måndag 6 augusti 2012

Mot nästa mål...

Med lite drygt 280 dagar kvar till Göteborgsvarvet är det hög tid att sätta i gång med såväl viktminskning som träning.

I och med denna nystart väljer jag att byta blogg, och i fortsättningen hittar i mig på http://minus25innanvarvet.shapemeup.se/

Shapemeup.se  är en helt fantastisk träningssajt med en massa intressanta bloggar, tips och fakta om det mesta som har med träning och mat att göra.

Tack för alla peppande kommentarer! Jag hoppas vi ses igen!

//Carina


söndag 5 augusti 2012

En liten sammanfattning...

Den 14 september 2011 vågade jag mig på att formulera ett mål inför 2012. Målet var - i mina ögon - väldigt högt uppsatt. Det var inte ens ett mål, egentligen, utan en dröm.

Jag ville genomföra en Göta Kanalklassiker, alltså springa Kanallöpet, cykla Viken runt och simma Göta kanalsimmet under en sommar.

Kanallöpet gick redan den 1 maj och med tanke på att jag hade grymt ont i ljumsken då i september (jag kunde ju inte börja jogga förrän vid jul) så var det ganska kaxigt av mig, det tycker jag nog.

Kanallöpet är nog ett av de trevligaste lopp jag sprungit (nu har jag väl inte sprungit så många, men ändå) så det kan jag verkligen rekommendera. Vi sprang i strålande sol längs en underbart vacker kanal. I alla fall de första 8 km, sen blev det en jäkla uppförsbacke in i mål, men den väljer jag att inte komma ihåg. Jag var i alla fall väldigt stolt över att ha orkat jogga hela sträckan och tiden, 71 min, var jag också nöjd med.

I mitten av maj var det dags för Viken runt. Jag inbillade mig att cykla 7 mil kan man göra på ren vrånghet och envishet, så jag var inte särskilt orolig. Jag hade ju cyklat till och från jobbet några gånger innan, och det är ju i alla fall 11 km. Ja, okej då, det var kanske inte helt genombegåvat, men vad då. Friskt vågat, hälften vunnet brukar man väl säga. Jag trampade i väg med glatt humör, och jag trampade... och jag trampade... och jag trampade... Kära nån vad 7 mil är långt! Nåväl, när jag närmade mig målet kände jag att det fanns en möjlighet att komma in under 3,5 tim så jag la i en extra växel (nä, nu ljuger jag, det var jag för trött för, men jag saktade inte farten i alla fall) och visst fixade jag tiden, med 3 minuters marginal.

Efter en lång sommar med flyttbestyr och allmän lathet, var det så dags för sista delen i klassikern - Göta kanalsimmet. Inte en meter hade jag simmat innan, men simma kan väl alla, eller hur. Och vad då, 1550 m är väl inte långt. Hm... Strålande väder, varmt vatten, glada människor och en himla skön våtdräkt - vad kan gå fel? Inget alls. På en tid klart bättre än jag vågat drömma om gick jag i mål och kasserade hem min plakett - och rätten till en Göta kanalklassiker-medalj (som jag redan beställt, kunde jag skulle jag åka till Motala och hämta den själv för att få den snabbt som ögat!).

Jag kan absolut tänka mig att springa Kanallöpet igen liksom att simma Kanalsimmet, även om jag inser att man kanske inte alltid har lika tur med vädret som jag haft i år. Det var två roliga lopp, väl organiserade och med trevliga funktionärer och medtävlande. Jag kan väl cykla Viken runt igen också, men det känns inte lika lockande. Det var för långt, det blev liksom tråkigt, det hände inget under banan, det var knappt nån publik och de som fanns där satt och fikade istället för att heja lite uppmuntrande.

Däremot rekommenderar jag absolut alla att genomföra en Göta kanalklassiker, eller något annat i samma stil, för det är roligt att ha mål att sträva mot. Och även om jag inte gjort några resultat i OS-klass så har jag ändå genomfört loppen och det bättre än jag siktat på.

Nu är jag lite sugen att testa på ett litet triatlon, så det kan nog bli ett mål i framtiden. Bara för att se om det går, liksom.

Men nästa år är det Göteborgsvarvet som hägrar, och var det kaxigt att sätta en Göta kanalklassiker som mål, så är det snudd på vansinne att sätta Varvet som mål - men vad då...

Om man inte ens försöker kan man ju aldrig lyckas. Och visst är det väl bättre att försöka, och kanske misslyckas, än att inte ens försöka...?


JAG KLARADE DET!!

Nu är det genomfört! Med gårdagens simning fullföljde jag klassikern och kan nu - stolt och glad - beställa min medalj.

Att det sedan var grymt kul att simma Göta kanalsimmet var kanske en bonus. Massa folk, underbart väder och lagom varmt i vattnet. Hela loppet var väldigt bra organiserat och alla var glada och trevliga. Jag tror nästan att de beställt vädret också, det var nog inte bara en slump att det var soligt och varmt.

Visst förstod jag att är det skillnad på att simma ute och att simma i en bassäng men egentligen var jag inte orolig inför loppet. Att jag skulle klara det visste jag, det var väl tiden jag inte hade en aning om. Jag har simmat 1,5 km på ca 45 minuter inomhus, men misstänkte att det skulle ta längre tid utomhus så jag siktade på under en timme, men hoppades på under 50 min.

När jag hade 300 meter kvar hörde jag att speakern sa att en gick i mål på 38 min och jag kände att det kanske, kanske, kanske skulle gå att klara 45 min. Jag var väldigt trött i armarna då, så nån spurt var det inte tal om. Dessutom orkade jag inte riktigt räkna ut om det var rimligt med 300 m på 6-7 min. Jag simmade på och när jag väl var i mål kände jag att det kunde ha gått, jag kanske hade kommit in under 45 min.

Och det hade jag... På plats 49 av 60 damer gick jag i mål på tiden 43:28.



Vid målet fick man en bana, lite saft och en löjligt god kexchoklad. Plus en plakett gjord av trä som legat i kanalen i över 180 år. Lite häftigt bara det, tycker jag.

Innan start, med den söta badmössan på och i den ligger tidtagarchippet.

I väntan på startskottet.

Det var väldigt trångt i början men efter ett tag lugnade det ner sig och man kunde simma utan att behöva trängas.

Kanalen full av söta badmössor.

I mål! Nöjd och stolt över det fina plaketten, som dessutom är gjord av virke som en gång varit en del av en konstruktion i kanalen.

lördag 4 augusti 2012

Tiden går fort när man har roligt...

Så i dag är det dags. Starten går kl 17:30 så jag hinner dessutom jaga upp mig själv hela dagen innan det är dags att kliva ner i det kalla vattnet.


torsdag 2 augusti 2012

Snart är det dags..

Jag längtar verkligen. Inte bara för att det ska bli himla skoj med något helt annorlunda, utan också för att min Göta Kanal-klassiker då blir klar.

Och - sedan är det liksom dags att ladda inför Göteborgsvaret i maj. Jag vet att det är långt till maj, men tiden går så fort.)

12 km - minsann

I dag valde jag att jogga hem från stugan. Jag hade inga planer på att köra fullständigt slut på mig utan målet var att svettas men ändå njuta av det. Och det gjorde jag, både svettades och njöt av det.

Det blev alls inte bara jogga, jag gick med jämna (eller ojämna) mellanrum, men det var så skönt att känna att kroppen fick jobba, att känna svetten rinna, att känna endorfinerna slå till.

I morgon blir det nog vila men på lördag är det ÄNTLIGEN dags för Kanalsimmet. Jag LÄNGTAR!

Till veckan är det sedan dags att ta tag i livet igen, med vettiga matvanor och betydligt mer regelbunden motion är vad som skett i sommar. Nu är flytten klar, så nu kan jag inte skylla på den. Fast egentligen har jag inte skyllt på den, den har bara tagit så mycket energi att jag inte orkat prioriterat joggingspåret.

Prioriterat spåret har dock nån annan gjort. Vad tror ni om det här: Blottare i Ryd. Hur stor är risken (eller chansen) att man stöter på en sån i spåret - och hur skulle man reagera? Skrika? Skratta? Snubbla?

fredag 27 juli 2012

En misslyckad (men genomförd) elva

I dag stod det långrunda på min planering. Efter att ha laddat med en rejäl omelett så åkte jag upp på Billingen för en elva. Elvan där är ganska snäll så jag hade höga förhoppningar om att fixa det, trots värmen.

De första 3 km gick ganska bra sen började jag tappa energi. Efter 3,5 km var jag orolig att snubbla för då kände jag att jag inte hade kontroll på fötterna tillräckligt mycket för att fixa de rötter, stenar och gropar som är i banan. Då valde jag att gå en bit, men 500 m senare joggade jag igen. Vid 6,5 km fick jag ont i magen, sånt där ont så jag trodde jag skulle kräkas liksom, eller möjligen.. ja, ni vet.... sånt som  inte är helt enkelt att fixa ute i skogen. Jag gick några hundra meter, försökte jogga men efter några hundra meter kom det tillbaka. Så höll jag på ett par km innan jag insåg att det inte funkade utan jag valde att gå in i mål. Missnöjd med resultatet (och magen) men nöjd med att ha genomfört rundan och inte genat in i mål, åkte jag hem och tyckte lite synd om mig själv en stund. (vad det nu skulle göra för nytta)

Jag vet inte om det beror på att jag ätit Voltaren några dagar (för armbågen) men min mage och jag är inte helt överens i dag så jag antar att det kan vara pillren som ligger bakom detta. Jag får helt enkelt byta till några piller som inte innehåller diklofenak (som ju är känt för att rasera magar).




Hälsa Webbhotell TräningsbloggarHälsa