TRÄNINGSVÄRK

I går fick jag för mig att köra en längre runda. Hem från stugan, närmare bestämt. Jag misstänkte att det skulle bli över milen - på asfalt - men det hindrade inte mig.

Jag joggade 6,5 km sen gick jag i 1 km. Det kändes bra i benen, särskilt som jag hållit en rätt hög hastighet (med mina mått mätt). Jag tänkte liksom hålla igen lite men benen rullade på, ganska enkelt dessutom. HÄRLIGT! De första 6 km gick på ca 40 min, under 7 min/km i snitt alltså. Det är inte riktigt likt mig, och särskilt inte den senaste tiden. *ser nöjd ut*

Sedan joggade jag 1,5 km (tog 9 km på strax över en timme, helt okej för mig). Jag gick sedan 300 m men sedan joggade jag hem. När jag kom till vår postlåda fattades det knappt 100 m till 11 km så jag tog ett varv runt huset också - allt för statistiken. *L*

I dag känns det i benen. Inte obehagligt eller så, bara så där skönt som det gör när man jobbat bra och känner sig nöjd.

Okej, såna här skutt gör inte jag i dag, men jag känner mig ungerfär så här nöjd. *L*

Joggingtur genom fyra klimatzoner?

I min planering stod det "Billingen" i dag. För er som inte vet det så är Billingen ett helt underbart område med massor med spår i olika längder. Välskötta och välbesökta spår. Helt fantastiskt! Den enda nackdelen är att vintern liksom ligger kvar längre där än i övriga stan, därför har jag bara hunnit med en vända där uppe i år. Som jag har saknat Billingen i vinter. Att springa på asfalt är inte alls lika kul och att springa på löpband är ju hemskt. 

I dag hade jag tänkt mig en grön/gul runda. Det innebär att jag går ut på den gröna milen, men efter halva rundan glider jag över på den gula femman så sträckan blir sammanlagt 7 km. 

Nu har ju Gud rätt elak humor, så just som jag bytt om och var på väg ut till bilen så kom en hagelskur av sällan skådat slag. Väl uppe på Billingen så sken solen igen och glad i hågen så gav jag mig ut i spåret. 

Det var, som vanligt, mycket folk på Billingen vilket jag tycker är jättebra. Det är skönt att veta att man inte är ensam i skogen.

Nu undrar jag om inte min runda blev betydligt längre än 7 km i alla fall. Jag hann passera fyra klimatzoner. Jag började i solsken och med en massa blåsippor och vitsippor på backen. Sedan kom jag in i ett område med hagel, följt av ett område med regn. Jag hann dessutom passera snö, stora flingor som dalade likt vädret på ett klassiskt julkort. Nog för att det är april, men hur många väder kan man hinna med på under en timme? När jag närmade mig mål kom jag åter in i solskenszonen.

Men enligt min klocka sprang jag exakt 7 km, så det var väl bara ett busigt aprilväder trots allt. Tiden blev 52:41 min. 

Nu jäklar, nu ska tempot höjas, för jag ska fixa den där grön/gula rundan under 50 min!

Bra start på helgen!

Jag kan inte ens med god vilja påstå att jag slet särskilt hårt på jobbet i dag, men det behövs såna dagar också.

Efter jobbet handlade vi, lite fredagshandling är väl nästan obligatoriskt, sen var det dags att jogga.

Jag hade motvind redan från början, och veckans inte-så-himla-bra-ätande gjorde väl att benen inte kändes som raketbränslepåverkade, men jag hade bestämt mig, och bara jag kom igång så blev det lättare. Så pass mycket lättare att jag, vid ett par tillfällen, tog en extra omväg för att förlänga rundan. Jag tyckte jag sprang och sprang och sprang, men det är fasen omöjligt att få ihop nån längre sträcka inne i stan.

6,5 km blev det och skönt var det!

Väl hemma blev det fredagskaffe och sen SOVA FREDAGSMIDDAG (också obligatioriskt)!

Här snackar vi livskvalitet, så pass att det nästan nästan införas nån form av skatt på detta, att först ha en mycket bra dag på jobbet, sen jogga 6,5 km, sen duscha, fika och så sova middag. Att jag nu sitter och sippar på ett glas kallt, vitt vin drar ju inte ner betyget på denna fredag direkt. 

Har det brunnit i huvudet?

Kanske cyklade jag omkull och slog i skallen i går, eller så är det nåt annat som är fel, men just nu sitter jag och - på allvar dessutom - funderar på att anmäla mig till Skövdeloppet. Och inte nog med det - jag funderar dessutom på att springa kvartsmaran, alltså 10,5 km.

Jag har aldrig sprungit längre än en mil, men 500 meter mer eller mindre.... *kaxig* Det är dessutom över ett halvår sen jag sprang en mil senast, men jag är naiv nog att tro att jag ska hinna träna upp mig. Jag är uppe i 7 km nu, och då är det inte långt till 10 km - eller hur...?

Friskt vågat hälften vunnet!

Härmed lovar jag...

På stående fot... eller ja, på sittande rumpa... lovar jag att jag ska fixa min runda under 35 minuter!

Den runda som, förra våren, var 5,5 km är nu tydligen bara 5,1-5,3 km enligt min GPS-klocka, men det spelar egentligen ingen roll. Det som spelar roll är att jag, i dag, sprang rundan på 36:49. Inna jag ger mig ska - SKA - jag fixa den under 35 minuter! Jag har alltså nästan 2 minuter att fila bort på min tid, 2 minuter.... det är ganska mycket, men helt omöjligt är det väl inte... hoppas jag....

Sol, jogg och klen ork

Strålande sol och nästan vindstilla. Perfekt för en joggingtur, eller hur?

Eftersom jag inte tränat så himla mycket denna vecka siktade jag på 7 km. Jag hade en tanke på en runda i parken här i stan, för att få se nåt annat, för att få lite grusväg och för att få en längre sträcka.

Flåset var kasst redan från början och jag tvivlade på att jag skulle orka genomföra hela rundan, men visst ju att det fanns möjlighet att gena hem vid flera tillfällen under min planerade runda.

Nu har jag ju utvecklat ett litet självplågarbeteende, så jag valde ändå att genomföra hela rundan om än med lite lägre hastighet än jag hade hoppats på. Väl hemma insåg jag att rundan inte alls var 7 km, utan bara 6 km, men det fick vara bra ändå. Nästa gång vet jag hur jag ska göra, var jag ska ta en liten extrakrok, för att få ihop en sjua.

Med tanke på att jag kände mig som en disktrasa i går är jag ändå nöjd med dagens insats, och jag har ju ett boxpass i kväll.

Halsont och blodfattig

Eftersom solen sken från en underbart klarblå himmel skyndade jag mig hem från jobbet, bytte om och gav mig ut för att jogga. Visserligen misstänkte jag att jag skulle känna av gårdagens blodlämning, för trots allt har jag ju lämnat bort en jäkla massa röda blodkroppar och de behövs för syreutbytet, men det spelade ingen roll. Jag var beredd att jogga sakta, men jag var liksom tvungen att komma ut i solen, få svettas, få ladda solceller och D-vitamin.

Redan efter några hundra meter kände jag att jag började få ont i halsen, och det är ju mindre bra, och tanken på att ta mig kortaste vägen hem svävade förbi, men den slog jag bort. Minst 5 km skulle det bli - och det blev det också. 5,6 km till och med, det är noga det där. *L*

Visserligen kändes det som om det bara var uppförsbackar hela vägen, men vad gör det. Som vanligt var det underbart skönt att få svettas, ljuvligt att komma hem och duscha, och jag mår så jäkla bra så här efteråt. Hm, nåja, bortsett från att jag har löjligt ont i halsen och nog måste ta en kopp varm chocklad, kanske med lite mintu i...

5 km i solskenet

Efter jobbet for jag hem och bytte snabbt om till joggeri-kläder. Jag hade lovat att hämta maken när han slutade kl 16, så jag for till hans jobb och lämnade bilen till honom. Sen drog jag i väg på en runda, utomhus givetvis i detta underbara väder.

Jag vet att det är ungefär 3,5 km raka vägen hem, men det kändes för lite så jag tog några extra kringeli-krokar. Större delen av vägen var det bar asfalt, men det fanns vissa inslag av is så det var till att ta det försiktigt bitvis. Men det gjorde inget, det var så underbart att vara utomhus, att jogga, att svettas.

När jag närmade mig vår ytterdörr såg jag att det skulle bli ca 4,6 km - och det är en väldigt fånig sträcka. Alltså tog jag en liten extra sväng runt några hus i grannskapet så jag kom upp i 5 km. Mycket bättre!

Det känns som om min kondition har blivit mer stabil, jag är inte riktigt lika beroende av dagsform längre vilket känns jättekul.

I morgon blir det ofrivillig vila för jag ska lämna blod och då bör man inte motionera samma dag.

Vilken trevlig söndag!

Att först sova ut (i alla fall till klockan 8) och sen ligga kvar och lyssna på ljudbok (Isfolket, underbara serie!) innan man går upp och äter frukost... jag menar, kan en sån dag bli fel?

Ett par timmar efter havregrynsgröten bytte vi om för att ta en tur. Jag siktade på 7 km trots att det kom små (och ibland större) byar av snö. Desto skönare att komma hem sen då och ta en varm dusch.

Taggad till max plockade jag på mig hela utrustningen, bestående av såväl micoach som GPS-klocka, och snörade på mig skorna. Dottern höll mig sällskap en liten bit, men mitt och hennes tempo är inte riktigt samma så efter ca en kilometer delade vi på oss. Hon skulle kunna hänga med mig även om hon var klädd i skoteroverall, om jag ska vara ärlig, och det ger väl henne kanske ingen riktigt motion.

Efter rundan (drygt 52 minuter och 7.11 km senare) var jag väldigt nöjd med mig själv och min insats. Det var då väldigt skönt att duscha, länge och varmt. Sen fixade kocken (jag alltså) en pastagratäng som vi åt med god aptit, för visst är det extra gott med mat efter motion. *L*

Som lök på laxen blev det sedan en Tassimo-latte i soffan i väntan på att kroppen ska ladda så pass mycket energi att vi orkar gå bort till Elins Esplanad en sväng.

Nytt årsbästa

I dag kom dottern på besök för att stanna några dagar. Det är alltid lika trevligt, och eftersom hon är PT så gäller det ju att passa på att träna lite med henne.

Alltså åkte vi ner på Actic för ett pass på löpbandet. (men jag vill egentligen hellre springa ute, men FY vilket skrutt-väder!)

Vi klev upp på löpbandet och drog i gång. Dottern springer ju som om nån var efter henne, så henne försöker jag inte ens tävla med. Jag startade med att gå 500 meter som uppvärmning, som vanligt, sen drog jag upp bandet på 8.8. Minst 6 km var målet, så det gällde att stänga av hjärnan för att inte dö av leda.

Hela kroppen kändes pigg, så jag var egentligen inte orolig, jag var rätt säker på att klara mina 6 km så ganska snabbt satte jag målet på 6,5 km - eller gärna 7.

Vid 5 km trodde jag att jag skulle få spunk, det är ju så trist att bara stå där och nöta, men jag fortsatte... och fortsatte... och fortsatte. Sekunderna på löpbandet går långsammare än hos tandläkaren, och då går det verkligen långsamt!

Men, 52 minuter senare (ja, och 3 sekunder då) klev jag av bandet efter att ha joggat 7 km. Så långt har jag inte joggat sen i september, så jag kände mig väldigt nöjd. Särskilt som jag har en skaplig träningsvärk i dag, efter gårdagens PT-pass med Hanna.

Nu tycker jag att vi bestämmer att snö och is ska försvinna från alla cykelbanor, och det snabbt!

Utomhusjogg - underbart!

I dag har vi haft ett kalasbra väder så jag valde att lägga min träning utomhus. Lika bra att ladda kroppens solceller, liksom. Efter en rätt sen lunch på stan (lax, löjligt god) gick jag hem och bytte om och gav mig ut.

Jag fattar inte att det tagit mig 40 år att inse hur underbart det är att jogga, hur skönt det är att träna överhuvudtaget. Men nu tar jag igen det. *L*

Jag körde samma sträcka som förra veckan, 5,5 km efter cykelbanor. Jag tyckte benen kändes tyngre i dag, och med tanke på helgens skräperiätande vore det inte så konstigt, men väl hemma såg jag att jag ändå hade 40 sekunder bättre tid än förra gången så även om det kändes tungt så gick det inte så sakta. Det gillas! *L*

I morgon hoppas jag på samma soliga väder, men det går att jogga när det är mulet också. Och om det snöar. Och i allra värsta fall kör jag inne, på löpbandet (men det är inte alls lika lockande, utomhus är så mycket skönare).

Har du inte kommit i gång med att jogga så ta chansen nu när det börjar bli vårväder. Då skriker ju hela kroppen efter att få vara utomhus, så då är ju halva motståndet liksom redan passerat.

UNDERBART väder!

I dag blir det minsann en joggingrunda utomhus. HÄRLIGT!

Jogga - det är så kul!

I dag planerade jag in en utomhusrunda och det ångrade jag inte alls. Bara några futtiga minusgrader och i stort sett vindstilla - helt perfekt.

Jag körde en runda på cykelbanorna, en runda jag visste var ca 5,5 km. Jag kopplade på micoachen och min mp3-spelare. Jag är fortfarande lite feg när det gäller att dra på alltför snabbt men jag höll trots allt en snittfart på bra precis 7 min/km och det är helt okej med mina mått mätt.

Det är så löjligt roligt att jogga, att känna att det går bättre och bättre, att känna att man utvecklas.

I morgon har jag hälsouppföljning med PT-Hanna. Jag har inga större förhoppningar om att göra så väldigt mycket bättre resultat än senast men jag vill inte att det ska bli sämre heller... Jag tänker fasen försöka, nån jäkla sekund eller så ska jag nog kunna knapra in. *ser bestämd ut*

Ibland vrångas det bara...

I dag hade jag planerat att träna efter jobbet så givetvis hade jag med mig väskan i bilen för att slippa åka hem emellan. Väl på gymmet insåg jag att jag hade glömt mina skor. Lite morrande över min egen glömska kastade jag snabbt om min planering och åkte hem för att byta om till utomhus-joggig istället. Av någon anledning kollade jag min lilla mp3-spelare innan jag gav mig av och det var väl en evig tur för batteriet var helt dött. Lyckligtvis har jag två så jag tog den andra, knäppte ihop den med micoach bara för att inse att även micoachen hade farit illa av att ligga i en kall bil hela dagen. Inget batteri där heller.  Lite lagom putt, och på gränsen till "nu skiter jag i det här" plockade jag istället fram min gps-klocka (som HADE batteri!) och satte mig i bilen.

Jag hade lovat att hämta maken på jobbet så jag åkte dit, lämnade bilen och joggade hem. Tyvärr blev det inte mer än 3,6 km men jag är ändå väldigt nöjd med att jag joggade trots att Murphy gjorde sitt bästa för att distrahera mig.

En kall söndag, en micoach och en cykel

Jag erkänner utan förbehåll: jag gillar inte vinter och kyla! Jag är en sommarmänniska.

I morse åt vi frukost i ganska bra tid, redan vid 9 satt vi med kaffe och macka faktiskt. Ett par timmar senare stod jag på löpbandet och svettade mig igenom 6 km (varav 5 km joggandes). I dag lyckades jag dessutom få igång min lilla micoach så nu har jag använd den. Himla skoj att komma hem sen och se hur pulsen har legat. Nästa moment blir att lära sig tolka de olika färgerna, se om jag har legat "rätt" liksom. *L*

Efter joggingen åkte vi hem, duschade och petade i oss lite mat. Sen tog vi en promenad till Team Sportia för det lutar minsann åt att jag ska köpa mig en rejäl cykel. Jag tänker inte börja cykla förrän det är barmark, men de är så pass mycket billigare nu så jag tänker vara ekonomisk och köpa den till 30% rea.

Nu längtar jag alltså extra mycket efter att snö och kyla ska försvinna, så jag kan börja cykla till jobbet.

I kväll blir det ett pass box. HÄRLIGT!

Tidig morgon...

Kvart över sex var det dags att slänga benen över sängkanten och gå ner på gymmet för ett pass på löpbandet. Benen var tyngre i dag, men jag körde ändå 5 km om än med intervaller (0, 5 km gå, 1,5 km jogga, 0,5 gå, 1,0 jogga, 05, gå, 0,5 jogga, 0,5 gå).

Upp på rummet, en dusch och nu hotellfrukost. Livet kunde vara sämre *L*

Jogging och box!

I dag har jag både hunnit med att jogga - utomhus, i solskenet - och boxats. Helt perfekt, en söndag kan knappast vara bättre. Särskilt som den började med en rejäl sovmorgon. *L*

Jag joggade 4,4 km på 32.48 min. Det ger en snittid på 7.25 min/km vilket jag är jättenöjd med. Benen kändes pigga och det är så mycket roligare att springa utomhus och komma nånstans istället för att stå på ett band och nöta.

Boxen var, som vanligt, både rolig och svettig. Armarna har nog jobbat hårt, för de känns lite möra nu. Finns en klar risk för träningsvärk, minsann. Sånt gillas!

Sko-invigning!

I dag premiärjoggade jag i nya skorna. Jag klev upp på bandet med intentionen att gå 5 minuter, jogga 20 och sen gå 5. Jag var dessutom kaxig nog att slänga på bandet på 8.5 direkt när jag började jogga. Efter 15 min hade jag rätt bra kraft kvar så då höjde jag till 9.0. Sista minuten körde jag på 9.5 vilket är personligt rekord tror jag. Det kändes riktigt bra, så pass bra att jag ångrar att jag inte körde i högre fart från början.

Jag måste börja våga gå ut hårdare, måste våga testa mina gränser... Det värsta som kan hända är ju att jag får sänka farten (vilket jag skulle se som ett jäkla nederlag).

Jag har sagt det förut - men det är vansinnigt roligt att träna, särskilt när man känner att man gör framsteg. Att jogga är ju så himla tacksamt, det är så lätt att mäta sina framsteg där.

Och det är ju enormt skönt efteråt, när man kommit hem, duschat och ätit. När man sitter i soffan, känner sig duktig och nöjd. Det är livskvalitet, det, minsann!  

Första målet uppnått!

Hej och hå! Ibland går det snabbare - och lättare - än man trott.

Även om jag har ett box-pass i kväll åkte jag ändå ner för att köra en vända på löpbandet i dag. Jag har ju lurat på maken ett medlemskap på Actic, så jag får väl göra honom sällskap när han ska dit. *L*

Jag hade som mål att jogga minst 3,5 km och jag kände att kroppen var rätt pigg i dag, så jag trodde nog det skulle funka. Jag började gå 500 meter i rask fart och sen var det dags. Feg som jag är så valde jag att hålla 8,2 km/tim (det motsvarar 7:18/km) och även om det känns lite långsamt är det ändå en fart som känns liksom trygg. Jag ville ju så gärna klara 3,5 km i dag... Jag hade dessutom en liten, liten dröm om att fixa 5 km, men...

Efter 1 km var jag fortfarande pigg. Efter 2 började jag ändå tro på att det skulle vara möjligt med 5. Mindre än 4 var i alla fall inte särskilt intressant. Vid 3,3 insåg jag att allt över detta skulle vara det längsta jag joggat sedan Tjejmilen, och alltså en liten seger.

När jag började närma mig 4 km tyckte jag att jag lika gärna kunde fortsätta. Jag menar, har man fixat 4 kan man lika gärna fixa 5, eller hur? *L* Alltså fortsatte jag och de sista 500 m höjde jag lite och sen höjde jag ytterligare lite de sista 200.

Svettig och mycket nöjd gick jag sedan 500 m för att varva ner och sluttiden på mina 6 km blev mycket blygsamma 46:46 - men vad då, jag JOGGADE FEM KILOMETER!

Så nu är den min, boken som jag ville ha men inte trodde jag skulle få (köpa) än på några veckor.

Hur fortsätter man jogga?

Om du är en lat soffpotatis, en överviktig 40+ som aldrig joggat förr, så är du exakt det jag var för ett år sen.

Jag har lyckats bli en joggare, och jag lovar - om jag har lyckats, då kan alla lyckas!

Om jag skulle skriva en manual för HUR MAN BÖRJA JOGGA så skulle den bli så här:
Köp ett par bra skor, men gå inte bara på hur de känns, de ska dessutom vara så pass snygga att du gillar att ha dem på dig. Köp heller inte för billiga, då riskerar du skador, men 2000 kr är inte heller nödvändigt att punga ut, om du inte har väldiga problem med fötterna eller så.

Bär också kläder som du gillar, ta inte på dig det mest urtvättade och tråkiga du har i garderoben, för motion är viktigt och det ska synas. Nä, du behöver inte köpa tusenkronors-kläder, men en billig funktionströja kan du hitta för en dryg hundring, och ett par tights (jag veeet, man känner sig som en korv i början, men det är sköna och man vänjer sig) för ett par-tre hundra kronor. Glöm inte en bra sport-bh, det är definitivt viktigt! Om du, som jag, drar större storlekar så kan jag rekommendera Team Sportia. De har kläder som är helt okej i storlekar upp mot dam 50 i vissa plagg.

Sen behöver du en klocka, en som på något vis visar sekunder, och så en runda att jogga. Helst en på minst 3 km, är det för kort känns det inte som om man gjort nåt när man kommer i mål. Bestäm sedan vilka intervaller du ska köra. Är du väldigt ovan kan du börja med att jogga 2 min, gå 2 min osv. Är du lite mer van att röra dig kan du börja med att jogga 3 min, gå 3. Jag tror inte det finns nåt facit på vilka steg man ska ta, men jag tror att det är lagom att stå på varje nivå två veckor, alltså 4-6 pass, sen antingen höja joggen 1 minut eller sänka gången 1 minut. Är du tävlingsmänniska kan du ju alltid ta tid på din runda och se hur du blir snabbare och snabbare, men undvik det om du känner att det stressar dig.

En mp3-spelare kan vara jättebra, antingen till att lyssna på peppande musik eller för att lyssna på en bra ljudbok. Dessutom slipper du då höra ditt eget flåsande, för flåsa kommer du att göra. *L*

Planera in din motion, och håll din planering. Jag tror att 3 pass i veckan är det bästa, men 2 kan räcka. Boka in dina pass och låt inget komma i vägen. Är vädret dåligt? Klä dig bättre! Är du trött? Du vaknar till ute i luften! Har du ingen barnvakt? Låt ungen cykla bredvid! Tänk på att allt som kommer i vägen oftast är sånt som går att lösa, om du inte vill låta Latmasken vinna. Det är väldigt lätt att man, särskilt som småbarnsmamma, prioriterar bort sina egna behov, men det betyder också att du prioriterar bort din egen hälsa.

Sätt upp mål att uppnå, och belöningar till varje mål. Det kan vara insatsrelaterat, som att när du joggat 10 gånger får du köpa en ny bok. Det kan också vara prestationsrelaterat, som när du sänkt tiden på din runda med tre minuter får du köpa en ny träningströja. (ännu bättre är det ju om du får någon annan att betala dina belöningar *L*)

Och - en tråkig men bra sak - skriv en lista på varför du vill börja motionera (bli smalare, få bättre hälsa, känna dig duktig...) och titta på listan när du tappat sugen.

Sen får man komma ihåg att det inte alltid är roligt att ge sig ut och svettas, men det är väldigt skönt efteråt och man känner sig så himla nyttig och duktig.