I morgon, i morgon.... *nynnar*

En gång är ingen gång

Två gånger är en vana.

I dag var det dags att göra en Grön Mil. Testa formen lite inför loppet på tisdag, känna efter om betablockerarna tagit död på allt flås.

Här i stan har vi helt underbart väder i dag, strålade sol, lite lagom vind och inte för varmt. Perfekt jogga-en-mil-i-väder alltså.

Jag gick ut med målsättningen att orka jogga hela, så jag tog det rätt lugnt. Första kilometern kändes det rätt tungt, flåset var inte helt med skulle man kunna säga. Men när jag blev varmt så blev det lättare och jag kände mig inte ens lockad att smita över till den Gula Femman efter halva rundan.

Visst var jag trött, visst kändes vissa uppförsbackar som om de var dubbelt så långa som de såg ut, men jag fixade hela rundan utan att gå.

OCH jag fixade den under 75 minuter i dag igen. Okej, bara två sekunders marginal, men ändå under 75.

Snacka om Off Topic :)

Det var en amerikan, en engelsman och en burträskare som satt och skröt:
- Well, sa amerikanen. Vi har en så stor flotta så att om man lägger alla båtarna på en lång rad så bildar de en bro mellan Europa och Staterna.

Engelsmannen sa att de hade så stort flygvapen, så om alla planen var uppe samtidigt, kunde man inte se himlen.
- Ha, de e väl inget, sa burträskaren. På min petterniklas ryms det tretton kråkor.

Det trodde nu inte de andra så de drog av lite på sina påståenden.
- Well, sa amerikanen igen. Ska jag vara riktigt ärlig så får man hoppa mellan båtarna den sista biten.

- Ja, ska sanningen fram, sa engelsmannen, så ser man allt molnen mellan planen när de är där uppe.

- Jaja, sa burträskaren, mina kråkor satt nog inte så tätt heller...!  

Vilodag var det, ja...

Eller i alla fall vila från joggingspåret.

Att rensa vindsförrådet, att packa, bära, rensa, slänga är inte direkt nån VILA. Man blir skitig och svettig, men man känner sig nöjd och duktig efteråt. Ungefär som när man joggar, alltså. *L*

Vi har bott här i drygt tre år, och tydligen räcker det för att hinna samla på sig en väldig massa bröte (jo, det ordet finns!). Ni vet, saker som är bra att ha men som man inte vill ha framme. Suck.

Nu ska jag gå igenom alla kläder, rensa brutalt där också och passa på att göra mig av med en hel del gammalt. Då måste jag ju dessutom offra mig och köpa lite nytt. *ser nöjd ut*

I morgon blir det källarförrådet. Då ska det också bli en Grön Mil. Kära nån, det är 2 månader tills vi flyttar och jag känner redan hur mycket det är att göra.

Fyra dagar kvar

Jisses vad tiden går snabbt. Det var inte länge sen jag anmälde mig till Kanallöpet och då var det ju hur lång tid som helst kvar tills det var dags att springa. Nu är det fyra sketna dagar kvar. Var har hela april tagit vägen? Om nån har tjuvat en vecka eller två av mig så blir jag på allvar irriterad!

I dag har jag haft vilodag. I morgon blir det heller ingen jogging. Däremot blir det städning och packning i förrådet. Lika bra att passa på eftersom föreningen har hyrt en container nu så det är himla smidigt att göra sig av med skräp.

Om tiden ska gå så här snabbt är det bråttom att packa med tanke på att vi flyttar i sommar.

På söndag SKA jag jogga. Då SKA jag runt Gröna Milen. Punkt och slut!

Trevlig fredag på er alla!

Ibland blir det inte som man tänkt

Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. *L*

I många år, säkert 15, har jag haft extraslag på hjärtat nån gång ibland. Inte ofta, inte mycket, men så pass att jag känner det ibland. Jag kan känna det i några minuter, sen är det borta i veckor eller månader igen. Det är ofarligt men obehagligt, liksom.

Den senaste tiden, ett par veckor ungefär, har jag haft betydligt mer känningar av hjärtklappning och extraslag. Extraslag är jag ju van, men det här hjärtklappningen har jag sällan känt. Det känns liksom som ett tryck över lungor och bröstkorg och jag kan känna att min puls blir hårdare och lite oregelbunden.

Jag har tabletter att ta emot detta, betablockerare, men de drar ju ner flåset enormt så jag brukar undvika dem. Men, nu känns det som om det blir värre och värre. Jag har känt av det under ganska långa stunder, upp emot en timme och då mer som hjärtklappning än som extraslag. Det känns liksom ända upp i halsen på något vis.

I dag skulle jag springa Gröna Milen efter jobbet. Jag bytte om och åkte upp på Billingen och gav mig i väg ut i spåret. Moder Natur var snäll och gjorde ett uppehåll i regnet. Ganska tidigt kände jag att orken tröt. Det är svårt att sätta fingret på vad som inte stämde, för flåset funkade... men orken fanns ändå inte liksom.

Jag valde att byta bana efter 5 km och ta gula in i mål. Helt klart tappade jag lusten när kroppen inte svarade som den skulle och på väg in i mål tog jag ett beslut:

Nu blir det vila i 2 dagar, vila och betablockerare. Nästa motion blir på söndag, och då är jag förberedd på att jag har betydligt sämre flås. Jag tar tabletter fredag, lördag och söndag. Med lite tur så hinner det rätta till sig då och dessutom borde medicinen hinna gå ur kroppen innan loppet på tisdag.

För på tisdag ska jag springa hela jäkla loppet, det är ju första delen i min Göta Kanal-klassiker! 

Drygt 7 km i duggregn

Just som jag gick och bytte om till joggingkläder började det regna. Nu kan man ju tolka det som att jag inte skulle behöva jogga i dag, men glöm det. Jag är visserligen söt, men inte gjord av socker så jag smälter inte.

Jag for till spåret i Ryd. Snälla Madde tipsade mig om hur jag kunde förlänga rundan där så jag var lite sugen på att testa. Det gamla spåret i Ryd finns liksom kvar och hänger ihop med det ny, det som har elljus. Sammanlagt blev det nu närmare 5 km, men det kändes lite för lite så jag tog en liten sväng till. Den där extra rundan som Madde tipsade om innehöll ett parti med riktigt sviniga backar, så där så att bergsgetter slår en frivolt av glädje, men det var ändå en bra utfyllnad och det är riktigt bra spår där i Ryd. Jag ser det som ett stort plus att det radhus vi just köpt ligger bara några hundra meter från spåret. Jag längtar tills vi flyttar dit. Men nu kom jag visst från ämnet.

Totalt blev det lite drygt 7 km, vilket kändes alldeles lagom. Spåret var visserligen lite geggigt bitvis men inte värre än man kan förvänta sig efter regn och rusk. Tiden blev inte så där super-duper-bra men jag tyckte ändå att det kändes bra. Benen var rätt pigga och flåset hängde med även om lungorna var lite svårtflirtade just i det där partiet med mega-backarna.

Visserligen kan det kännas jobbigt och flåsigt att flänga runt i spåret, men det är samtidigt skönt och känns så nyttigt att jag älskar det. Inte ens fast det regnade tappade jag sugen, det var bara skönt med lite svalka.

Det enda jag möjligen ogillar är att jag inte kommit på hur underbart det är att motionera tidigare i livet.

I dag blir det spåret

I dag är jag så där vuxet välplanerad igen och tar med mig joggingkläder till jobbet. Då kan jag byta om  på jobbet och åka direkt till spåret. Jag spar kanske 20-30 minuter på det bara men det känns så mycket. Det är så skönt att komma hem sen, kunna duscha och bara vara, med gott samvete.

Cykla med jeans...

Cykeltur till jobbet är inte alls dumt. Man vaknar till och kommer i gång. Men - ett gott råd - cykla inte i tighta jeans. Det blir liksom betydligt jobbigare då.

DIAVIP

Sedan ett år tillbaka ingår jag i en studie som heter DIAVIP. Det är en studie som går ut på att förebygga livsstilsrelaterad diabetes.

För ett år sedan, när jag kom med, gjorde en väldans massa tester på mig. Bla gjordes ett konditionstest och en glykosbelastning. I dag var det dags att göra samma sak igen.

Vad gäller glykosbelastningen (som jag gjorde för ett par veckor sen men fick svaret på i dag) så hade jag en aning lägre fastevärde nu, inte mycket men ändå lägre. Då låg jag på 6,3, vilket är över den gräns på 6,1 som rekommenderas. Nu låg jag på 6,0.

Fastevärdet är inte så hemskt viktigt, viktigare är det värde man har 2 timmar efter man druckit den där hemska sockerlösningen. Då låg jag på 7,4, nu låg jag på 6,4. Jag har för mig att man bör ligga under 9,0 så det var inte för högt i fjol heller, men det är klart  bättre nu.

Konditionstesten jag gjorde gick ut på att jag skulle cykla på en motionscykel i ett visst tempo och med ett visst motstånd. I fjol låg min plus på 118 när jag gjorde testet, i år låg jag på 108 i samma test.

Blodtrycket, som visserligen alltid varit normal, har också blivit lägre vilket ju betyder minskat slitage på hjärta och blodkärl.

Eftersom diabetes är en sjukdom som trots allt är skadlig för kroppen över tid är jag väldigt glad och tacksam över att ha fått ingå i denna studie. Jag hoppas och tror att jag, tack vare denna studie, har minskat risken för att utveckla diabetes, i alla fall i närtid.

Så vill du ha ett enda skäl till att motionera så är det väl detta - det är HÄLSOSAMT! 

Mat i massor!

I dag har jag banne mig inte legat på latsidan. Jag har inte legat på någon sida alls, jag har varit uppe och i farten hela dagen.

Jag har rensat upp en hel del i klädkammaren (men är inte klar, jisses vad pryttlar det finns där). Jag har rensat upp en hel del i det förvaringsskåp jag har i datorrummet (kära nån, det finns en hel del där också). Dessutom har vi veckohandlat, tvättat (okej, det är det mest maken som gjort) och lagat mat i massor (det är det mest jag som gjort).

Jag har gjort kyckling med gräddpasta, kålpudding, fiskgryta och fläskfilé. Nu har vi mat så vi bör klara oss i alla fram till torsdag. Minst!

Som vanligt när man håller i gång så rinner tiden i väg och vips är det kväll. Nu sitter jag i soffan, har nyss ätit middag och väntar bara på att fläskfilén ska sjunka undan och ge plats för en rejäl laddning fruktsallad.

Träningsvärk och skåpstädning

Eftersom jag ska på DIAVIP-uppföljning i morgon får jag inte träna i dag. Tydligen kan det konditionstest som ska göras då visa fel om man har motionerat dygnet innan.

Nu lovar jag att det inte är något problem att avstå jogging i dag. Jag har en skaplig träningsvärk efter gårdagens pass, det känns till och med när jag sitter stilla. Så fort jag får för mig att lyfta rumpan från stolen och röra på mig börjar jag osökt nynna på:

Dock utan att dansa så där smidigt, snarare stolpar jag mig fram.

På schemat i dag står däremot lite skåpstädning. Den 2 maj har vi visning på lägenheten och det finns väl en risk att någon nyfiken filur kommer att öppna garderobsdörrarna. Då är det ju trevligt om det ser någorlunda okej ut där.

Handla måste jag också göra, och då behövs ju en inköpslista. Och helst lite inspiration, jag har så värdelös fantasi vad gäller mat.

Jisses, det är mycket nu.

En snabbis med TC

Min stora kärlek i vintras, då när höften inte klarade av att jogga, var ju Mr TC. Jag stod åtskilliga timmar och svettades (för svettas gör man verkligen) på honom.

I dag hade jag PT-pass bokat med Världens Bästa PT-Hanna. Jag åkte ner lite i förväg för att hinna hälsa på TC igen, det var ju evigheter sen sist. 10 minuter hann jag med, det är nog för att man ska hinna börja svettas rejält. Jag antar att min kärlek till TC är samma slags kärlek som andra kan ha till spinning. Det är jobbigt, det är svettigt och det är SÅ JÄKLA SKÖNT!

Sen var det dags att köra igång med Hanna. Jag hade bett om ett pass som stärker de muskler man behöver när man joggar, alltså mycket ben och bål, en del balans och lite allmän styrka så där. Och det man ber Hanna om, det får man - upphöjt i 10.

Vi (läs jag) började med utfall (10 st/ben) men där jag satte foten på BoSu-boll istället för på golvet. Sedan var det dags att ta fram balansbollen, lägga sig liksom brygga på den med skuldrorna på bollen och lyfta ett ben i taget (10 st/ben). Det kan låta enkelt men.... Sist i den lilla serien var det sidoplanka med benlyft (12 st/ben). Detta körde jag 3 varv.

Nästa omgång innehöll min favorit (obs, ironiskt) flygplanet (12 st/sida). Det kombinerade jag med tåhävningar på BoSu-bollen, först med båda fötterna sedan på en i taget. Kändes fint i vaderna. Även detta kördes 3 varv.

Även överkroppen behövde lite, så det blev lite rodd. Drygt 40 kg stod maskinen på och det skulle gå lååångsamt. Bränner gott i musklerna, det. (3 x 12 st)

Tillbaka till balansbollen och armhävningar. Där trodde jag handlederna skulle gå av, det finns lite utvecklingspotential där skulle man kunna säga. Armhävningarna kombinerade jag med rotatorkuff i sidoplanka.  Det här gjorde jag bara 2 omgångar, tror jag. Vid det laget var jag så trött att jag glömde räkna.

Slutligen körde jag plankan där jag lyfte ett ben framåt, sedan bakåt/uppåt 10 ggr/ben. Detta kombinerades med vridningar med kettlebell. Magmusklerna hade vissa åsikter om detta, kan jag lova, men det var bara att bita ihop och stå ut. Han man Hanna bredvid sig gör man vad man ska. *L*

En timme senare var jag svettig, mör och nöjd, så väldigt nöjd.

Jag har slarvat lite med styrketräningen den senaste tiden. Det är ju så kul att jogga, men jag vet att jag behöver styrka också. Jag ska försöka boka in ett pass styrka i veckan, det känns ju så skönt efteråt. Jag räknar kallt med träningsvärk i morgon.

Matdagbok på nätet

Jag vet att det finns en massa olika matdagböcker i olika former och fasoner på nätet. Har du provat någon? Är det någon som är bra? Är det någon som är mindre bra, eller till och med dålig?

Jag kan mycket väl tänka mig att betala en rimlig summa för en matdagbok som funkar smidigt, en som inte saknar en massa vanliga livsmedel och som dessutom visar hur mycket man bör äta.

Av dem jag prövat tycker jag nog att viktväktarnas sida är den klart bästa. Den har nästan alla livsmedel, den är lätt att använda och man kan även föra in sin motion där.

Hallå där Bollnäsbor!

Ja, och alla andra hälsingar med, förstås. *L*

Ses vi i maj? Ni har väl inte lyckats undgå att se att det är BollnäsLoppet den 26/5.

Det vore så himla skoj om fler kom dit, att kunna ses, motionera sig svettig och dessutom skänka pengar till cancerfonden. Kan det bli bättre?

Gå in på sidan (klicka bara på länken så kommer du dit) och följ anvisningarna för hur du anmäler dig. En nummerlapp på magen och en mugg saft i mål, dessutom en hel del fina priser som kommer att lottas ut.

Kan det bli bättre?  

Så klart jag vågade...

Vågade köra Gröna Milen alltså.

Inte så att den är farlig på något vis, den är tvärtom ganska snäll. Däremot var jag inte så där superladdad att dra i väg. Regnet hängde i luften och klockan hann bli lite mer än jag tänkt innan jag kom upp till spåret.

Men - som vanligt höll jag på att skriva - så glömmer man såna där tankar bara man kommer i gång. Jag höll igen lite för att inte vara helt slut och lockas att gena över till Gula efter ca 5 km. När jag kom till övergången så kände jag mig visserligen trött men alls inte slut, så jag höll till höger och gav mig ut på andra halva av den Gröna Milen. Regnet hängde hela tiden i luften men jag fick nog inte mer än 10 droppar på mig, så det var helt perfekt springväder. Farten kändes inte mördande, man jag var ute efter att klara hela milen, inte efter att slå personligt rekord.

När jag hade 1 km kvar tittade jag på klockan och insåg att jag ändå hade en rätt bra tid (med mina mått mätt, som vanligt) och det gav lite ny energi. Jag erkänner att jag är en sekundjägare, det är så himla kul när man kan mäta sina framsteg så tydligt.

När jag satte foten på min start-och-stopp-sten (jag har en sten där jag alltid startar och stoppar för att inte lockas att liksom stanna av lite för tidigt) stoppade klockan på 1:14:27.

Och jag tror faktiskt det är mitt personbästa, jag tror inte jag varit under de där magiska 75 min tidigare...

Hur går det för dig?

Nu har vi ju varit sockerfria i över en vecka. Har abstinensen lagt sig eller sliter sockertrollet i dig? Tränar du som en besatt och lever du på groddar?

Nä det hoppas jag verkligen inte, groddar är inte så där jättegott. *L*

Däremot hoppas jag att du undvikit sötsaker, att du ätit vettigt men ändå gott och att du höjt din motionsdos ett snäpp - och att DU MÅR VÄLDIGT BRA!

Jag har än en gång insett att, trots att jag har följt alla möjliga dieter i hela mitt vuxna liv, så har jag ingen bra koll på hur och vad jag bör äta för att gå ner i vikt och stanna där. Jag har provat att köra lite på frihand nu, men inser att jag snurrar runt på några få recept och det blir så tråkigt.

Extra svårt är det att hitta frukost som man står sig på och mellanmål som inte innehåller för mycket kalorier. Keso och kesella i all sin ära, men inte varje dag. Bars är gott, mättande och ger ny energi men de är dyra såväl i inköp som i kalorier.

Nåväl, nu är det dags att packa joggingväskan. Den ska med till jobbet för i eftermiddag ska jag upp på Billingen. Kanske, kanske, kanske vågar jag mig på den gröna milen i dag...

Joggingtur genom fyra klimatzoner?

I min planering stod det "Billingen" i dag. För er som inte vet det så är Billingen ett helt underbart område med massor med spår i olika längder. Välskötta och välbesökta spår. Helt fantastiskt! Den enda nackdelen är att vintern liksom ligger kvar längre där än i övriga stan, därför har jag bara hunnit med en vända där uppe i år. Som jag har saknat Billingen i vinter. Att springa på asfalt är inte alls lika kul och att springa på löpband är ju hemskt. 

I dag hade jag tänkt mig en grön/gul runda. Det innebär att jag går ut på den gröna milen, men efter halva rundan glider jag över på den gula femman så sträckan blir sammanlagt 7 km. 

Nu har ju Gud rätt elak humor, så just som jag bytt om och var på väg ut till bilen så kom en hagelskur av sällan skådat slag. Väl uppe på Billingen så sken solen igen och glad i hågen så gav jag mig ut i spåret. 

Det var, som vanligt, mycket folk på Billingen vilket jag tycker är jättebra. Det är skönt att veta att man inte är ensam i skogen.

Nu undrar jag om inte min runda blev betydligt längre än 7 km i alla fall. Jag hann passera fyra klimatzoner. Jag började i solsken och med en massa blåsippor och vitsippor på backen. Sedan kom jag in i ett område med hagel, följt av ett område med regn. Jag hann dessutom passera snö, stora flingor som dalade likt vädret på ett klassiskt julkort. Nog för att det är april, men hur många väder kan man hinna med på under en timme? När jag närmade mig mål kom jag åter in i solskenszonen.

Men enligt min klocka sprang jag exakt 7 km, så det var väl bara ett busigt aprilväder trots allt. Tiden blev 52:41 min. 

Nu jäklar, nu ska tempot höjas, för jag ska fixa den där grön/gula rundan under 50 min!

Flytt, fotografering och vilodag

Det blev ingen motion i dag heller. I går blev det ju foto-styling för hela pengen. Vi höll på här hemma i timmar. Det jag trodde skulle vara bara att "plocka lite, det kan väl inte ta så lång tid" blev helt plötsligt en massa lådor, städning, plock och fix non-stop fram till ca 19:30.

I dag jobbade jag till kl 16 och sen var jag i väg till tippen med 4 sopsäckar och ett par tomma lådor som stått på vinden, ni vet såna där originalkartonger som har en förmåga att bli kvar i evighet ifall man behöver dem.

Matlagning, en sista dammsugning och moppning, lite fin-plock och allt är snart klart för fotograferingen i morgon. Vissa saker behöver man ju i vardagen men de får inte synas på bild, som diskborste och hårschampo.

Visst skulle jag hinna träna i alla fall, men just nu känner jag att jag kan och vill prioritera flytt-bestyren ett par dagar.


Träning är skönt, träning är kul - men jag vill inte att träning ska bli stress.

Loppet i bilder

Skövdeloppet hade några flitiga fotografer och nu ligger en väldig massa bilder ute.

Jag lyckades också fastna på några stycken, bland annat denna som är tagen efter halva loppet, vid 5,25 km alltså.

Kvartsmaraton var det, ja...

Fast det är lördag hade jag klockan på ringning, och det redan kl 8!! Vad gör man inte för lite motion. Eller LITE förresten...? Snarare jävligt mycket motion! 10,5km. 10 500 meter! Det är MÅNGA METER det, minsann!

När jag kom till startplatsen kände jag direkt att jag var på klart fel plats. Lite av en jag-är-en-praktikan-känsla, liksom. De andra var mycket proffsiga, jag är mycket amatör.

Nåväl, jag startade och gjorde misstaget att gå ut lite för hårt. De första 5 km gjorde jag på ca 35 minuter och det är snabbt för att vara Carina. Det kändes i kroppen vid vändningen, och då hade jag liksom 5,25 km till mål. 5,25 km med några riktigt rejäla uppförsbackar, dessutom.

Tyvärr fixade jag inte att jogga hela. Vid ca 9 km kom det en uppförsbacke som fasen var lodrät och där fick jag ge mig. En rask promenad på ca 200 m. Lite jogg, ca 150 m promenad och sedan jogga in i mål.

Trots detta gick jag i mål på 87 minuter och det är jag grymt nöjd med. Visserligen som sista kvinna, men med en man bakom mig. *L*

Att vädret var underbart, kallt men soligt, och att vitsipporna blommade längs stora delar av banan gjorde i saken sämre. Att folk längs banan hejade på var en extra bonus. Det var helt enkel ett mycket trevligt lopp - svettigt, svinjobbigt, långt men trevligt!

10,5 km är inte ankskit även om man inte fixar att jogga hela. Så enkelt är det! I alla fall i min värld. *L*

Oj oj... lite pirrigt nu!

Vilodag... från motion i alla fall

I dag har det inte blivit någon motion. En massa annat har det blivit, men ingen motion.

Jobb, långt möte, kontraktsskrivning med mäklare, hembesök av homestylist, strykning av gardiner... INGEN middagslur - vilket är en mindre katastrof, eller nja... illa i alla fall.

Det råkade visst bli en runda i dag också...

Ha, tänka sig. Jag kunde inte riktigt hålla mig i dag, så när min kollega ville ha sällskap i spåret tog jag chansen direkt.

Vi sprang intervaller, 3 min jogga/2min gå. 2 varv blev det, sammanlagt 5,7 km. Fördelen med att köra 3/2 är att man faktiskt orkar prata lite också, det gör jag inte när jag bara joggar. *L*

Det var en alldeles lagom runda, svettigt men inte helt knäckande.

I morgon blir det en vilodag, men på lördag... då är det dags för en riktig utmaning (för mig i alla fall) för då ska jag springa KVARTSMARATON!!

Regnig runda

Välplanerad som jag är (he he) tog jag med mig joggingkläder direkt till jobbet i morse. När jag slutade bytte jag alltså om och åkte direkt till spåret utan att passera hem. Mycket smart, eller hur? *L*

Jag hade räknat med minst 2 varv, helst 3 (ett långt varv är knappt 3,5 km, ett kort är ca 2,3 km). Jag gav mig av i ett inte alltför mördande tempo. Banan var lerig och sur, men inte värre än att man fick kryssa mellan några vattenpölar på några ställen bara. Första varvet gick okej, men det är en passage som är rätt tung, seg liksom. Andra varvet drabbas man mer av uttråkning än av att det är jobbigt. Jag föredrar en lång bana istället för att varva på en kort. Efter 2 långa varv valde jag att ta ett kort varv, då var jag lite less  på regnet och ville hem. Dessutom började jag bli törstig.

När jag gick i mål, efter 9,1 km var jag så törstig att jag en kort stund funderade på att slicka i mig vatten från biltaket. (note to self: ta med vattenflaska)

I morgon och fredag blir det vila, dels för att jag har en jäkla massa annat att göra, dels för att jag tror det är bra med ett par vilodagar innan loppet på lördag. (om det nu inte spritter för mycket i benen i morgon så jag tar en kortare runda, vem vet*L*)

Cykla och jogga

Jag började dagen med en cykeltur i duggregnet (ja, efter en latte då, förstås). Sedan jobbade jag hela dagen, åkte hem, bytte om och drog sedan ut och joggade en liten tur. Det blev bara 3,7 km, men med tanke på träningsvärken efter gårdagens box är jag nöjd ändå.

Jag har dessutom skött maten bra.
Frukost - riskvikk och banan, och latte på lättmjölk
Förmiddagsfika - 2 knäckemackor med keso och kesella
Lunch - fisk, potatis och grönsaker
Eftermiddagsfika - en proteinbar
Kvällsmat - kyckling i cocosmjölk med broccoli och nudlar

Antal steg på räknaren: ca 4200
Cykeltur: ca 9200
Joggingtur: ca 5500

Jisses vad tiden går fort!

En snabb titt på nedräkningen till SkövdeLoppet gav mig en lätt känsla av panik. Bara FYRA (4!) dagar kvar. Kära nån. Kära, kära nån!!

Nåja, har jag tagit Fan i båten så får jag ro honom i land.

Jag vaknade i morse, efter en natt med grymt dålig sömn, med träningsvärk som heter duga. Armarna är lite möra, rumpan och låren hatar mig. Blir skönt att cykla till jobbet i dag, särskilt som det är +4° och duggregn. Hurra! Tur det snart är helg.

Helg - och SkövdeLoppet.

Dag 1 är snart slut

Första dagen på vår HÄLSOMÅNAD är ju snart slut, och den har gått väldans bra. Jag har lagat en massa mat, borde inte behöva laga mat förrän i slutet av veckan. Sånt är så skönt.

Till lunch blev det köttbullar, pressad potatis och ugnsstekta grönsaker. Jag blandade morötter, butternut, broccoli och sockerärtor på en plåt som fick bo i ugnen tills allt vara genomstekt. Blev himla gott, faktiskt.

90 minuter box var lika svettigt som det låter, så det får räcka som motion i dag. Det motsvarar dessutom över 20 000 steg, enligt Stegräknare.se.

Efter boxen petade jag i mig en bars, det måste vara världens smidigaste, godaste och dyraste mellanmål. Till kvällsfika blev det en fullkornsmacka, en banan och en kopp te.

Nu blir det snart Bonde söker fru och efter det är det Älskling, du har blivit en tjockis. Sen är det dags att försöka sova. Lagom avslut på ett bra påsklov.

I morgon blir det förhoppningsvis cykel till jobbet och sen en kortare joggingrunda på kvällen. Blir det inte cykelföre får det bli en längre joggingrunda istället. Nån ordning får det ju vara. *L*

Nu är vi i gång... :)

Vågen fick ett besök i morse, innan frukost. Det är bara att inse att påsken påverkat kroppen. Suck, men det är inget att ångra, bara att göra sig av med igen. Nu står vågen i ett skåp i väntan på att HÄLSOMÅNADEN är över.

Måttbandet nyttjades givetvis också. Midja, höfter och lår mättes. Där har det inte hänt lika mycket, det är ju fördelen (eller nackdelen) med att måtten inte är lika snabbpåverkade som vikten.

Dagens frukost blev en fullkornsmacka med ägg och keso. Grymt gott och mättande. Strax ska jag lyfta rumpan och gå ut i köket. I dag ska det fixas ett gäng med matlådor. Då är det liksom lättare att äta nyttigt under veckan.

Nu kör vi....

Nu städar vi undan det påskgodis som eventuellt finns kvar, tar fram måttband och träningskläder. Nu ger vi järnet och siktar in oss på vår mest hälsosamma månad nånsin. *L*

En kontroll-runda

Dagens runda blev ingen direkt höjdare. Benen var rätt tunga och det var en jäkla massa snömodd i spåret. Kan vi, här och nu, bestämma att det får vara slut med såna där dumheter nu? INGEN MER SNÖ FÖRRÄN TILL JUL, TACK!!

Å andra sidan så genomför de jag rundan i alla fall, vilket också är en liten seger, men några 7 kilometer blev det inte.

Jag tänker däremot ha den här rundan som en kontroll-runda och göra samma runda en gång till om en månad. Då hoppas jag att benen är piggare, farten högre, pulsen lägre och snön borta.

När jag väl kom på idén med en kontroll-runda tyckte jag själv att det var enormt smart. *he he* Så smart att jag rekommenderar fler att göra samma sak. 
Ut och jogga/gå en given runda så snabbt du kan i dag eller i morgon och gör om exakt samma runda igen i slutet av vår HÄLSOMÅNAD. Förhoppningsvis går det snabbare och bättre då, och då snackar vi ju verkligen mätbart resultat. 

Dagens to-do-lista!

I dag ska jag jogga, helst långt. Målet är i alla fall 7 km, men jag hoppas på en mil. Det är lite beroende på hur förkylningen känns när jag vaknat ordentligt och var jag ska jogga.

Dessutom ska jag städa lite här hemma. Dammsuga och moppa i alla fall, det behövs. På fredag kommer fönsterputsarmannen, och han kommer verkligen att få göra rätt för sin lös. *L*

Jag ska handla också, för i morgon är det definitivt start för HÄLSOMÅNADEN! Då behövs lite frukt, en massa grönsaker och keso, kesella och ägg. Sedan ska jag laga lite mat, det är så skönt att ha matlådor klara nu när lovet ju faktiskt är slut och man ska jobba igen.

Det här börjar bli stressigt, för jag hinna med att planera in min motion för veckan också. Jag tänker lägga rätt mycket tid på motion den närmaste månaden, jag menar, är det HÄLSOMÅNAD så är det.

Se så, du hänger väl på med detta nu då? 

Vettig mat, regelbundet. Inget godis eller andra sötsaker. Rejält med motion. Vad sägs, det är väl inte så illa?

I morgon bitti blir det att kliva upp på vågen, och sedan mäta midja, höfter och lår. Sedan ska vågen undan i två veckor. Jag har en enorm förmåga att kliva upp på vågen i tid och otid.

Borta bra - men hemma bäst!

Vi har firat påsk i Bollnäs. Det är alltid trevligt att komma dit, att träffa släkt och vänner, att springa på bekanta på stan... men visst är det skönt att komma hem igen.

Jag hade kameran med mig, och jag passade på att ta en titt på Hoberget. Där ska start och mål vara på BollnäsLoppet i maj.

Dessutom provjoggade jag delar av banan, det gäller ju liksom att passa på. *L* Jag siktar på långa loppet, 11,5 km, men det finns ju en kortare sträcka också, 6 km, så alla kan vara med.

Väldigt nära nu...

Nu är det dags att börja planera för på måndag kör vi i gång. Då är det dags att inviga vårens HÄLSOMÅNAD!

Glöm inte att dela med er av recept och andra knep.

En solig och klar åtta

Ett par timmar efter hotellfrukosten snörade jag på mig skorna och begav mig ut på en runda. Målet var en lite längre runda, helst 7-8 km. Strålande sol, kall och klar luft - kan det bli bättre?

Med relativt lätta steg drog jag i väg upp mot Sävstaås, ner mot Ridhuset, förbi sjukhuset upp mot Brånan och sedan tillbaka ner mot stan och hotellet. En kort sekund tänkte jag ta en liten omväg för att komma upp i en mil, men jag slog bort den igen.

Mycket nöjd med såväl formen som rundan stoppade jag klockan utanför hotellet efter 58:59 minuter och 8.02 km. En snittid på 7.21 är väl ingen tid som får friidrottsförbundet att tvångsrekrytera mig men jag är nöjd  i alla fall.

Dusch, kaffe och lite vila - och man är människa igen. Snart är det dags att åka till mamma och mosa i sig påskmat i kubik.

Två varv runt Vågen

Ibland glömmer man bort vilket otroligt bra liv man faktiskt har. Man gnäller på struntsaker, som en förkylning eller på att det snöar fast det borde vara vår.

I morse var en sån där stund då jag verkligen kände hur bra jag har det. Jag snörade på mig skorna och drog ut i morgonsolen, tog en joggingrunda på 4 km runt Vågen (och där är det vansinnigt vackert) innan jag joggade tillbaka till hotellet, duschade och gick sedan ner och åt hotellfrukost.

LIVSKVALITET, var det ja!

Morgon-Power!

Jag började dagen med att åka ner på Actic och genomföra ett pass Power. Det var himla jobbigt, men kul - SÅ KUL! Jag måste absolut börja lägga in lite Power i min träning, i alla fall ett pass i veckan.

Kanske lyckas jag lära mig vilka vikter jag ska till vilken övning också, så småningom, så jag slipper upptäcka att stången knappt går att lyfta efter halva övningen. *L*

Är det här verkligen benen...

... som ska genomföra Skövdeloppet om 10 dagar??

De här benen, som i går glatt skuttade (nja, men i alla fall joggade utan problem) var i dag som gjorda av betong - MED armeringsjärn i!

Jag hade planerat att springa ett varv på slingan i Ryd och sedan fortsätta jogga hem. Jag räknade med att det skulle bli 7-8 km, sisådär. Och sträckan stämde. Vilket väl också var allt som stämde.

Första kilometern gick så lätt. Glatt kände jag att jag skulle fixa detta utan problem. Andra kilometern tänkte jag ringa taxi. Eller kanske ambulans. Flåset funkade fint, men benen.... benen....

Jag fick inse att det inte skulle bli jogging hela vägen. Första halvan joggade jag i princip hela men ju närmare hem jag kom, desto mer gå blev det. Benen orkade inte, helt enkelt. Jag hade kanske kunnat tvinga mig själv, men jag valde att vara nöjd med att ta en rask promenad med små inslag av jogg. Trots allt blev det nästan 8 km, och det är bra oavsett om jag joggat eller gått.

I morgon bitti blir det Power på Actic och sen en gym-frukost. Livskvalitet, var det ja!  *L*

Träningsvärk!

Om man kunde ta ett foto som visar träningsvärk så skulle det se ut ungefär så här på mig i dag:

Älskling, du har blivit en tjockis...

Ett nytt program på TV3. Visst är det lite inspirerande men det känns ändå lite för regisserat. Tyvärr!

Bråken känns inte äkta och om en människa söker till ett sånt program sitter de väl inte framför kameran och talar om att de tänker maska?

Synd, för jag gillar programidén!

Man blir ju lite blåst, liksom...

Eftersom jag har lov (det kan inte sägas FÖR OFTA *L*) så passar jag på att träna lite extra. Efter lunch i dag (lax, löjligt gott) bytte jag om och snörade på mig joggingskorna. Jag skulle hämta bilen som varit på besök hos Bilia för byte av en strålkastare, och varför inte kombinera det med en joggingrunda.

Nu är det ju bara drygt 3 km till Bilia så jag tog en omväg för att i alla fall få ihop 5 km. Det var en mysko runda, för jag hade motvind åt alla håll, på nåt vis.

Benen kändes förhållandevis pigga, med tanke på gårdagens mega-pass och morgonen styrkepass. Det var en klar skillnad mot i lördags. Skönt, det är ju faktiskt bara TOLV (12) dagar kvar till Skövdeloppet så det gäller ju att formen kommer nu.

Jag gjorde som jag brukar, höll ett behagligt tempo, men det slutade ändå på en snittid på ca 7:20 vilket jag är nöjd med. Lite drygt 5 km blev det, och så där gulligt svettig gled jag in på Bilia för att hämta bilnyckeln och köra hem. (jag undrar om de vädrade när jag gått *L*)

Livskvalitet!

Jag började dagen med att dricka en latte och en smoothie. Så gott! Sen gick jag ner till Actic och körde 45 minuter styrka vilket gick rätt bra trots träningsvärk.

Jag började med armhävningar mot balansboll växlat med benböj på bosu. Sen körde jag dips och rygglyft. Sen var det dags för balansboll igen, sit ups, vridningar och bröstflies. Lite rumplyft, enbensknäböj, benböj med balansboll och "bakom nacken lyft" och så var jag i princip genomkörd.

Då var det dags för frukost. Frukost på Actic är så underbart. 30 kr för ägg, macka, juice, kaffe... Och det direkt efter ett träningspass.

Det är då man känner att man verkligen känner hur skönt det är med motion. Det är då man känner vad LIVSKVALITET är!

Precis som jag befarade...

... så vaknade jag med en grym träningsvärk i dag. Främst är det armarna och axlarna som protesterar efter gårdagens pass. Men tro inte att jag låter det hindra mig. Nu beger jag mig till Actic för att pass styrka. Eftersom det är måndag ska jag passa på att äta frukost där, det känns så lyxigt. *L*

Positiv grundinställning!

Fick syn på mig själv, i spegeln, på väg in i duschen. Där stod jag naken, slapp, blek och fet... "Va fan!!" tänkte jag. Men så gick det upp för mig:...
Det ä ju 1:a april idag!!! 
HAHAHA!! MIG lurar man inte så lätt.. ;)

Vi överlevde!

Kära nån, säger jag bara.

Spinning i 45 minuter är svettigt, väldigt svettigt. Att sedan gå direkt in till nästa rum och köra lika många minuter power, det kändes av. Jag har aldrig kört power, så jag hade väl ingen koll på vilken vikt jag skulle ha på stången. Jag gjorde som min träningskompis, och OJ vad tungt det blev. Jag borde väl ha anat oråd när jag såg att ledarna inte hade lika mycket men vad då.. Är man nu ändå svettig så... *L* När musklerna i armar och ben skrek och bad om nåd var det dags att avsluta super-passet med knappt 30 minuter core. Jag tänker inte påstå att det var lätt, men det var ändå betydligt mindre svettigt än spinning och power. Även om jag har mycket mage så är det ändå bara en del av kroppen, de andra kändes liksom i hela kroppen (och lite utanför också, minsann).

Efter detta var det dags för lite avrundning och stretch, och jag lovar att det var helt underbart. Underbart, och välförtjänt!

Två bra ledare, ett bra sammansatt super-pass, massor med svett och flås - kan det bli bättre än så en söndag förmiddag?

Så här pigg var S innan passet. fast jag lovar att hon var lite mindre pigg två timmar senare. *L*

Så här svettig och eländig var jag redan efter spinningen. Då hade jag ändå TVÅ moment kvar!