort tid. Jag menar, för ett år sen var jag fortfarande i springa-tre-minuter-gå-två-stadiet.

Jag är fullt medveten om att jag inte håller något mördar-tempo, och jag tvivlar på att jag nånsin kommer att bli någon sprint, men jag är ändå nöjd med mig själv. Trots allt joggar jag ju regelbundet, det är mer än många andra gör.

När jag började jogga utomhus efter nyår snittade jag på ca 7.30 min/km. 8 gånger senare snittar jag på 7.16 min/km. Det är ju trots allt en förbättring, särskilt med tanke på att jag då joggade 3-4 km, nu är jag inte under 5 km. (ja ja, jag letar efter framsteg även om de är små *L*)

Jag har också fått snabbare fötter. I början hade jag lite dryg 150 steg/min. Nu är jag uppe i närmare170 steg/min. (hm, ja okej, det kan ju bero på att det nu är barmark och det var mer is förr, men vad då...)

Testa Gevalia Millicano - Powered by Smartson

Om du inte kan använda koden ovan kan du prova att infoga alternativa koden nedan:

Testa Gevalia Millicano - Powered by Smartson

Nöd-frukost

Av någon fånig anledning glömde vi att handla hem frukost i går, så i morse när det var dags att kliva upp insåg jag att det var väldigt tomt i kylen. Suck! Bra start på veckan, på nåt vis...

Nåja, kaffe fanns ju i alla fall, så helt katastrof var det ju inte, men ändå.

Jag bestämde mig för att passera macken på väg till jobbet för att köpa lite nödproviant. Det är väl inget super-duper-kalas-bra utbud på StatOil men det funkar. Hellre än att vara hungrig, i alla fall.

Jag valde en macka och en drickyougurt. "Det bästa man kan säga om det är väl möjligen att det mättar", tänkte jag medan jag stod i kön, men sen slängde jag ett öga på vad snubben framför mig handlade...

En tjock, grillad korv med massa ketchup, och en läsk!! Klockan 7.30.

Då insåg jag att min nöd-frukost trots allt var rätt okej. *L

Veckans sista motion

Söndag har ju blivit synonymt med box. Box är svettigt, box är kul, box är jäkligt jobbigt!

Tyvärr är det också nåt med boxen som ger mig känningar i höften, mest efteråt. Jag känner inget under tiden, vilket är synd för nu vet jag inte riktigt vilken/vilka moment som ger känningarna. Visste jag vilken övning som var orsaken skulle jag ju kunna ta det lite lugnare då (hm, som att det funkar med ett ledare som är entusiastisk och peppande som ett barn som överätit kalaspuffar...)

Eftersom Kanallöpet och alla andra lopp närmar sig har jag ingen lust att ta några risker, så om det inte ger sig med höften så finns det en risk att boxen får vänta till i höst.... :(

Sol, jogg och klen ork

Strålande sol och nästan vindstilla. Perfekt för en joggingtur, eller hur?

Eftersom jag inte tränat så himla mycket denna vecka siktade jag på 7 km. Jag hade en tanke på en runda i parken här i stan, för att få se nåt annat, för att få lite grusväg och för att få en längre sträcka.

Flåset var kasst redan från början och jag tvivlade på att jag skulle orka genomföra hela rundan, men visst ju att det fanns möjlighet att gena hem vid flera tillfällen under min planerade runda.

Nu har jag ju utvecklat ett litet självplågarbeteende, så jag valde ändå att genomföra hela rundan om än med lite lägre hastighet än jag hade hoppats på. Väl hemma insåg jag att rundan inte alls var 7 km, utan bara 6 km, men det fick vara bra ändå. Nästa gång vet jag hur jag ska göra, var jag ska ta en liten extrakrok, för att få ihop en sjua.

Med tanke på att jag kände mig som en disktrasa i går är jag ändå nöjd med dagens insats, och jag har ju ett boxpass i kväll.

Bovetegröt...

Så, i dag var det liksom dags att prova bovetegröt för första gången. Madde har ju pratat mycket om hur bra det är, och eftersom jag tycker nyttig frukost är svårt att hitta, så provade jag.

Jag gjorde så här:

0,5 dl boveteflingor
1 dl vatten
lite salt
ett halv äpple, grovrivet

Detta fick koka ihop 2-3 minuter.

Sedan hade jag i 1 msk krossade linfrön och en halv skopa proteinpulver med vaniljsmak.

Gröten serverades med mjölk.

Hur det smakade? Hm, lite mesig smak så nästa gång ska jag ha rivet äpple även uppepå. Men godare än havregrynsgröt, mild och mjuk smak liksom.

Nu ska jag bara låta gröten landa så är det dags för en joggingrunda i detta otroligt underbara vårväder.

Cykel till salu - och ingen jogging

Jag hade planerat en lite längre joggingrunda i dag men vid en långsam promenad ner på stan insåg jag att det var bara att glömma. Förkylningen som legat på lur under veckan har inte blivit värre, men den har tydligen tagit all kraft på mig. Jag orkade inte hålla vanlig promenadfart när vi skulle gå hem. Jag orkade inte ens kolla klädaffärer eller skoaffärer på stan - och då är det illa!

Hur underbart det än är att svettas så var jag vuxen och förståndig nog att hålla mig hemma i soffan, och jag intalar mig att jag är pigg nog att köra en sjua i morgon istället.

Lite roligare är dock att det nu ser ut att förbli cykelföre så jag hoppas och tror att jag ska kunna börja cykla till jobbet rätt snart.

Min förra cykel är däremot till salu. Den är använd tre säsonger, servad varje år och i mycket bra skick. Den fick nya däck förra sommaren, och de har inte rullat många kilometer. Cykeldator och cykelkorg ingår. *L*

Estelle *L*

Ett väldigt otippat namn, men fint. Det gillas!

Sämre då att jag har lite känning i halsen i dag också, men jag har bestämt att det ska gå över till i morgon så jag kan jogga då. En 7 kilometare vill jag genomföra, det känns lite lagom. Då kan man moffa i sig lördagsgodis med gott samvete sen.

I övrigt har jag fastnat i BB-träsket. 24/7 kan jag sitta och glo, förundras över folks dumhet och reta mig på korkskallar. Kan det bli bättre?  *asg*

Halsont och blodfattig

Eftersom solen sken från en underbart klarblå himmel skyndade jag mig hem från jobbet, bytte om och gav mig ut för att jogga. Visserligen misstänkte jag att jag skulle känna av gårdagens blodlämning, för trots allt har jag ju lämnat bort en jäkla massa röda blodkroppar och de behövs för syreutbytet, men det spelade ingen roll. Jag var beredd att jogga sakta, men jag var liksom tvungen att komma ut i solen, få svettas, få ladda solceller och D-vitamin.

Redan efter några hundra meter kände jag att jag började få ont i halsen, och det är ju mindre bra, och tanken på att ta mig kortaste vägen hem svävade förbi, men den slog jag bort. Minst 5 km skulle det bli - och det blev det också. 5,6 km till och med, det är noga det där. *L*

Visserligen kändes det som om det bara var uppförsbackar hela vägen, men vad gör det. Som vanligt var det underbart skönt att få svettas, ljuvligt att komma hem och duscha, och jag mår så jäkla bra så här efteråt. Hm, nåja, bortsett från att jag har löjligt ont i halsen och nog måste ta en kopp varm chocklad, kanske med lite mintu i...

Åh, varför är vi så korkade?

Vad är det som gör att vi människor så lätt faller för enkla genvägar, fast vi egentligen vet att det inte kommer att funka? Vad är det som gör att vi vill vara så lättlurade?

Gång på gång läser vi om mirakelpiller som kommer att göra oss smala på nolltid, ja vi kommer knappt att hinna svälja första tabletten så kommer vi i storlek 34. Underbara berättelser om vackra kvinnor som gått ner 27 kilo på några timmar, eller män som byggt muskler värre än Mr Universum på ett par dagar, och vi beställer glatt pillren och tänker "nåja, riktigt så bra är de nog inte, men lite kan jag nog gå ner".

Och de enda som blir glada är de där förbannade bluffmakarna som tjänar stora pengar på att vi vill ha en enkel lösning på ett svårt problem.

Det enda vi drabbas av är sämre ekonomi och, i värsta fall, sämre hälsa för biverkningar är inte helt ovanliga.

Kan vi inte - här och nu - lova varann att aldrig mer gynna de där lurendrejarna, att aldrig mer beställa suspekta piller på nätet, att faktiskt inse att det enda sättet att gå ner i vikt är att göra av med mer energi än vi stoppar i oss?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14367957.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14368169.ab

http://www.aftonbladet.se/halsa/article12389227.ab

http://www.bt.se/nyheter/mark/gratis-bantningspiller-var-en-bluff-kinnabo-bade-lurad-och-sjuk(2254096).gm

http://cint-blir-knyt.se/2011/09/varning-for-sverigehaftethealthzoneremovyl/

En annan intressant grej är det här nya (?) att slå sönder fettceller med ultraljud och sedan använda radiovågor till att föra ut det ur kroppen, på något vis. Tillåt mig vara mycket skeptisk.... Och priset? Jisses, det är ju snudd på rån.

Att slå sönder celler i kroppen.. om det ens funkar, kan det då vara bra?? VET ultraljudet vad som är fettceller och vad som är muskelceller?

http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.1359467-de-ska-krossa-oonskade-fettceller

http://www.relaxxfloating.se/getpage.asp?do={D66CFB7F-CA96-45A6-87BB-370465165D78}

Nä, vi gör som vi sagt - vi lär oss att det inte finns några enkla genvägar. För att gå ner i vikt måste man äta mindre och röra sig mer. Punkt, liksom! 

Känner att jag är lite tappad

Tappad på en halv liter, ungefär...

I morse lämnade jag blod. Det är inga som helst problem, jag är inte sprut-rädd och jag har fina blodkärl, men visst blir jag lite trött och frusen efteråt.

Nu är det ju väldigt viktigt att det kommer in blod, så jag lämnar glatt några deciliter emellanåt.

Är du inte redan blodgivare så tycker jag du ska bli det. Mer information om blodgivning kan du läsa här.

Den enda nackdelen jag kan komma på med att vara blodgivare är väl möjligen att man inte ska träna samma dag som man lämnat blod, men med det skitväder vi har i dag så känns det rätt okej att sitta hemma i soffan istället för att vara ute och jogga.

5 km i solskenet

Efter jobbet for jag hem och bytte snabbt om till joggeri-kläder. Jag hade lovat att hämta maken när han slutade kl 16, så jag for till hans jobb och lämnade bilen till honom. Sen drog jag i väg på en runda, utomhus givetvis i detta underbara väder.

Jag vet att det är ungefär 3,5 km raka vägen hem, men det kändes för lite så jag tog några extra kringeli-krokar. Större delen av vägen var det bar asfalt, men det fanns vissa inslag av is så det var till att ta det försiktigt bitvis. Men det gjorde inget, det var så underbart att vara utomhus, att jogga, att svettas.

När jag närmade mig vår ytterdörr såg jag att det skulle bli ca 4,6 km - och det är en väldigt fånig sträcka. Alltså tog jag en liten extra sväng runt några hus i grannskapet så jag kom upp i 5 km. Mycket bättre!

Det känns som om min kondition har blivit mer stabil, jag är inte riktigt lika beroende av dagsform längre vilket känns jättekul.

I morgon blir det ofrivillig vila för jag ska lämna blod och då bör man inte motionera samma dag.

Man måste ju leva också...

Har du nånsin hört det, när du har försökt äta vettigt och motionera?

Man måste ju leva också... Eh, ja, gör man inte det när man tänker på vad man stoppar i sig? Lever man bara när man äter pizza och kanelbullar? Lever man inte när man motionerar? Lever man bara när man sitter hemma i soffan eller är på jobbet?

Borde man inte bli lite orolig för sin egen livskvalitet om det enda man lever för är just äta? Jag menar, vänner, sommarstuga, läsa böcker, fiska, fågelskådning, fia med knuff, korsstygnsbroderi, ha sex... det finns ju massor med saker man kan göra, och må bra av.

Är det inte just för att leva - länge och frisk - som man ska tänka på vad man äter och hur man motionerar?

Så lite - så mycket värt

På min joggingrunda i dag mötte jag en man som var ute på en rask promenad. Några kilometer senare mötte jag samma man igen och då log han brett mot mig och sa: "Bra jobbat!"

Så lite, bara tre stavelser och ett leende, och ändå så mycket värt.

Så, nu tycker jag att vi bestämmer oss för att ta efter denna kloka (?) man och göra samma sak. Ser vi någon som är ute och motionerar så ler vi uppmuntrande mot dem, och hejar gärna på dem med något uppmuntrande ord - okej...?!

Vilken trevlig söndag!

Att först sova ut (i alla fall till klockan 8) och sen ligga kvar och lyssna på ljudbok (Isfolket, underbara serie!) innan man går upp och äter frukost... jag menar, kan en sån dag bli fel?

Ett par timmar efter havregrynsgröten bytte vi om för att ta en tur. Jag siktade på 7 km trots att det kom små (och ibland större) byar av snö. Desto skönare att komma hem sen då och ta en varm dusch.

Taggad till max plockade jag på mig hela utrustningen, bestående av såväl micoach som GPS-klocka, och snörade på mig skorna. Dottern höll mig sällskap en liten bit, men mitt och hennes tempo är inte riktigt samma så efter ca en kilometer delade vi på oss. Hon skulle kunna hänga med mig även om hon var klädd i skoteroverall, om jag ska vara ärlig, och det ger väl henne kanske ingen riktigt motion.

Efter rundan (drygt 52 minuter och 7.11 km senare) var jag väldigt nöjd med mig själv och min insats. Det var då väldigt skönt att duscha, länge och varmt. Sen fixade kocken (jag alltså) en pastagratäng som vi åt med god aptit, för visst är det extra gott med mat efter motion. *L*

Som lök på laxen blev det sedan en Tassimo-latte i soffan i väntan på att kroppen ska ladda så pass mycket energi att vi orkar gå bort till Elins Esplanad en sväng.

Vilodag - pyttsan!

Att titta på Melodifestivalen var ju nästan jobbigare än att jogga några kilometer. Det sista bidraget gav en pulshöjning och ett stresspåslag som antagligen gränsar till skadligt och först nu, en dryg timme senare, börjar jag hämta mig.

Vilodag med semla

I dag valde jag att ta en vilodag. Dels har jag tränat 9 pass de senaste 12 dagarna, dels kände jag mig en aning stel i höften i morse och jag vill inte riskera nåt med den.

Istället (och OJ vilket bra byte *L*) har vi fikat semla och köpt lördagsgodis.

Det är också en sorts livskvalitet, en livskvalitet som man kan ha ibland men inte så ofta.

I morgon blir det ordning och reda igen, men vettig mat och med motion. *L*

Livskvalitet

Ibland tror jag vi människor jagar lycka så intensivt att vi glömmer att känna hur bra vi faktiskt har det, missar de där stunderna i vardagen när vi faktiskt mår riktigt bra, guldkornen liksom.

I morse var en sån stund.

Vi gick upp tidigt, dottern och jag, trots att vi har sportlov och klev in på Actic redan före 7:30. 30 svettiga minuter på treadclimber och 15 minuter armstyrka senare skrek magen efter frukost. På fredagar kan man äta frukost på gymmet, det är ju så lyxigt. Ägg, macka, kaffe, juice.... SÅ GOTT!

Det är verkligen livskvalitet, vardagslyx, lycka, guldkant....

Nytt årsbästa

I dag kom dottern på besök för att stanna några dagar. Det är alltid lika trevligt, och eftersom hon är PT så gäller det ju att passa på att träna lite med henne.

Alltså åkte vi ner på Actic för ett pass på löpbandet. (men jag vill egentligen hellre springa ute, men FY vilket skrutt-väder!)

Vi klev upp på löpbandet och drog i gång. Dottern springer ju som om nån var efter henne, så henne försöker jag inte ens tävla med. Jag startade med att gå 500 meter som uppvärmning, som vanligt, sen drog jag upp bandet på 8.8. Minst 6 km var målet, så det gällde att stänga av hjärnan för att inte dö av leda.

Hela kroppen kändes pigg, så jag var egentligen inte orolig, jag var rätt säker på att klara mina 6 km så ganska snabbt satte jag målet på 6,5 km - eller gärna 7.

Vid 5 km trodde jag att jag skulle få spunk, det är ju så trist att bara stå där och nöta, men jag fortsatte... och fortsatte... och fortsatte. Sekunderna på löpbandet går långsammare än hos tandläkaren, och då går det verkligen långsamt!

Men, 52 minuter senare (ja, och 3 sekunder då) klev jag av bandet efter att ha joggat 7 km. Så långt har jag inte joggat sen i september, så jag kände mig väldigt nöjd. Särskilt som jag har en skaplig träningsvärk i dag, efter gårdagens PT-pass med Hanna.

Nu tycker jag att vi bestämmer att snö och is ska försvinna från alla cykelbanor, och det snabbt!

Bättre människa?

På expressen.se finns en artikel om hurvuvida man blir en bättre människa av att motionera.

Eh, bajsar björnen i skogen? Har påven festlig hatt?

Givetvis blir man en bättre människa av motion. Man mår bättre, blir gladare, får bättre tålamod, kan hantera stress bättre, kan koncentrera sig bättre, blir friskare, känner sig duktigare.... *L*

Minst en miljon...?

Kvällens PT-pass med Hanna var - givetvis och så klart - svettigt som vanligt. Det är ju precis så det ska vara.

Vi började i spegel-hörnan och där var vi inte direkt ensamma, jag lovar. Det är löjligt mycket folk på gymmet på kvällarna. Jag önskar jag kunde träna dagtid, det är så mycket lugnare och trevligare där då.

Jag gjorde benböj på bosu-bollen. Det är vansinnigt kul, det kräver en jäkla koncentration och det är mycket svettigare än man kan tro. Jag gjorde en del utfallssteg, också de på bosu-bollen, plus en hel del andra bål/balans-övningar. Även om jag har fått bättre balans det senaste året finns det en hel del utvecklingspotential där, skulle man kunna säga.

Efter ungefär halva passet flyttade vi oss till den del av gymmet där det finns balansbollar och sånt. Då var det dags för armhävningar på balansboll och på en liten boll, planka på balansboll, sidoplanka med rotatorkuff och nån slags planka med hantel som en liggande rodd liksom.

Efter ungefär en miljon benböj och armhävningar närmade sig passet sitt slut, och det gjorde även mina muskler. Som avslutning körde vi en massa crunches där svanken hela tiden skulle pressas ner mot golvet, Hanna hade sin hand där för att jag inte skulle kunna fuska, och målet var 30 st. Vid 30 kändes det rätt okej, så jag siktade på 50. Vid 50 hade jag krafter kvar så jag tänkte ta 10 till, men vad då... 60 st är en konstig siffra så då blåste vi på. Lagom mör i mina stackars magmuskler slutade det hela på 100 st, men då var det liksom fullständigt och totalt slut på kraft i musklerna.

Precis som det ska vara, alltså. *L*

Nu är den min!

Titta vad fin den är! *L*

Fast, vem är förvånad över att det började snöa typ en timme efter att jag hämtat den på affären...? Nåja, med tanke på att det ändå är rätt varmt ute så kan man ju hoppas att eländet smälter bort snabbt. Sen blir det cykel till och från jobbet. Gratis motion och bättre för miljön. Snacka om dubbelvinst!

Hur kan detta få fortsätta?

Om man är så fet att man inte kan ta sig ur sängen, att man behöver ha assistenter hemma hos sig - HUR KAN MAN DÅ FORTSÄTTA ÄTA SÅ MYCKET??

Vem köper hem dessa enorma mängder korv och chips till killen? Borde de inte hjälpa honom istället, köpa hem vettig mat och "tvångsavgifta" honom?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14367640.ab

Utomhusjogg - underbart!

I dag har vi haft ett kalasbra väder så jag valde att lägga min träning utomhus. Lika bra att ladda kroppens solceller, liksom. Efter en rätt sen lunch på stan (lax, löjligt god) gick jag hem och bytte om och gav mig ut.

Jag fattar inte att det tagit mig 40 år att inse hur underbart det är att jogga, hur skönt det är att träna överhuvudtaget. Men nu tar jag igen det. *L*

Jag körde samma sträcka som förra veckan, 5,5 km efter cykelbanor. Jag tyckte benen kändes tyngre i dag, och med tanke på helgens skräperiätande vore det inte så konstigt, men väl hemma såg jag att jag ändå hade 40 sekunder bättre tid än förra gången så även om det kändes tungt så gick det inte så sakta. Det gillas! *L*

I morgon hoppas jag på samma soliga väder, men det går att jogga när det är mulet också. Och om det snöar. Och i allra värsta fall kör jag inne, på löpbandet (men det är inte alls lika lockande, utomhus är så mycket skönare).

Har du inte kommit i gång med att jogga så ta chansen nu när det börjar bli vårväder. Då skriker ju hela kroppen efter att få vara utomhus, så då är ju halva motståndet liksom redan passerat.

Hjälpa, eller stjälpa...?

Vi har alla stött på dem, de som faktiskt borde gå ner i vikt, börja motionera och definitivt äta bättre - men som av olika skäl inte gör det. Varför det inte gör det finns det många skäl till, och eftersom jag själv tagit nästan 40 år på mig att komma till insikt lägger jag ingen värdering i detta, tvärtom är jag också en världsmästare på undanflykter.

Däremot kan jag inte låta bli att fundera över omgivningen... Vad kan omgivningen göra för att hjälpa och stötta?

Jag har en vansinnig tur. Jag har en sambo som ställer upp, en dotter som peppar, kollegor som hejar på, en PT som är suverän och ett underbart gym att gå till när jag ska träna. Men alla har inte det.


Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle ha gått för mig om jag inte haft allt stöd runt om mig, men jag är rätt säker på att medaljen från Tjejmilen inte skulle ha hängt här hemma och jag är ännu mer säker på att min träning inte alls skulle vara lika regelbunden (troligen skulle den vara obefintlig). Hur mitt blodsocker skulle ligga vill jag inte ens tänka på...

Vad är det då som gör att alla inte får samma stöd? Jag tror inte det finns en enda sambo/make/förälder i världen som medvetet göder sina nära och kära av illvilja, som medvetet vilseleder dem från träning och nyttig mat... Eller...? Är det så att vissa tycker att det är bra att andra också äter fel och motionerar för lite? Att det, på något vis, legitimerar eget dåligt leverne? Kanske...

Är man omtänksam om man låter ens partner äta vad han/hon vill och inte uppmuntrar till motion - eller är man bara obetänksam? Är man omtänksam om man vill att ens nära och kära ska leva så nyttigt de bara kan, för att vi ska få leva länge och vara friska - eller är vi bara tjatiga och tråkiga? Är vi elaka och lägger vi oss i om vi säger till våra anhöriga att de behöver förändra sin livsstil - eller är vi bara omtänksamma och bryr oss om?

Hur har du det? Har du stöd från din omgivning eller kommer din sambo hem med pizza fast du bestämt dig för att äta nyttigt, klagar barnen på att att du är borta för mycket när du åker och tränar, bjuder svärmor på tårta och blir sur när du inte äter, frestar kollegor med choklad och pikar dig när du avstår.... ??

Har du, tydligt och bestämt, talat om vad du behöver för stöttning från din omgivning - eller tror du att de kan läsa dina tankar...? *L*

UNDERBART väder!

I dag blir det minsann en joggingrunda utomhus. HÄRLIGT!

Melodifestival - mycket trevligt!

Jag fick en häftig julklapp av min man, en helg i Göteborg, komplett med Melodifestival och allt.

I fredags kom vi fram rätt sent så då blev det mest lite mat och tv-tittande på rummet. I går gjorde vi stan. Det finns ju en och annan affär att kika på. Jag tog en tur på löpbandet innan vi gick till Athena, en helt fantastisk restaurang som har löjligt goda tapas.

Sen var det äntligen dags, dags att gå till Scandinavium och titta på Melodifestivalen.

Jag älskar melodifestival så jag har verkligen sett fram emot detta - och hur höga förväntningar jag än hade blev det ännu bättre. Det var så himla häftigt att se hela cirkusen liksom bakom kulisserna, se hur kamerakillarna sprang fram och tillbaka, se hur välplanerat allt var.

Det var häftigt att höra hur hysterisk fjortisarna blev så snart de såg Ulrik. Det var ännu häftigare att märka hur artiga applåder David fick när han klev upp på scenen, och sen höra hur det blev ett fullständigt jubel när folk märkte hur bra han var.


Det var, helt enkelt, grymt kul!

Efter en helg med hotellfrukost, fika och en del skräpmat ska det nu ändå bli skönt att komma tillbaka i hälsosamma vanor, med nyttig mat och en massa motion. I morgon ska de nyinköpta träningsbyxorna invigas. *L*

Summering av hälsomånaden

I morse klev jag upp på vågen (ja, jag vet att jag inte skulle göra det, men hallå....! *L*)

Sedan vi började med denna utmaning, denna hälsomånad har jag gått ner 5,2 kg. Det är jag rätt nöjd med, faktiskt.

Jag har tappat 10 cm fördelat på 5 mätställen.

Överarm - 0,5 cm
Midja - 2 cm
Höfter - 3 cm
Lår - 3 cm
Knä - 1,5 cm

Jag har tränat sammanlagt 1306 minuter och jag har inte ätit skräpmat eller sötsaker.

Jag ger mig själv godkänt! *L*

Hur har det gått för er andra?

Och vad blir nästa mål?

Hälsouppföljning med PT-Hanna

För nästan exakt ett år sen hade jag min första träff med PT-Hanna. Då gjorde jag ett konditionstest (2000 m på löpbandet) plus ett styrketest (armhävningar, jägarstol, plankan).

Då klarade jag löpbandet på 15.28, 13 armhävningar, 36 sekunder jägarstol och 50 sekunder plankan.

Konditionsvärdet och den fysiska åldern var då inte bra, jag lovar.

I dag fixade jag löpbandet på *da-dam, trumvirvel* 12.42, 40 armhävningar, 65 sekunder jägarstol (med ben som skakade så det verkligen syntes) och 90 sekunder plankan.

Löpningen har jag förbättrat med 18,7%, armhävningarna med 207,7%, jägarstolen med 80,5% och plankan med 80%. Rätt skapliga förbättringar tycker jag. *L* (hm, det ser för bra ut, har jag verkligen räknat rätt??)

Att mitt konditionsvärde nu är 106 och min fysiska ålder är 39 är ju så himla underbart. Just nu känns det verkligen att det varit värt varenda svettdroppe, varenda träningsvärksstund, varenda vända till gymmet eller löparspåret.

Jag klappar mig själv på axlarna så jag nästan får blåmärken!  *s*

BollnäsLoppet en gång till

Jag tänker fortsätta tjata om detta lopp till det är genomfört. *L*

http://bollnasloppet.blogspot.com/


Kan du inte vara med får du gärna hjälpa till i alla fall, med pengabidrag eller annan sponsring.

Jogga - det är så kul!

I dag planerade jag in en utomhusrunda och det ångrade jag inte alls. Bara några futtiga minusgrader och i stort sett vindstilla - helt perfekt.

Jag körde en runda på cykelbanorna, en runda jag visste var ca 5,5 km. Jag kopplade på micoachen och min mp3-spelare. Jag är fortfarande lite feg när det gäller att dra på alltför snabbt men jag höll trots allt en snittfart på bra precis 7 min/km och det är helt okej med mina mått mätt.

Det är så löjligt roligt att jogga, att känna att det går bättre och bättre, att känna att man utvecklas.

I morgon har jag hälsouppföljning med PT-Hanna. Jag har inga större förhoppningar om att göra så väldigt mycket bättre resultat än senast men jag vill inte att det ska bli sämre heller... Jag tänker fasen försöka, nån jäkla sekund eller så ska jag nog kunna knapra in. *ser bestämd ut*

Nära nu...

Nu är vi verkligen på upploppet vad gäller vår utmaning, vår hälsomånad. Jag hoppas du är nöjd med din insats, oavsett vad den har bestått av och hur du har lyckats med dina mål.

Men - nu är det ju dags att fundera ut nästa mål, nästa utmaning. För visst vill vi väl fortsätta känna oss duktiga, leva nyttigt och hälsosamt, må bra och vara nöjda?

Jag närmar mig Kanallöpet med stora steg (he he) så jag tänker lägga fokus på min konditionsträning framöver.

Tre pass kondition och ett pass styrka per vecka är mitt mål, boxen undantaget och ren lyxbonus för att det är så vansinnigt roligt. Att det dessutom är nyttigt är nästan - men bara nästan - oviktigt.

Vad gäller maten så ska jag fortsätta göra vettiga val, särskilt under veckorna, och även om skräpmat inte är förbjudet ska det inte vara vanligt förekommande. Sötsaker max en dag i veckan.

Hur ska du göra? Vilka mål har du för våren? Hur ska du nå dina mål?  

Ibland vrångas det bara...

I dag hade jag planerat att träna efter jobbet så givetvis hade jag med mig väskan i bilen för att slippa åka hem emellan. Väl på gymmet insåg jag att jag hade glömt mina skor. Lite morrande över min egen glömska kastade jag snabbt om min planering och åkte hem för att byta om till utomhus-joggig istället. Av någon anledning kollade jag min lilla mp3-spelare innan jag gav mig av och det var väl en evig tur för batteriet var helt dött. Lyckligtvis har jag två så jag tog den andra, knäppte ihop den med micoach bara för att inse att även micoachen hade farit illa av att ligga i en kall bil hela dagen. Inget batteri där heller.  Lite lagom putt, och på gränsen till "nu skiter jag i det här" plockade jag istället fram min gps-klocka (som HADE batteri!) och satte mig i bilen.

Jag hade lovat att hämta maken på jobbet så jag åkte dit, lämnade bilen och joggade hem. Tyvärr blev det inte mer än 3,6 km men jag är ändå väldigt nöjd med att jag joggade trots att Murphy gjorde sitt bästa för att distrahera mig.

Några av livets mysterier...

Varför går folk på gym om de ändå inte tänker jobba sig svettiga?
Varför röker folk de sista de gör innan de går in på gymmet, eller de första de gör när de är klara där?
Varför sminkar sig folk innan de tränar?
Varför har folk dyra och fina träningskläder men igen sport-bh?
Varför stoppar folk in en snus mitt under träningen?
Varför står folk glatt kvar på löpbandet och pratar i mobilen fast det är fullt på alla band och kö?
Varför duschar man i parfym innan man går in på gymmet eller på ett grupp-pass?
Varför tränar man med ett tuggummi i munnen?
Varför är det så vansinnigt svårt att vara i tid till grupp-passen?
Varför parkerar folk på handikapp-platserna, nästan utanför dörren vid gymmet, men sedan springer på löpbandet?


Måndags-neggo? Nä, egentligen inte utan snarare lätt road och lite förundrad. 

En kall söndag, en micoach och en cykel

Jag erkänner utan förbehåll: jag gillar inte vinter och kyla! Jag är en sommarmänniska.

I morse åt vi frukost i ganska bra tid, redan vid 9 satt vi med kaffe och macka faktiskt. Ett par timmar senare stod jag på löpbandet och svettade mig igenom 6 km (varav 5 km joggandes). I dag lyckades jag dessutom få igång min lilla micoach så nu har jag använd den. Himla skoj att komma hem sen och se hur pulsen har legat. Nästa moment blir att lära sig tolka de olika färgerna, se om jag har legat "rätt" liksom. *L*

Efter joggingen åkte vi hem, duschade och petade i oss lite mat. Sen tog vi en promenad till Team Sportia för det lutar minsann åt att jag ska köpa mig en rejäl cykel. Jag tänker inte börja cykla förrän det är barmark, men de är så pass mycket billigare nu så jag tänker vara ekonomisk och köpa den till 30% rea.

Nu längtar jag alltså extra mycket efter att snö och kyla ska försvinna, så jag kan börja cykla till jobbet.

I kväll blir det ett pass box. HÄRLIGT!

Sista veckan...

Så, nu går vi in på sista veckan av denna utmaning, denna hälsomånad.

Hur har det gått? Har ni hållit ut? Har ni hunnit med träningen? Hur mår ni?

Jag tycker det har gått oförskämt bra. Vad gäller sötsaker är det knappt något problem alls att avstå och motionen är ju så rolig att jag har svårare att klämma in vilodagar än att få ihop mina minuter varje vecka.

Dessutom känner jag att jag mår bättre och orkar mer, så jag ser det hela som en super-seger på många plan.

Underbar start!

Det må verka korkat att kliva upp en timme för tidigt,  men det har man igen när man duschar efter ett morgonträningspass och känner hur skönt det är att börja dagen med att svettas.

Jag körde 45 svettiga minuter med Mr TC innan jag duschade och sedan åt frukost på Actic - det är livskvalitet det, minsann. Tänk att få kickstarta dagen med en massa endorfiner, det är klart att det blir en bra dag. Jag önskar bara att jag kunde göra det oftare.

I morgon kan det bli en vilodag, om jag inte piper ner till Actic för att köra max-puls-testen på min micoach. Det är ju så kul och så skönt att träna, att svettas, att känna att man gjort nytta....

Jag hoppas verkligen att alla får uppleva hur skönt det är att träna, hur bra man mår efteråt och hur nyttigt det faktiskt är.

Borta bra men hemma bäst!

Visst är det kul att bo på hotell, visst är det kul att vara på kurs - men OJ så skönt det är att vara hemma igen. Det spelar ingen roll att det är bara en natt hemifrån, jag längtar alltid hem. *L*

Två dagar på kurs brukar innebära en massa extra kalorier, men jag tror jag klarade mig rätt bra.

Lunchen i går bestod av fläskfilé och middagen av ankbröst (nja, det var ju så där...) och tiramisu (som jag inte smakade). Fika, både förmiddag och eftermiddag, var macka - inte bulle. Sånt gillas! Frukosten var väl en aning överdriven, hotellfrukost och efter träning liksom.... Det blev macka med lax, macka med salami och brie, lite bacon, nån prinskorv....

Nåja *byter snabbt ämne* lunchen var torskrygg (grymt gott!!) och på eftermiddagen var det paj, men den rörde jag inte. Godisskålen som stått vid vårt konferensrum hela dagarna har jag inte ens gått nära trots att de andra mumsat Dumle-kola och Geisha som om livet hänge på det (okej, jag överdriver lite), men fruktskålen har jag dykt ner i emellanåt.

Jag är mycket nöjd med min insats, nöjd med att avstått från alla sötsaker, såväl godis som efterrätt. Att jag dessutom tränat båda dagarna gör mig extra nöjd *ser drygt kaxig ut* och efter två intensiva dagar sitter jag nu i soffan, sippar på ett glas vitt och slötittar på Halv åtta hos mig (från Skövde) i väntan på Biggest loser (heja Slejman!).

Tidig morgon...

Kvart över sex var det dags att slänga benen över sängkanten och gå ner på gymmet för ett pass på löpbandet. Benen var tyngre i dag, men jag körde ändå 5 km om än med intervaller (0, 5 km gå, 1,5 km jogga, 0,5 gå, 1,0 jogga, 05, gå, 0,5 jogga, 0,5 gå).

Upp på rummet, en dusch och nu hotellfrukost. Livet kunde vara sämre *L*

Träning på hotell

Att kursa på hotell är trevligt. Hotell är en trevlig uppfinning. För att inte tala om hotellfrukost...

Dessutom - och det här är jag stolt över - så valde jag att ta med mig träningskläder fast jag bara ska vara borta en natt.

Alltså valde jag bort att mingla i baren mellan kursen och middagen och ställde mig istället på löpbandet 45 minuter. Det var grymt skönt efter att ha suttit stilla hela dagen. I morgon kliver jag upp lite extra tidigt, svettas lite innan hotellfrukosten (fatta vad gott det ska bli med frukost sen, jag längtar redan) och är sen redo för en ny kursdag. Då hinner jag få min planerade träning utan att behöva ta av fredags-eftermiddags-lur-tiden.

Jag har fortfarande lite svårt att fatta att det här är JAG, att JAG väljer träning istället för vila, att JAG planerar in träning istället för att sova lite längre, att JAG har blivit smått beroende av motion.

Välgörenhetslopp!

Vill du ha ett mål att träna för? Vill du samtidigt göra lite nytta?

Varför inte anmäla dig till detta, ett lopp där pengarna går till cancerfonden.

Bättre än ett Kinderägg alltså: motion, välgörenhet, roligt, nyttigt och motivation! *L*