Underbart vårväder!

När jag åkte hem från jobbet visade termometern 10°C. Solen sken och vinden var inte längre i storm-mode. Inga större problem att byta om och ge sig ut på en runda, alltså. Tvärtom!

Jag körde den runda som jag jagar sekunder på, och i dag låg jag i alla fall under 36:30. En liten bit på väg, men jag fattar inte att jag inbillar mig att jag ska kunna plocka nästan 90 sekunder till, för att komma under 35 minuter.

Nåväl, skam den som ger sig. En vacker dag, när solen skiner och jag har medvind.... då jäklar, då sätter jag den där 35-minuters-gränsen!

Sol, jogg och klen ork

Strålande sol och nästan vindstilla. Perfekt för en joggingtur, eller hur?

Eftersom jag inte tränat så himla mycket denna vecka siktade jag på 7 km. Jag hade en tanke på en runda i parken här i stan, för att få se nåt annat, för att få lite grusväg och för att få en längre sträcka.

Flåset var kasst redan från början och jag tvivlade på att jag skulle orka genomföra hela rundan, men visst ju att det fanns möjlighet att gena hem vid flera tillfällen under min planerade runda.

Nu har jag ju utvecklat ett litet självplågarbeteende, så jag valde ändå att genomföra hela rundan om än med lite lägre hastighet än jag hade hoppats på. Väl hemma insåg jag att rundan inte alls var 7 km, utan bara 6 km, men det fick vara bra ändå. Nästa gång vet jag hur jag ska göra, var jag ska ta en liten extrakrok, för att få ihop en sjua.

Med tanke på att jag kände mig som en disktrasa i går är jag ändå nöjd med dagens insats, och jag har ju ett boxpass i kväll.