Smartson - inte illa!

Gratis är gott, och om du har turen att bli utvald av Smartson kan du bli testpilot och få smaka denna drickyoghurt. Klicka här och ansök!

Telia... suck!

Man skulle kunna tro att ett företag som Telia skulle kunna saker som information och kommunikation. SÅ FEL MAN KAN HA!

Eftersom vi ska flytta så ska telefon/tv/bredband sägas upp. Vi försökte säga upp det, eller beställa en flytt, via nätet men se det gick inte. Alltså gick jag ner till Telia-butiken i torsdags. Där kunde tjejen inte hjälpa till men tog uppgifterna och lovade att ringa upp när hon kollat upp det.

Hon hade fortfarande inte ringt upp i måndags, så då gick jag dit igen. Då hade hon tydligen koll på att vi måste kontakta kundtjänst. Alla som provat att ringa Telia vet att det är kö på 20-30 minuter. KUL! Men, Telia har en jättebra service. Om man går in på deras butik kan de mejla kundtjänst och be dem ringa upp.  De kan inte säga upp en tjänst, men de kan be nån annan ringa upp. Det känns inte helt smidigt, tycker jag.

Nåväl, Telia skulle ringa mellan 16.30 och 17.00. De ringde - en halv signal - kl 17.20. Inget mer.

Enligt Telias hemsida, och ett svar på twitter, ska man kunna säga upp sina tjänster i butiken, men för att slippa åka dit igen ggjorde vi några försök att nå dem via telefon. Efter att ha provat att komma fram i telefon flera gånger i tisdags var vi tillbaka till butiken på tisdag eftermiddag. Åter nekade butiken till att säga upp vårt abonnemang. Åter lovade de att kundtjänst skulle ringa upp. Åter kom en halv signal, sen inget mer.

I dag gick jag in på Telia-butiken för fjärde gången, lite lätt irriterad, och när jag väl kom fram till snubben i kassan kunde han inte säga upp vårt abonnemang men han lovade att kundtjänst skulle ringa upp.

Allvarligt talat, det är jävligt kasst att man kan teckna all världens tjänster i butiken, utan betänketid och utan problem men säga upp det i samma butik kan man inte. Motiveringen var att "tänk om det blir fel, det är alltså en säkerhet för kunden att det finns en speciell uppsägningsavdelning som jobbar med sånt". Vilken tur att det inte blir fel när det gäller att knyta upp kunder då!!

Den här gången lyckades dock Telia ringa upp och nu finns det hopp om att uppsägningen faktiskt gått igenom.

Men åter igen - det känns väldigt ironiskt att ett företag som Telia, som ju jobbar med kommunikation, inte kan ta emot en uppsägning via mejl eller i sin butik. Det är också intressant att de ringer upp, men när det bryts efter en halv signal så kan de inte ringa igen.

Vi kan ju säga så här: De har en viss utvecklingspotential!

Persade lite, då...

Efter jobbet for jag upp på Billingen för en grön/gul sjua. Jag kände mig sugen på att jogga men har ändå tyckt att kroppen varit seg de senaste dagarna. Alltså gick jag ut lite lugnt, tyckte jag.

Mit mål var att jogga hela rundan, oavsett tid. Den första biten kändes det rätt stumt, men jag tänkte inte ge mig. Jag fortsatte, fokuserade på Isfolket som jag hade i örat och försökte tänka bort att det var jobbigt.

Snabbare än jag trott kom jag förbi det första, tunga, partiet av banan och jag kände att det nog skulle gå bra. Det var alldeles perfekt väder ute, soligt men inte för varmt, så jag njöt av rundan.

När jag gick i mål stannade klockan på 50:34, vilket är ett personligt rekord och bara 34 eländiga sekunder över min drömgräns. Eller, jag, 35 sekunder då eftersom jag vill UNDER 50 minuter.

Bilder från loppet

BollnäsLoppet hade givetvis en egen fotograf, precis som alla andra lopp av vikt och betydelse. Bilderna blev mycket bra, och vill du titta på alla bilder finns det här.

Som du ser är det ett otroligt fint väder, de små funktionärerna vid vätskekontrollen är så söta att de nästan smälter och det fanns till och med musikunderhållning efter vägen.

Är SÅ godissugen just nu

Det är bara att konstatera, att ju mer skräp man äter ju mer sugen på skräp blir man också. I helgen åt jag en hel del godis och annat onyttigt och just nu skriker min kropp efter godis, efter glass, efter vad som helst som är onyttigt och gott.

Så vad har vi lärt oss av det här?

Jo, EN GODISDAG I VECKAN RÄCKER!

På väg mot nästa mål...

I dag är det 69 dagar kvar till Kanalsimmet. På 69 dagar ska jag alltså komma i tillräckligt bra form för att fixa att simma 1550 m i Göta Kanal. 69 dagar... Och i dag är redan slut....

Alltså:
68 dagar att jobba på.

Vilket underbart lopp!!

I fredags for vi upp till Bollnäs för att delta i BollnäsLoppet - en välgörenhetslopp.

Och vilket lopp!! Strålande sol, glada deltagare och trevliga funktionärer. Helt perfekt, alltså.

Det fanns två sträckor att välja på, 6 km och 11,5 km. Båda startade och gick i mål på samma ställe.

Eftersom jag deltog i loppet hade jag ingen kamera, men det var andra som plåtade och så fort jag får tillgång till bilder ska jag skriva ner en längre redogörelse om loppet.

För er som inte var med i år - håll ögonen öppna. Det kan hända att det blir ett nytt lopp nästa år.  *L*

6 gick bra...

Att ge sig ut i spåret när det är 25°C är ju sisådär. Det är VARMT kan man säga...

Men jag snörade på mig mina nya, fina skor och gav mig i väg. Det kändes bättre än jag trott och det var mest bara att låta fötterna gå. Jag är lite rubbad, men jag gillar att svettas när jag tränar för då känns det som om det tar lite mer, liksom. Och svettas gör man när det är 25°C!

De första 6 km gick förvånansvärt bra, men när jag närmade mig 7 km kom det en sugande uppförsbacke och där tog det stopp. Jag gick upp för den backen plus ett par skapligt branta backar till men resten joggade jag.

Mycket svettig, men nöjd, gick jag i mål på den enormt super-braiga tiden 1:17:14.

I morgon blir det vila, men på lördag blir det BollnäsLoppet!

UNDERBARA VÄRME!

Det är helt underbart vilket väder vi fått. Varmt och soligt, helt sanslöst.

Men - värmen gör att jag väljer att förlägga min joggingrunda mer mot kvällen. Känns inte helt okej att ge sig ut på en mil när det är 25°C ute.

Ah, jag hade ju glömt att föra in en nedräkning....

Snygga dojor!

I dag kom jag äntligen till skott och köpte mig ett par till löparskor. Jag har tänkt på det i flera veckor, men det är ju det där med att få tummen ur...

En snabb dusch efter joggingturen och så i väg till Intersport. Jag provade väl en 4-5 par skor innan jag hittade MINA. De satt liksom som en strumpa på foten, så sköna. Stabila under men mjuka över, liksom.

Att de dessutom är löjligt snygga är ju ingen nackdel, man är ju tjej, då är sånt viktigt.

I morgon ska de invigas, då blir det gröna milen på Billingen.

KUL - not!

Jag hade planerat in en runda efter jobbet i dag, så jag åkte raka vägen till spåret vid 16-tiden. Bilens termometer visade då på 24°C - och det är VARMT!

Nu gillar jag visserligen värme, men det är varmt att jogga då. Jag valde alltså den jobbigare - men kortare - rundan.

Det första som hände var att det låg en jävla orm mitt på spåret, och den ormen ansåg tydligen att den var där först (vilket förvisso stämmer) och att det alltså var jag som fick flytta på mig (vilket jag förvisso gjorde). Jag hatar ormar - oavsett art -så för mig är det ingen tröst att det "bara" var en kopparorm.

Men hur sugen jag än var på att vända, och snyftande åka hem, så valde jag att skutta förbi odjuret och fortsätta min runda. Men OJ vilket fokus jag hade på marken resten av tiden.

Snart dags IGEN?!

Inte klokt vad tiden går.... men sen är det lååååååååååååångt till nästa.....  Hm, måste nog hitta nåt mellan BollnäsLoppet och Tjejmilen, ser jag...

Det går åt rätt håll!

Eftersom det har varit så underbart varmt och härligt väder i dag valde jag att förlägga min inplanerade kompensationrunda till klockan ganska sent, sent med mina mått alltså.

Klockan blev närmare halv nio innan jag gav mig ut, och målet var ca 5 km på cykelbanan här omkring. Jag märkte direkt att det var en helt annan känsla än i går, men jag valde ändå att inte köra järnet. Det kändes viktigare att fixa hela rundan. Och det gjorde jag! Ganska smärtfritt, dessutom.

De backar som jag förr fasat för, och knappt fixat, är numer bara nåt som visserligen ger extra flås men inget som skrämmer.

Det är SÅ SKÖNT!! Det är så skönt att veta att jag har makt över min kropp, att det räcker med ett par dagar godisfritt så är man tillbaka på banan (fast det är också obehagligt att inse vad skräpmat faktiskt gör med kroppen).

Nu är det inte så där vansinnigt skoj att jogga runt inne i stan, men det funkar och det kändes bra. I morgon jobbar jag lååång dag, från 8 till 19, så då blir det nog ingen runda, men onsdag och torsdag räknar jag med att jogga så jag toppar formen till max - för på lördag gäller det ju! 

Formtopp fast tvärtom

Jag har inte motionerat nåt sen i torsdags, men i dag var det dags att åka upp på Billingen för en runda. Minst 7 km, helst längre, var planen.

Oj, jag kan säga att den fick revideras snabbt.

Redan efter en kilometer höll jag på att storkna. Inget flyt, inget flås, inget kul - så kan det sammanfattas.

Jag var irriterad på mig själv, på att jag ätit en massa onyttigheter de senaste dagarna. Jag var irriterad på att jag ätit betablockerare som också drar ner flåset. Jag var irriterad på att det var varmt och på att det var uppförsbackar.

Dessutom, som lök på laxen, så krånglade min mp3-spelare. Då var jag nära att vända.

Men, så fasen heller. Har jag väl bytt om och gett mig ut i spåret ska jag inte vända. Alltså accepterade jag mitt öde. Jag tog ur lurarna, började gå - och njöt av den underbara naturen och alla fåglar som kvittrade.

Sen gick och joggade jag in i mål, den grön/gula sjuan. Tiden blev helt värdelös, jag gick nog i princip lika mycket som jag joggade och jag var egentligen inte särskilt nöjd med min insats - men jag valde ändå att se det från den ljusa sidan.

Dessutom, nu blir det onyttighetsförbud hela veckan, utan undantag, för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Det blir också flera kompensationsrundor (inte straffrundor, kompensation) i veckan, vissa kortare, andra längre. Jag ska också testa att göra ett uppehåll med mina betablockerare, men känner jag av hjärtklappningen så får jag stå ut med dem.

På lördag, gott folk, då ska jag släpa mig runt på BollnäsLoppet och då hoppas jag att flåset och benen är lite mer samarbetsvilliga än i dag.

Dagen efter

Jag befarade en grym träningsvärk efter den lilla cykelturen, men faktiskt inte. Mest känner jag i händerna, och det är ju också ett jäkla ställe att ha ont i.

I låren känner jag inte ett dugg, och i det knä som i går skulle visa sin makt har jag bara en förnimmelse av  känning så jag tror faktiskt inte det blir så illa.

Fasen, jag är nog grymt vältränad egentligen! 

I går hade jag inte en tanke på att nånsin cykla så långt fler gånger.... I dag kan jag tänka mig att göra om det - men inte ensam. I vanliga fall föredrar jag att träna ensam, men när man ska sitta och svettas i flera timmar blir det nog lättare, rent mentalt, om man har sällskap.

Nu är det bara att se fram emot simningen i augusti. Kanske, kanske, kanske ska jag dessutom träna lite simning innan dess... eller, det kanske är fegt...  *L*

Nu är det gjort!

I morse klev jag upp tidigt, mycket tidigt. Redan strax efter kl 5 var jag uppe och spatserade. Vid 5:30 åt jag en omelett. Jag lovar, det var inte den godaste omelett jag ätit, det var en aning tidigt.

Men starten gick 7:40 så det var bara att vara äten och startklar då.

Det var bra väder och lagom mycket folk, så jag hade höga förväntningar på loppet. Glad i hågen trampade jag i väg... och trampade... och trampade... och trampade...

Okej, jag erkänner - det var vansinnigt mycket längre än jag trott! Efter ungefär hundra mil var det äntligen vätskekontroll. Den saften kan vara det godaste jag nånsin druckit (italienskt kaffe inräknat).

Upp på cykeln igen och trampa... och trampa... och trampa... Efter ytterligare en miljon mil var nästa vätskekontroll. Där nöp jag även en bulle. Det var antagligen en fyrstjärnig bulle, för OJ så god den var.

Vid det laget hatade mina lår mig, de skrek av all mjölksyra, och ett knä funderade allvarligt på att säga upp sig. Det hade alls ingen lust att fortsätta.

Men så händer nåt i huvudet i alla fall. Jag började tänka på att det här ju ingick i klassikern, att det bara var att trampa på, att jag ändå inte hade något val för stanna där ute i skogen var ju inte aktuellt.... och vips insåg jag att det var 5 kilometer kvar. Då såg man ju liksom ljuset.

Vid 3 km kvar såg jag att jag hade chans att gå i mål under 3,5 tim och då var det ju inte alls mycket att fundera på, då var det ju bara att nöta på.

På den otroligt suveräna tiden (hm, suverän och suverän...) 3:26:46 gick jag i mål - törstig, svettig, slut - och NÖJD!

Nu har jag bara ett moment kvar av min klassiker, att simma 1550 m i kanalen i augusti. Och vad då, fixade jag det här så fixar jag det lätt!

Över-10-kilometer-belöning

En liten dröm jag haft var ju att lyckas knäcka 10-km-gränsen och det gjorde jag ju (med god marginal) i söndags.

Som belöning köpte jag mig en riktig ego-mugg!

Snygg, va?

Nu är det dags - igen!

Oj oj, nu har tiden gått så där supersnabbt igen. Vips så är det dags, redan i morgon ska jag cykla ÖVER SJU MIL!!

Inte nog med det - jag ska starta redan kl 7:40. Det är ju nästan mitt i natten, särskilt med tanke på att det är i Töreboda och det är ju några mil dit.

Nåja, 7 mil på cykel lär ta ett tag så det är ju bra att komma i väg tidigt så man hinner runt innan det blir mörkt.

Pigg i dag...

Kroppen känns oförskämt pigg i dag, betydligt piggare än jag trodde med tanke på hur slut jag var i går kväll.

Jag antar att det är ett tecken på att jag trots allt är i ganska bra form, det faktum att jag återhämtar mig ganska snabbt. *L*

Fy fan vad jag är bra!

I dag är jag kaxig, jag är grymt stolt och jag är skapligt trött i kroppen. 

Jag har satt ett personligt rekord, och det med god marginal. Inte tidsmässigt utan sträcka.

Jag har varit sugen på att överskrida den där 10 kilometers-gränsen, bara för att kolla om jag klarar det liksom. Frågan var framför allt vilken runda jag skulle ta, och när.

Helt plötsligt kom jag på hur jag skulle springa, och då hade jag ingen lust att vänta så då fick det bli i dag. Eftersom jag tittade på Göteborgsvarvet i går var jag ju extra laddad att jogga så motivationen var på topp.

Upp på Billingen, ut i spåret och så var jag i väg. Jag räknade med att hålla igen en del i fart för att inte stupa, men benen var piggare än jag trodde så det rullade på rätt bra. Första kilometern tror jag inte stämmer riktigt med verkligheten, för jag tyckte att det pep ett par hundra meter för tidigt, så det finns en risk att längden inte stämmer riktig. Men det kvittar faktiskt. Jag slog ändå milen med råge.

Vad gäller tiden så är den också helt godkänd. Jag snittade på 7:21 min/km och ingen kilometer låg över 7:40.

13 kilometer på drygt 1 timme och 35 minuter. 


Givetvis ska jag testa rundan fler gånger, och någon gång ska jag under 90 minuter!

Göteborgsvarvet 2012 och SJ...

I går var vi i Göteborg och kolla när dottern sprang Göteborgsvarvet. Hon är ju en aning (hm, en jäkla massa då) mer tränad än vad jag är, så hon vågar sig på 21 km. Jag tycker 10 är långdistans. *L*

Vi tog tåget ner, och eftersom vi har förmånen att kunna köpa Regionen-runt-kort så gjorde vi det. Vi läste på hemsidan och där står det att det kortet gäller för Västtrafiks tåg, samt SJs tåg utom nattågen, de med tågnummer 101-108 samt X2000. In på stationen rullade ett SJ snabbtåg, nummer 458 (eller nåt sånt). Inte ett nattåg, inte mellan 101 och 108 och inte X2000. Det borde alltså inte vara nåt problem. Trodde man...

Tydligen är X2000 det samma som snabbtåg (och det är ju visserligen en önskedröm men alla vet ju att det inte stämmer med verkligheten). Nåväl, vi klev av i Herrljunga och bytte till ett annat tåg. Väl framme i Göteborg tog vi en spårvagn ut till Startplatsen och trängdes där med en väldig massa folk.

Jag är så imponerad över vilken insats hela stan gör för det loppet. Överallt var det funktionärer och publik. Helt sanslöst. Helt underbart. Jag erkänner att jag blev sugen att springa, men 21 km... näe...

Trots alla människor fick vi en riktigt bra plats, och ca 1 timme och 44 minuter efter start passerade Bella oss.










Deltagarna fick en ruggigt snygg medalj. Så snygg att jag åter övervägde att anmäla mig till loppet nästa år, men så kom jag på det igen. TJUGOEN KILOMETER!

Inte ens en kexchoklad vid målgången uppvägen TJUGOEN KILOMETER!














Men även som publik får man motion. Promenaden till tåget, i Göteborg och sedan hem från tåget gav några steg på räknaren. Och jag lovar, även den motionen kändes i benen - även om det inte motsvarar  TJUGOEN KILOMETER! *L*

Lite nuffror, så där...

Såja, har den här månaden gett resultat eller har vi slitit och kämpat helt i onödan?

Klart vi inte har, klart den har gett resultat. *L*

Vikt: - 4,5 kg
Midja: - 2,5 cm
Höfter: - 2,5 cm
Lår: - 3,0 cm

Jag har tränat 1279 minuter. Då är den vanliga vardagsmotionen inte medräknad, utan bara den motion som varit riktigt pulshöjande. Det motsvarar nästan 40 min/dag i genomsnitt. Det anser jag vara godkänt.

Sen var det då den där kontrollrundan som jag sprang i början av månaden. Rundan är inte så hemskt lång, lite drygt 6,2 km, men klart tuffare än en runda på Billingen.

Då såg det ut så här:

Pulsen låg i snitt på 152 och tiden var 50:04 min. Jag hade ett snitt på 7:58 min/km.


















Hur såg det ut i dag då? Jo då, lite bättre var det allt.

 Pulsen låg i snitt på 150 och tiden var 45:37. Jag snittade på 7:20 i dag, vilket ju faktiskt är en helt okej förbättring.

Hur har det gått för dig? 

Strax dags för redovisning

Om en liten stund ska jag sammanfatta mina resultat från Hälsomånaden - men först ska jag ta mig en försenad middagslur.

Jepp, det blev ett pass!

Jodå, jag tog mig ner till Actic och körde ett pass. Först körde jag en halvtimme styrka, sen tog jag en halvtimme på Mr TC. Tyvärr måste jag erkänna att den kärleksaffären inte är så het längre. I vintras stod jag åtskilliga pass på TC och njöt av det, men nu... jag blev så mentalt uttråkad redan efter några minuter.

HUR kan folk välja att nöta band när det finns en underbart vacker natur att flänga runt och svettas i??


I morgon får det bli en runda på Billingen, trots att det är fredag. *L*

I dag blir det träning på Actic

Jag erkänner att jag slarvat med träningen på Actic den senaste tiden. Det beror ju på att det är så grymt kul att jogga så varje gång jag tränar vill jag jogga. Jag vet att det är bra för kroppen att köra styrka också, men åh.. det är så mycket roligare att svettas i joggingspåret ju.

I dag är det dock ett sånt eländigt skitväder så i dag blir det faktiskt ett besök på Actic. Jag ska köra ett pass på min älskade Treadclimber och sen blir det nog lite styrka också.

Bara en vecka kvar!

Sen är det dags att cykla Viken runt. Drygt 7 mil på cykel. Vad har jag gett mig in på...??

Duktig flicka!

I dag har jag varit på facklig utbildning hela dagen, och alla vet väl hur det är på fackliga utbildningar.

8:30 Kursstart
9:30 Fika
12:00 Lunch
14:30 Fika

Däremellan sitter man stilla på en stol och bara lyssnar.

På förmiddagsfikat var det en macka, på grovt bröd. Den åt jag med gott samvete. Till lunch valde jag lax och potatis plus en helt underbart god sås (som väl inte var helt kalorifri). Till efterrätt fanns det blåbärspaj och vaniljsås. Jag valde bort pajen och tog fruktsallad istället, med lite vaniljsås.

Till eftermiddagskaffet fanns det kärleksmums (vilket fånigt namn) men den smakade jag inte utan nöjde mig med en slät kopp. Däremot blev jag en aning irriterad över att det inte fanns frukt, men efter en löjligt god lunch var jag ändå mätt och nöjd och glad.

Och stolt över att jag gjort bra val, att jag avstod såväl pajen som mumsen.

Månadens sista dag

Åh, ni har väl inte missat att vår HÄLSOMÅNAD nu lider mot sitt slut?

I morgon, onsdag, är det ju vår sista dag. Då har vi varit sötsaks-fria i en hel månad. Vi har också tränat en hel massa och tänkt lite mer på vad vi ätit.

Hur har det gått?

Kan du inte skriva ihop en liten rapport på vad som varit bra denna månad och vad som kunde ha varit bättre. Som en liten bonus vill jag också att du skriver ner hur du ser på framtiden. Var den här månaden en liten parentes, eller tar du med dig några nya - goda - vanor?

Där finns inget som inte funnits förut...

Så sa Tant Doktorn om mitt EKG. (eller tant, förresten, jisses vad unga läkare är nu för tiden!) Vad då, inget som inte funnit förut? Där ska väl för fasen bara finnas hjärtslag?

Men det var tydligen helt okej, och jag kunde jogga som vanligt. Sånt gillas!

För att ändå kolla lite vad hjärtklappningen kan bero på så tog de en herrans massa tester, förutom EKG och blodtryck. Fyra rör med blod, en lång lista med saker som ska kollas. Efter att provsvaren kommit så ska Doktorn och hennes kollega diskutera om de ska göra nåt mer eller om jag ska fortsätta äta mina betablockerare vid behov.

Men - eftersom hon sa att jag kunde fortsätta jogga så åkte jag upp på Billingen och körde en Grön Mil efter jobbet. Det blev inget nytt pers, men fortfarande under 75 minuter och det med god marginal. 73 minuter och 2 sekunder. *L*

Det var en sån där underbar runda, perfekt väder, ingen vind, soligt och lagom varmt. En sån där runda när man visserligen är trött efteråt men inte helt slut. När man går i mål och känner sig NÖJD!

Livskvalitet, helt enkelt!

Jag tycker nog det går framåt...

I dag cyklade jag till jobbet. Det var ett tag sen sist och även om det är svårt att mäta så tycker jag nog at det känns som om det går lättare och lättare att cykla.

Ja, dit är det ju inga problem, det är ju nästan bara nerför. Då kan man ju räkna ut, med ena handen bakbunden, att det är mycket uppför när man ska hem. Och det stämmer, det är väldigt mycket uppför. Väldigt mycket!

Men jag tycker ändå att det går lättare nu än i början. Jag blir visserligen varm när jag cyklar hem, men inte svettig, inte så där att man känner hur det nästan rinner på ryggen.

I morgon räknar jag med en runda i joggingspåret. Vårdcentralen och ett EKG på förmiddagen gör att jag ändå måste ha bilen till jobbet. Då passar jag på att ta med joggingkläder, byter om på jobbet och åker direkt till spåret.

Då uppstår den svåra frågan: Var ska jag jogga? Och, som följdfråga: Hur långt?

Som sagt, livet är fullt av svåra frågor...

Några dagars uppehåll - men nu så...

Efter Kanallöpet i tisdags hade jag en vilodag på onsdagen. På torsdagen var det tänkt att jag skulle jogga men då jag kände av hjärtklappningen valde jag att avstå och istället ringa vårdcentralen. Det borde jag ha gjort tidigare, för sen jag pratat med dem har jag inte känt av ett endaste litet extraslag. Typiskt... *L*

Helgen har vi spenderat i Göteborg. Hotell är alltid trevligt, bra hotell är extra trevligt. Gothia Towers är verkligen supertrevligt. Deras frukost (ja, det är nästan det viktigaste) var SÅ BRA!! I morse tryckte jag i mig en laddning av en av de godaste fruktsallad jag nånsin ätit. För att inte tala om deras sill....

Nåja, hotellfrukost är inte allt (men mycket). Vi gjorde en del annat också.

I går var vi på Fuzz Guitar Show 2012. Det var en stor mässhall fylld med gitarrer. Ungefär så enformigt som det låter. Men vad gör man inte för sin man, jag menar, han gick snällt i massa massa affärer med mig sen. *L*

Och som jag har shoppat! Träningskläder, tröjor, linnen, ett par byxor, en väldig massa strumpor modell utan skaft, pocketböcker (givetvis, det finns ju Pocketshop där) och lite småplock från Lush (vilket nog är den mest vardags-lyxiga butik jag kan tänka mig).

Lite ost, vin och kex på rummet hann vi också med. Okej, inte världens bästa men ändå inte godis.

Givetvis passade vi på att äta tapas på Athena också. Har ni aldrig ätit där så bara måste ni testa. Det är trevlig personal, mysig atmosfär och så löjligt god mat att det nästan borde vara straffbart. Priset är dessutom helt okej, 30 kr/tapas.

I dag åt vi sallad från Slim Food. Så gott, så nyttigt och så lagom mättande.

Redan när vi for ner i fredags kände jag att jag ville jogga. Det liksom kröp i benen. I går fick fötterna visserligen jobba ändå, men det är inte samma sak. I dag, när vi kom hem, bytte jag om nästan med det samma och gav mig upp på Billingen för en runda i kvällssolen.

Nu hinner man ju tappa en del på nästan en veckas uppehåll men jag tyckte ändå att det kändes okej. Jag höll ett ganska moderat tempo, tyckte jag, men det var inte så illa i alla fall för jag gick i mål på strax under 52 minuter och det är min näst bästa tid någonsin på den sträckan (den bästa var i somras).

I morgon blir det cykel till jobbet, det får bli måndagens motion.

Egentligen är ju vår HÄLSOMÅNAD slut på torsdag, men jag tänker ändå fortsätta med bra val under veckorna. Godis är tillåtet på lördagar, för jag vill inte vara utan men jag känner ändå att jag orkar mer om jag inte äter så mycket skräp.

Tyvärr tror jag inte att jag tappat så mycket i vikt under denna månad, och jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag tycker jag äter så pass bra, och tränar så pass mycket, att jag borde gå ner i vikt - men av någon anledning trivs mina kilon väldigt bra på mig. Jag är väl en väldigt trevlig människa att bo på.

Åh, jag blir så less!

Jag tycker det är grymt kul att träna och jag njuter av det. I dag tog jag med joggingkläderna till jobbet för att kunna byta om och åka direkt till spåret efter jobbet.

Jag bytte om, satte mig i bilen - och insåg att den där eländiga hjärtklappningen jag känt av den senaste tiden var på ingång igen.

Skapligt less åkte jag hem och ringde Vårdcentralen istället. Jag tappade liksom lusten att jogga.

På tisdag ska jag träffa Tant Doktorn, ta EKG och kolla upp det. Jag får se om jag joggar nåt innan dess eller om jag nöjer mig med att sitta i soffan och tycka synd om mig själv.

Så jäkla tråkigt att kroppen sätter stopp för träningen, så ologiskt liksom. Motion är ju NYTTIGT, då ska väl kroppen inte förhindra det!

Dagen efter...

Jag undrar om det är ett tecken på att jag blivit bättre tränat, det faktum att jag i dag inte känner av att jag i går sprang 1 mil?

I dag har jag haft vilodag. Inte för att jag egentligen ville det, utan för att vi hade visning av lägenheten och det blev så rörigt med middag och ombyte och sånt.

I morgon blir det jogging direkt efter jobbet. Däremot har jag inte bestämt om det blir i Ryd eller på Billingen... Nåja, det är väl ett I-landsproblem om något...  *L*

Första av tre - check!

Så, nu har jag genomfört det första momentet av tre på min väg mot en Göta Kanal-klassiker.

I strålande sol och helt underbart väder, joggade jag längs Göta kanal. Eller ja, drygt 8 km gick längs kanalen, den sista biten var UPPFÖR fram till mål.

Redan vid starten bestämde jag mig för att hålla mitt eget tempo, inte dras med i de andras fart och riskera att stupa. Nu är det ju lättare sagt än gjort, eller så är jag snabbare än jag vet om, för jag höll ett rätt bra tempo hela loppet.

Ska du bara springa ett enda lopp så rekommenderar jag Kanallöpet. Det var en underbart trevlig sträcka, bra anordnat, trevliga funktionärer och alldeles otroligt vackert väder (hm, okej, det kanske det inte är varje år).

Att springa längs kanalen, i strålande sol, och bara njuta av hur vackert det var runt omkring... jag menar... kan man önska sig mer? Inte undra på att fötterna gick lite lättare.

Vätskekontrollen drog ner tiden lite, och sedan den sista kilometern med den där eländiga backen.

Men trots allt gick jag i mål på nytt personbästa men lite drygt 2 minuter!!