Säsongspremiär på Billingen!

Äntligen - verkligen ÄNTLIGEN - var det dags att boka in en runda på Billingen. Jag påstår bestämt att Billingen är världens trevligaste ställe att jogga på, men det är ju SNÖ där på vintern. Så onödigt!

Nåväl, i dag hade jag i alla fall bestämt att jag skulle ta en sjua där uppe, och varken den snö som kommit under natten (värdelöst, helt värdelöst!) eller den förkylning jag dragits med den senaste veckan skulle hindra mig. Även om jag inte skulle fixa att jogga hela, skulle det i alla fall bli en runda.

Och jag får erkänna att det blev gång bitvis. Förkylningen i kombination med kall luft gjorde riktigt ont i luftrören. Orken är inte på topp när man varit förkyld, och inte när man varit på kurs och ätit kurs-mat heller.

Å andra sidan så tog jag mig runt, trots trilskande luftrör, trots snö och halka, trots förkylning - och det är jag mycket nöjd med.

I morgon är det en super-pass på Actic. 45 min spinning, 45 min core och 30 min power. Det får räcka för en dag. Men hela nästa vecka är ett enda långt träningsläger, med minst ett pass per dag, ibland mer. Det gäller ju att utnyttja sitt påsklov!

Jag står till förfogande!

Såg du Biggest loser-finalen i går? Visst har de väl varit fantastiskt duktiga? Helt otroligt, fatta vilket jobb de lagt ner, vilken förändring de genomgått!!

Jag vill också!

Nej, jag vill inte vara med på TV, men jag vill ha samma koncept och stöttning som de fick. Jag vill ha nån som styr min mat och träning in i minsta detalj. Jag lovar att vara en duktig elev och göra det jag blir tillsagd. (utom att äta kokt torsk, det fixar jag inte)

Jag har tyvärr inte möjlighet att träna 12-14 timmar per dag, men jag kan träna varje dag och göra mitt bästa.

Så - jag står till förfogande om någon Mårten eller Olga vill adoptera mig under några veckor.

På kurs med Lennart...

Två dagar på Bohusgården är en alldeles perfekt uppladdning inför hälso-utmaningen. Jag har ätit - mycket och gott - så nu längtar jag efter att komma in i lite nyttigare vanor.

För er som inte varit på Bohusgården säger jag bara: ÅK DIT!! Så vackert, så trevligt och så mycket gott att äta!

Jag älskar kurs, jag älskar att diskutera och att lära mig nya saker. Att man sedan får bo på hotell och bli bortskämd gör ju inte saken sämre. (och jag joggade faktiskt lite i går, längs strandpromenaden)

Nu tänker jag köra en uppvärmningsvecka fram till påsk. Till dess blir det nyttig mat och en hel del träning. Påskhelgen är fredad, då äter jag det jag vill, men sen... den 9 april... då jäklar! DÅ KÖR VI!!

Snart dags för en RIKTIGT NYTTIG MÅNAD!

För du hänger väl på?

En månad med nyttig mat, regelbundet, med frukost, lunch, middag och ett par mellanmål.
En månad utan sötsaker.
En månad med motion motsvarande 70 000 steg/vecka (omvandlingstabell finns bla på stegräknare.se)

Som en extra piska/morot/sporre kör vi helkroppsfoto FÖRE och EFTER, samt vikt och mått (midja, höfter, lår).

Vi börjar direkt efter påsk, den 9 april, och kör en månad framåt. Går alltså i mål, hälsosamma och nöjda den 9/5.

Dessutom tycker jag vi ska hjälpas åt, dela med oss av recept. Jag har jättesvårt att hitta frukost och mellanmål som är mättande utan att innehålla för mycket kalorier. Givetvis ingår också lite pepp till varann, lite klapp på axeln och lite heja heja heja.

Pepp eller press?

För mig är en utmaning en jäkla PEPP. Jag taggar till direkt och älskar en utmaning.

Men, jag antar att det också kan kännas som en PRESS....

Hur tänker du? Är det PEPP eller PRRESS med en utmaning? Om du har tappat motivationen till motion, är det då PEPPANDE att få en utmaning, eller blir det bara ytterligare dåligt samvete och PRESS?

Min motionskompis har en liten svacka och jag vill så gärna hjälpa henne för hon jobbar verkligen häcken av sig med sin träning. Därför vill jag veta hur ni tänker.. PEPP eller PRESS alltså?

På väg tillbaka :)

I strålande sol och nästan 20 plusgrader stannade jag till i Ryd för en runda efter jobbet i dag. Med tanke på att jag varit rätt klen de senaste dagarna hade jag inte så höga förväntningar och målet var att göra en runda, no more liksom.

Jag joggade hela varvet plus en extra ögla vilket gjorde att jag i alla fall kom upp i 3,5 km. Tiden blev 26.57 min vilket ju inte är nåt personbästa - men det ski*er jag i. Jag joggade hela och jag är nöjd med det.

Jag hade kunnat jogga lite till men jag kände samtidigt att det vore dumt att riskera nåt. Trots allt har jag känt mig såväl förkyld som febrig både söndag och måndag.

I morgon åker jag till Uddevalla för ett par dagars kurs och givetvis har jag packat ner träningskläder. Jag ser fram emot att få utforska hotellets omgivning via joggingskorna. *L*

Nu ska jag få tummen ur och anmäla mig till några lopp... Skövdeloppet och Kanallöpet. Lika bra så det blir gjort. BollnäsLoppet är jag ju redan anmäld till. *L*

Ses vi på något lopp?

Lite ofrivillig vila...

En förkylning må låta oförargligt (om man inte är karl då) men det är tillräckligt illa för att man bör undvika motion. Alltså har min motion de senaste dagarna bestått av:
lördag - rask promenad 5 km
söndag - en tur till Göteborg
måndag - cykla till och från jobbet, 21 km

I dag känner jag mig klart piggare så i dag lutar det åt en runda efter jobbet. Ingen racer men ändå en joggingrunda. Jag tar med mig kläderna till jobbet så kan jag stanna till i Ryd på väg hem.

Perfekt, ingen tidsspill och ingen risk att jag trillar ner i soffan och blir kvar där.

Liten tuva stjälper ofta stora lass...

Eller "liten bacill stjälper ofta stor motionsplanering".

I morse vaknade jag med halsont och lite pip i luftrören. Oftast går sånt ju över när man kliver upp, dricker kaffe och pratar upp sig lite. Men i morse blev det liksom värre och värre, halsen värkte och jag blev flåsig bara av att tänka på en joggingrunda.

Hoppa rundan helt var inte aktuellt, men jag valde att GÅ istället för att JOGGA.

Dottern och jag gav oss ut i spåret, testade lite olika stigar och gick sen i mål efter 47 minuter och 5 km.

Vädret var ju helt fantastiskt med strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Vad gör det väl då att man får hoppa över en joggingrunda, jag fick lite motion, sol på näsan, frisk luft och förkylningen är nog snart över.

En tur upp till stugan för lite korvgrillning blev ju dessutom som lök på laxen.

Söt som socker...

Dagen började med att jag INTE fick dricka kaffe. Det var ju så där, kan jag säga.

Jag skulle göra en glukosbelastning för att kolla upp mitt blodsocker. Fastande ska man ligga under 6,0. Jag hade en aning för högt för ett år sen (6,3) och det skulle följas upp nu. Under året har jag kollat fastevärdet ett par gånger och då har det legat under den magiska gränsen (5,6) men i dag var det högre igen (6,0) vilket stör mig oerhört.

Det är väl bara att inse att jag måste, måste, måste ta tag i det här med maten. Jag måste, måste, måste läsa på vilken mat som är bra och vilken mat som är mindre bra.

*tar genast på läs-glasögon och börjar plugga*

Tips emottages tacksamt!

Värsta UTMANINGEN!

Jag hade en tanke på att hänga på Fitness Fighten en månad men vid närmare eftertanke ändrade jag mig. Jag gillar idén på att köra en riktigt strikt månad, men insåg ändå att jag inte riktigt är beredd att följa ett sånt program slaviskt. Och betalar man för det ska det ju göras rejält.

Dessutom skulle det då krävas att maken är med på tanken att äta så väldigt nyttigt en hel månad och det är jag lite tveksam till... Jag antar att fler har samma problem, kanske har man små barn hemma som gör att det blir svårt att följa en matlista utan att behöva laga dubbla middagar. Och vem orkar det..?

Alltså tänkte jag så här:
Vi kör en egen UTMANING.
         *En månad med nyttig mat, frukost, lunch, middag och ett par mellanmål.
         *Inga sötsaker.
         *Motion motsvarande 70 000 steg/vecka (omräkningstabell finns
           på Stegräknare.se)
         *Helkroppsfoto FÖRE och EFTER, plus vikt och mått.

Är du intresserad av att hänga på? Att köra en riktigt nyttig månad från den 9/4 till den 9/5?

Årsbästa

Träningsvärken är så gott som borta, men eftersom det var snudd på storm så valde jag bort cykeln och tog bilen till jobbet. Efter jobbet åkte jag hem, bytte och och for sedan och hämtade maken på jobbet. Han fick ta bilen hem, jag tog joggingskorna.

Jag siktade på en lite längre sträcka, typ 6-7 km, så jag fick ta lite kringelikrokar istället för raka vägen hem. Lite fegt höll jag därför en lite lägre fart, målet var liksom sträckan, inte tiden. Jag lufsade på, men oj vad man får kryssa för att få ihop kilometrar när man springer i stan. När jag närmade mig hemmet såg jag att det fattades några hundra meter för att nå 7 km, alltså tog jag en omväg till. Den omvägen var längre än jag trodde så när jag kom till porten saknades det 350 meter till ÅTTA kilometer. En extra krok runt huset och jag nådde 8 km - årets längsta runda.

SÅ HÄRLIGT! Just nu känner jag mig kaxigt säker på att fixa kvartsmaran om några veckor.

T R Ä N I N G S V Ä R K

Oj oj, jag tror minsann att min träningsvärk syns från rymden. Att då tro att jag skulle kunna jogga med någon form av värdighet, det var jag bara dumt. Men, all heder åt mig för att jag försökte.

Jag släpade mig runt två varv, och körde sedan en liten extra vända för att komma upp i 5,5 km, men jag fixade inte att jogga hela utan gick ett par hundra meter vid två tillfällen.

Nu är det väl ändå så att det är mycket bättre att släpa sig runt 5,5 km än att inte röra på sig alls, så jag får väl vara nöjd med min insats.

I morgon blir det cykel till jobbet (fasar inför att sätta träningsvärkssprängda rumpan på sadeln) men ingen jogging. På tisdag ska jag jogga, förhoppningsvis känns benen en aning smidigare då. *L*

På torsdag har jag PT med Hanna. Då ska jag få ett jogginganpassat ben-program. Det ser jag fram emot.

På fredag har jag glykosbelastning. Det ser jag också fram emot, det ska bli spännande att se om all motion har haft någon inverkan på mitt insulin.

OJ vilken träningsvärk!

Redan i natt kände jag av stans, kanske världens, värsta träningsvärk. Eftersom träningsvärk dessutom brukar bli värre och värre under ett par dagar så fasar jag för hur det ska kännas i morgon....

Hela kroppen gör ont, utom möjligen nån liten fläck i ansiktet och på örsnibbarna.

I dag blir det en runda i spåret, med lite tur tar det bort en del träningsvärk. Hoppas kan man ju alltid...

Jag överlevde...

75 minuter box med Hannah är svettigt nog. 90 minuter med Hannah OCH Hanna är rena svettorgien. Jag överdriver inte ens när jag säger att det droppade svett och att håret såg ut som om jag stått i duschen. Linnet kunde jag nästan vrida ur efter passet. Fasen, jag var svettig ända ner på strumporna.

MEN SÅ KUL!! Och skönt, ofantligt skönt, i alla fall efteråt. *L*

Efter passet var det välförtjänt fika. Det var både gott och trevligt. Det var mackor med fruktbitar i, otroligt gott. Det ska jag definitivt köpa hem nästa gång det är dags att köpa bröd. Sen var det bollar, typ chokladbollar fast nyttigare. Men goda, väldigt goda. För att inte tala om kaffet, det satt ju som en fläskläpp.

Odrägligt nöjd med mig själv kan jag nu fira lördag med gott samvete - sånt gillas!

Mega-pass box!

För många är lördag en bra dag för vila och återhämtning, kanske lite godis och ett glas vin eller tre. Det tycker jag också, och det ska det bli - men först ett extralångt box pass. 90 minuter - nittio (!) - som både box-Hannah och PT-Hanna ska leda...

Kära nån, jag blir svettig bara jag tänker på det.

Magnus Uggla har FEL!

4 sekunder är INTE kort, 4 sekunder är en evighet att plocka in på en löprunda.

I dag gav jag mig i väg med ganska lätta steg och eftersom jag inte joggat på ett par dagar var jag extra sugen. Vädret har varit grått hela dagen men lagom till min runda tittade solen fram. Extra bonus!

Jag kände redan i den första, sega uppförsbacken att jag var pigg. När jag sedan såg att jag tog den första kilometern under 7 minuter blev det extra kul.

Jag hoppas verkligen att alla människor får uppleva den där känslan man får när man känner att benen bär, att man gör framsteg och att man mår så jäkla bra!

Jag pinnade på och tog andra kilometern på strax över 7 minuter. Även det är helt okej med mina mått mätt. Tredje kilometern brukar vara rätt jobbig för där är det ett par sega partier, men jag höll bra fart och klockade den på 6:45.

Då började jag känna mig som en kung, så jag tog kanske i en aning för mycket, men fasen - man måste våga för att vinna. Sista kilometern består av en rejäl uppförbacke sen en svagt sluttande raka hem. Ungefär 300 meter hemifrån bara dog jag, lungorna gav upp och det där med att andas var liksom inte att tänka på.

Men tror du jag gav mig? No way! Jag spurtade hem och stoppade klockan på 35:04! Fyra eländiga sekunder över de där 35 minuterna jag vill klå. Men med tanke på att det är nästan 1,5 minuter bättre än förra gången så borde det väl inte vara omöjligt att ta 4 sekunder, i alla fall inte i teorin. I praktiken undrar jag om jag någonsin kommer att orka springa den rundan i den farten igen.

Men jisses, vad underbart svettigt flåsigt jobbigt det var!

Hoppsan....

I går var tanken att jag skulle jogga efter jobbet, men när jag kom hem hade jag huvudet fullt av eventuella husköp, lägenhetsförsäljningar, renoveringar, skåpluckor, golvlister mm mm mm. Just då lockade det betydligt mer, så jag valde faktiskt bort joggingen. Och jag skäms inte ens för det! *L*

I dag har jag jobbat hemma, med lite fackliga saker, men nu är jag klar och redo för en joggingrunda.

Tänka sig - just när jag började byta om så tittade solen fram. Sånt GILLAS!!

Fetma-operation

För många är säkert en gastric bypass en mycket bra lösning, men ibland känns det som om det har blivit lite för  enkelt att få en sån nu. Jag tror att många skulle fixa att ta ta i sina matvanor om det fick en massa hjälp, hjälp som antagligen skulle bli billigare för sjukvården i slutänden.

Dessutom tror jag att många använder en operation som en lösning istället för ett hjälpmedel, för om man inte ändrar sina matvanor spelar det ju ingen roll hur mycket operation man gör, man lever ändå inte nyttigare.

Jag anser inte att man ska sluta operera, men jag önskar att alternativen var fler.

Dessutom undrar jag om inte många hellre är överviktiga än drabbas av svåra biverkningar, och biverkningarna kan vara såväl många som svåra.

http://helahalsingland.se/nordanstig/1.4451660-anna-har-forlorat-tva-ar-av-sitt-liv

http://helahalsingland.se/nordanstig/1.4451666-finns-alltid-en-risk-for-dodsfall

Cykeltur - bra start på dagen

I går och i dag har jag cyklat till och från jobbet. Otroligt skönt, i alla fall dit. Hem är det lite värre med tanke på att det är uppför ungefär hela vägen hem, okej liiite överdrivet kanske.

Men, att kliva ut i morgonsolen och sätta sig på cykeln och trampa 35 minuter - det är livskvalitet. Man är pigg och nöjd när man kommer fram och man känner sig lite lagom nyttig och hälsosam.

Hem i dag tog dock bra mycket längre tid. Med en huvudvärk stor nog att synas från rymden var det inte läge att ta i så hårt i uppförsbackarna, men hem kom jag. Nu blir det en stor kaffe, ett ännu större glas vatten och sen hoppas jag att huvudvärken släpper.

Jag måste nämligen ta en städrunda här hemma för i morgon kommer mäklaren och ska ta en titt på lägenheten. Kanske, kanske, kanske blir vi radhusägare....

Underbart vårväder!

När jag åkte hem från jobbet visade termometern 10°C. Solen sken och vinden var inte längre i storm-mode. Inga större problem att byta om och ge sig ut på en runda, alltså. Tvärtom!

Jag körde den runda som jag jagar sekunder på, och i dag låg jag i alla fall under 36:30. En liten bit på väg, men jag fattar inte att jag inbillar mig att jag ska kunna plocka nästan 90 sekunder till, för att komma under 35 minuter.

Nåväl, skam den som ger sig. En vacker dag, när solen skiner och jag har medvind.... då jäklar, då sätter jag den där 35-minuters-gränsen!

Dag 1 - sammanfattning

Så närmar sig dag 1 sitt slut, dag 1 av 34 innan det är dags att vara i kvartsmaraform.

Med tanke på att jag både joggat och boxat i dag så känner jag mig rätt nöjd med dagen. Jag har också ätit  ganska bra, även om jag är medveten om att hemost inte är direkt light och att yoghurt ska väljas med omsorg.

Till frukost åt jag en smoothie med hallon och blåbär, krossat linfrö och proteinpulver. Dessutom åt jag ett par mackor morotsbröd med hemost.

Efter joggingrundan åt jag en bar (eller heter det en bars?) och drack lite proteindrink.

Middagen bestod av ugnsfalu (viktväktarnas måltidskorv) med ost, hackad gurka, senap och tacosås. Till det åt jag bulgur.

Efter boxpasset åt jag en banan på väg hem och efter duschen blev det ett par knäckemackor med hemost och lite yoghurt, sån där onyttig yoghurt med chokladflingor i.

Ny runda

En solig söndag kan väl knappast firas på ett bättre sätt än att äta en lagom sen frukost och sedan bege sig ut i joggingspåret. I dag valde vi att åka till det spår som ligger alldeles bredvid det radhus vi ska titta på till veckan. Spåret där är inte långt, knappt 2,5 km, men det går ju att springa det flera varv.

Jag siktade på 3 varv - och 3 varv blev det. Inga snabba varv, jag tror det delvis beror på att jag slarvade med maten förra veckan, men ändå 3 varv. Totalt 7 km vilket jag är väldigt nöjd med.

Nu är det dags att åka ner till Actic och köra 75 minuter box. Sen blir det dusch, lite fika och så soffan och glutta på Big Brother.

Fem veckor kvar

Om fem veckor har jag - förhoppningsvis - genomfört mitt livs första KVARTSMARA. Visst låter det mycket häftigare än en mil? Det är ju längre, mycket längre, än en mil (hm, okej då, 500 meter längre då).

Nåväl, dessa fem veckor får jag faktiskt sköta mig betydligt bättre än den senaste veckan. Motion i någon form 5 dagar i veckan - minst! -  och EN godisdag i veckan - högst!

Om jag dessutom fyller i kostdagboken så ser jag ju att jag håller mina kcal, vilket är en himla fördel. Max 2200 kcal/dag, utom godisdagen, då kan de få gå upp i 3500 kcal.

5 veckor, egentligen bara 34 dagar eftersom jag börjar i morgon, det fixar jag!

Radhusdrömmar

Vi är lite sugna på att flytta till ett radhus och på tisdag ska vi i väg och titta på ett. I dag var vi, som av en händelse, i närheten och kollade runt lite och gissa om det var en positiv överraskning att se att huset ligger mindre än 100 meter från ett motionsspår. Sånt gillas!

Bra start på helgen!

Jag kan inte ens med god vilja påstå att jag slet särskilt hårt på jobbet i dag, men det behövs såna dagar också.

Efter jobbet handlade vi, lite fredagshandling är väl nästan obligatoriskt, sen var det dags att jogga.

Jag hade motvind redan från början, och veckans inte-så-himla-bra-ätande gjorde väl att benen inte kändes som raketbränslepåverkade, men jag hade bestämt mig, och bara jag kom igång så blev det lättare. Så pass mycket lättare att jag, vid ett par tillfällen, tog en extra omväg för att förlänga rundan. Jag tyckte jag sprang och sprang och sprang, men det är fasen omöjligt att få ihop nån längre sträcka inne i stan.

6,5 km blev det och skönt var det!

Väl hemma blev det fredagskaffe och sen SOVA FREDAGSMIDDAG (också obligatioriskt)!

Här snackar vi livskvalitet, så pass att det nästan nästan införas nån form av skatt på detta, att först ha en mycket bra dag på jobbet, sen jogga 6,5 km, sen duscha, fika och så sova middag. Att jag nu sitter och sippar på ett glas kallt, vitt vin drar ju inte ner betyget på denna fredag direkt. 

Ingen perfekt vecka, direkt....

Denna vecka kommer inte att gå till historien som världens bästa hälsovecka.

Jag joggade och hade PT på måndagen. Jag cyklade till och från jobbet i går. Sen åt vi Mongolisk buffé i går kväll, för mamma, syrran och mina två syskonbarn kom på kortvisit.

I dag har jag fikat en grymt god bulle och sen petat i mitt ett gäng Bollnäs-kola. Det är inte så ofta jag kommer över såna, så jag njuter lite extra när jag väl kommer över dem. Men nu har jag gömt påsen långt in i ett skåp. Där får det ligga tills det blir lördag.

Till middag blev det en köpe-sallad med mangodressing. Men - tyvärr - ingen motion...

I morgon fyller maken år, men jag ska nog ändå försöka snirka åt mig en timme i joggingskorna för jag känner att det börjar rycka i joggingnerven. *L*

Intervaller - kära nån!

Jag jobbade hemma i dag, fackligt, inte dumt alls. Mitt på dagen valde jag att ta en paus för motion. Jag skulle ändå i väg för att hämta bilen som varit på service, så jag passade på att jogga dit.Dels för att det var skönt att rensa huvudet lite, dels för att känna på hur kroppen svarade i dag. Det kändes liksom inte meningsfullt att ha ett PT-pass om jag var som i går. Då kunde både PT-Hanna och jag använda tiden till nåt bättre. Klippa tånaglarna eller titta när gräset växte, liksom.

Nåväl, jag bytte om och drog i väg. Inte raka vägen, nä du tack då blir det bara 3,5 km, utan en extra omväg. När jag närmade mig Bilia insåg jag att det i alla fall skulle bli bara 4,5 km eller så och jag hade energi kvar i kroppen. Jag drog alltså iväg på en extra runda och sammanlagt blev det 6,8 km i ett helt okej tempo. Visst var benen lite tyngre än de brukar vara och visst var flåset så där halvdant, men det var långt i från hur det kändes i går. I dag kunde jag liksom pressa kroppen även fast det var en del uppförsbackar, och jag hämtade mig snabbt i medluten.

Hem och duscha, äta och läsa fler lagar och paragrafer (jisses, så många det finns!)

Kl 17.30 hade jag tid med PT-Hanna och jag visste ju att det skulle bli såväl styrka som intrevaller. Jag har aldrig kört intervaller men hört talas om det, så jag gruvade mig en aning.. hm, nåja, rätt så mycket.

Först körde vi (JAG!) två omgångar med armhävningar på balansboll, nån slags planka/liggande rodd och sidoplanka med rotatorkuff. Redan där var jag ju svettig så det droppade av mig. Sen blev det två varv med arm/ben i nåt diagonalt (stå på alla fyra, höger han mot vänster ben och sen sträcka ut), stående axelflies och sen framåtlutad axelflies (vad de nu heter, jobbiga som 17 är de i alla fall).

Sen var det dags.. dags för INTERVALLER! 5 minuters uppvärmning för att få upp pulsen rejält, sen var det skarpt läge.

3 minuters springa (9) - 1 min vila - 2 min springa (9,6) - 1 min vila - 1 min springa (10) -3 min vila - 3 min springa (9,6) - 1 min vila - 2 min springa (10)- 1 min vila - 1 min springa (10,5-11) - 5 min sakta promenad för att få ner pulsen.

KÄRA NÅN!! Jag säger bara KÄRA NÅN! 3 minuter låter inte mycket, men jag lovar att det är en evighet, en halv evighet i alla fall.

Jag hade pulsmätaren på mig och den kurvan ser lite skoj ut.

Och jag erkänner - även om det var en nära-döden-upplevelse var det kul. Det var svettigt, det var jobbigt men det var kul! Det är liksom nåt extra att våga ta ut sig, att våga testa sina gränser - och att känna att man lyckas!

Ica Matkasse!

Vi har Icas Matkasse Inspiration och är jättenöjda med det. Det är god mat, roliga recept och fräscha råvaror.

Men - jag skulle vilja ha ett magrare alternativ. Är det verkligen bara jag som skulle vilja ha
Ica Matkasse  max 500 kcal?


Tänka att kunna köpa en välplanerad matkasse där varje portion ligger på max 500 kcal, skulle det vara så dumt?

Jag har mejlat Ica och frågat, och fick till svar att

" Vi som arbetar med ICA Matkassen följer hela tiden upp vad våra kunder tycker om våra matkassar och vilken efterfrågan som finns på att vi utvecklar konceptet vidare. Detta bland annat genom kundundersökningar, trendspaning, konkurrentanalyser mm.

 Till dags dato finns det inga planer på en Matkasse som du efterfrågar, men vi följer som sagt hela tiden upp detta för att vi ska kunna tillgodose den större delen av våra kunders behov."

Så, är det nu fler som är intresserade av en matkasse med nyttig mat till vettigt pris så kan väl ni också mejla dem. Adressen är kundkontakt@ica.se. 

Fullständigt misslyckande :(

Efter gårdagens vilodag var jag väldigt sugen på en joggingtur redan när jag vaknade i morse. Jag laddade  magen med bovetegröt, lät den sjunka ner och bytte sedan om för en runda.

Redan efter några hundra meter insåg jag att det skulle bli tufft. Jag fick ingen rytm i andningen och benen var tunga som cementstolpar. Efter en kilometer mådde jag illa och kände mig liksom darrig, ungefär som när man bara druckit kaffe en hel dag och inte ätit nån mat. Jag fick inse att det inte funkade, det var bara att gå en bit. Efter några hundra meter försökte jag igen, men nej.... det var liksom bom-stopp! Jag frös fast jag svettades och jag trodde jag skulle kräkas.

Mycket besviken lommade jag hem. Det är faktiskt första gången på evigheter som jag inte lyckas fullfölja min träning, och jäklar vad det känns surt. Kanske beror det på att jag åt tacos och godis i går, kanske beror det på alla förkylningar och andra virusar som florerar på skola n.

Oavsett vad skälet är så känns det trist och fast jag nu suttit hemma och vilat i en halvtimme känner jag mig fortfarande skakig, jag fryser och jag känner mig som om jag borde krypa ner under täcket och gömma mig.

14 april, om 40 dagar, är det Skövdeloppet. DÅ SKA JAG FIXA 10,5 KM! Alltså, fram till dess ska mat och motion fungera och alla undantag från nyttig-och-bra-mat ska planeras i förväg.

40 dagar nyttigt leverne, det fixar jag! Nån som hänger på?

Har det brunnit i huvudet?

Kanske cyklade jag omkull och slog i skallen i går, eller så är det nåt annat som är fel, men just nu sitter jag och - på allvar dessutom - funderar på att anmäla mig till Skövdeloppet. Och inte nog med det - jag funderar dessutom på att springa kvartsmaran, alltså 10,5 km.

Jag har aldrig sprungit längre än en mil, men 500 meter mer eller mindre.... *kaxig* Det är dessutom över ett halvår sen jag sprang en mil senast, men jag är naiv nog att tro att jag ska hinna träna upp mig. Jag är uppe i 7 km nu, och då är det inte långt till 10 km - eller hur...?

Friskt vågat hälften vunnet!

Premiärtur

I morse var det liksom dag, dags att ta cykeln till jobbet. Min fina, alldeles nya cykel.

Jag har en mil till jobbet, och jag hade inte direkt nån koll på hur lång tid det tar att cykla dit, så jag startade i god tid. Man vill ju liksom inte komma till jobbet och drypa av svett.

35 minuter senare parkerade jag cykeln, bara lite lagom varm och mycket nöjd. Strålande sol och fredag, jag menar... kan det bli så mycket bättre?

På hemvägen är det en sjujäkla uppförsbacke, så jag var beredd på att det skulle ta längre tid hem och generera mer svett. 2 minuter extra tog det, och en aning svettig på ryggen - värre var det inte.

Det var mycket lättare, gick mycket snabbare och var mycket skönare att cykla än jag vågade hoppas på. Helst skulle jag vilja cykla varje dag, men fixar jag tre dagar i veckan är jag nöjd.

För övrigt har jag haft ett sånt vansinnigt grymt godissug i kväll, ett godissug som är stort nog att ha ett eget postnummer. Tack Gud för smörgåsrånen! Med lite dipp till kan man överleva - och i morgon är det LÖRDAG!

Härmed lovar jag...

På stående fot... eller ja, på sittande rumpa... lovar jag att jag ska fixa min runda under 35 minuter!

Den runda som, förra våren, var 5,5 km är nu tydligen bara 5,1-5,3 km enligt min GPS-klocka, men det spelar egentligen ingen roll. Det som spelar roll är att jag, i dag, sprang rundan på 36:49. Inna jag ger mig ska - SKA - jag fixa den under 35 minuter! Jag har alltså nästan 2 minuter att fila bort på min tid, 2 minuter.... det är ganska mycket, men helt omöjligt är det väl inte... hoppas jag....