Jag överlevde...

75 minuter box med Hannah är svettigt nog. 90 minuter med Hannah OCH Hanna är rena svettorgien. Jag överdriver inte ens när jag säger att det droppade svett och att håret såg ut som om jag stått i duschen. Linnet kunde jag nästan vrida ur efter passet. Fasen, jag var svettig ända ner på strumporna.

MEN SÅ KUL!! Och skönt, ofantligt skönt, i alla fall efteråt. *L*

Efter passet var det välförtjänt fika. Det var både gott och trevligt. Det var mackor med fruktbitar i, otroligt gott. Det ska jag definitivt köpa hem nästa gång det är dags att köpa bröd. Sen var det bollar, typ chokladbollar fast nyttigare. Men goda, väldigt goda. För att inte tala om kaffet, det satt ju som en fläskläpp.

Odrägligt nöjd med mig själv kan jag nu fira lördag med gott samvete - sånt gillas!

Ett kärt återseende

I dag hade jag en dejt med Mr TC. Det var flera veckor sen sist, så det var väldigt trevligt att träffas. Det är så skönt att få bli så där underbart svettig som man blir med Mr TC.

Mr TC är en treadclimber, en gångmaskin som nästan dödar ens ben. Jag värmde upp i 5 minuter innan jag höjde till MAX och 6,4. Sen gick jag där och svettades i nästan 40 minuter innan jag varvade ner några minuter.

För att tömma det sista så körde jag en liten sväng på stakmaskinen. Jag körde 30 sekunder i full fart (under 2:10) vilade i 30, körde 30, vilade 30 och körde 30.

Sen stapplade jag ut i omklädningsrummet, mycket svettig och ännu mera nöjd.

Åh, jag bara älskar känslan av att ha kört ett pass, känslan av att varit nyttig och duktig.


Träningsvärken efter gårdagens PT-pass är inte fullt så hemsk som jag befarade, i alla fall inte än, utan mer på nivån oj-vad-jag -har-tränat-bra-och-det-känns...

Sko-invigning!

I dag premiärjoggade jag i nya skorna. Jag klev upp på bandet med intentionen att gå 5 minuter, jogga 20 och sen gå 5. Jag var dessutom kaxig nog att slänga på bandet på 8.5 direkt när jag började jogga. Efter 15 min hade jag rätt bra kraft kvar så då höjde jag till 9.0. Sista minuten körde jag på 9.5 vilket är personligt rekord tror jag. Det kändes riktigt bra, så pass bra att jag ångrar att jag inte körde i högre fart från början.

Jag måste börja våga gå ut hårdare, måste våga testa mina gränser... Det värsta som kan hända är ju att jag får sänka farten (vilket jag skulle se som ett jäkla nederlag).

Jag har sagt det förut - men det är vansinnigt roligt att träna, särskilt när man känner att man gör framsteg. Att jogga är ju så himla tacksamt, det är så lätt att mäta sina framsteg där.

Och det är ju enormt skönt efteråt, när man kommit hem, duschat och ätit. När man sitter i soffan, känner sig duktig och nöjd. Det är livskvalitet, det, minsann!