Hur börjar man jogga?

Kanske har du planer på att avge ett nyårslöfte som innebär nån form av jogging. Alla v et ju hur nyttigt det är att jogga, men om man aldrig gjort det förr då..?


Ja, HUR börjar man?? Det finns en massa bra tips i många tidningar, men mig har de aldrig funkat på. Vissa experter liksom bagatelliserar det, de säger bara "köp dig ett par bra skor och ge dig ut på en runda". Visst, det kan ju funka, men hur länge?? Tills man inser att det är svettigt och jobbigt och dessutom ger träningsvärk? Tills man inser att alla andra springer förbi en och dessutom ser ut som små gaseller?
Den andra gruppen planerar ihjäl joggingen. Man ska följa en 12 veckors schema, där dag 1 "är knyt på dig skorna och gå ett varv runt huset". Först på dag 4 kommer nån form av jogg, då gärna "gå 7 min, jogga sakta 1 min, gå 5 min". Jisses, vem orkar byta om för det??

Nä, för mig funkade det så här:
Jag anmälde mig till ett 5-kilometers stadslopp i augusti i fjol, för att komma i gång med att GÅ. Jag köpte mig ett par sköna skor och drog mig upp på Billingen. Väl där blev jag ändå lite nyfiken och försökte mig på att jogga. JÄKLAR vad jobbigt det var! Några hundra meter och jag var beredd att ta taxi, eller ambulans. Men jag nötte på och sträckan jag orkade jogga blev längre och längre, och OJ så stolt jag var när jag lyckades jogga EN HEL KILOMETER första gången.


Det var väl ungefär där som det brann till i skallen på mig och jag anmälde mig till Tjejmilen 2011. Vilket vansinne! Jag, Carina, som aldrig joggat i hela mitt liv, som var latare än latast - JAG skulle ge mig påTjejmilen! Här snackar vi 40-årskris av stora mått!! Innan vintern lyckades jag faktiskt jogga 5 km vid några tillfällen, och jag tyckte jag var grymt duktig.
Så kom vintern och med den kyla, snö och halka. Snabbt dalade min motivation och med den också min kondition. Visserligen började jag på Actic efter jul, då på step framför allt, men även andra grupper. När våren så kom (efter en lååååång vinter) var det dags att ta fram joggingskorna igen. SHIT! Var det jobbigt i augusti var det inget mot för hur det kändes nu. Dels visste jag ju att jag hade kunnat jogga 5 km, så jag kände lite mer press på mig nu, dels låg ju Tjejmilen betydligt närmare nu än i oktober, typ.
Jag tyckte inte jag gjorde några framsteg alls och började känna mig väldigt missmodig. Det var ju just det här jag hela tiden vetat, jag är ingen joggare, jag är lat och tjock och ska nöja mig med att sitta i soffan och äta choklad.

Då fick jag ett tips, ett enkelt men mycket effektiv - att köra intervaller. Jag bestämde mig för att jogga 5 min, gå 3 min, jogga 5 min, gå 3 min osv i 4 km. När det kändes okej, när jag kunde köra min runda utan att längta efter att bryta benet, så höjde jag lite, till jogga 5, gå 2. Nästa steg blev jogga 6 min, gå 2. Jag körde varje moment i två veckor, lagom länge för att hinna få upp flåset men inte så länge att jag hann tröttna.

Fördelen med intervallerna var att jag bestämde när det var dags att gå, inte benen eller latmasken. Innan joggade jag "så långt jag orkade", sen gick jag, men med den inställningen gav jag liksom upp om det kom en uppförsbacke eller om det kändes lite jobbigt. När jag gick efter klockan kunde jag intala mig själva att "det är bara 1 minut till, sen får du gå".

Det gick mycket snabbare och lättare än jag trott att avancera till nästa nivå, och det var ju lätt att mäta framstegen, så helt plötsligt blev det roligt att jogga igen.

Blev inget jogga

Jag avstod jogging i dag och tog istället 45 minuter på Treadclimber. Det är lite svettigare på nåt vis, och det var så länge sen. Fasen, jag skulle behöva träna ett par gånger om dagen för att hinna med allt jag vill göra. Undrar om jag ska gå ner i tid på jobbet...?  *L*

Nu gör jag ett nyårsuppehåll med träningen, men den 3 januari är det full fart igen.

Till dess: Gott Nytt År och glöm inte att sätta upp mål för 2012!

4 sekunder, underbart är kort....

I dag hade jag tänkt jogga Gula Femman på Billingen med det blåser så pass att jag avstod från det. Det fick bli gymmet istället, löpbandet. Jag börjar nästan få lite dåligt samvete mot Treadclimber, men det är ju så himla skoj att jogga nu när jag känner att höften håller och att flåset är på väg tillbaka. Jag tar mig liksom inte ens tid att köra styrkepass, fast jag vet att jag borde för att inte få ont i höften igen. *lovar mig själv att lägga in styrkepass i min motionsplanering till 2012*

Nåja, i dag skulle jag i alla fall jogga 3 km, och det kändes lite motigt eftersom gårdagens boxpass kändes i hela kroppen. Nu är det ju så att jag inte har missat ett enda planerat pass på evigheter, och jag tänker inte bryta den trenden, så jag bytte snällt om och lommade ner till Actic. Där var det ganska mycket folk, men det har jag lärt mig att strunta i. Nu kör jag mitt och bryr mig inte om att de andra är så mycket duktigare och snyggare och snabbare och starkare och smalare och... *L*

Jag fick ju lite uppvärmning eftersom jag gick till gymmet istället för att ta bilen, så jag gick ut ganska hårt. Efter 500 meter höjde jag och började jogga. Och jag valde faktiskt att gå några steg högre än jag gjort förr. I dag startade jag på 8,4, vilket är en hög hastighet för mig. Dessutom höjde jag ett par gånger under passet så när jag var framme på mina 3 km så var jag uppe i 9 - och jag hade lite energi kvar... alltså joggade jag ett par hundra meter till. *L* Nedvarvningen gick i ganska högt tempo för jag såg att jag hade chans att klara en sån där magisk gräns, nämligen 30 minuter. Alltså pinnade jag på - och gick i mål på .... *trumvirvel* 29:56 min! (okej, jag inser att jag inte direkt platsar i os-truppen, men jag är nöjd ändå och klappar mig själv på axeln *L*)

Nu ska jag duscha, sen ska jag sätta mig och formulera mina mål inför 2012 och dessutom skissa på en motionsplanering. Några delmål och belöningar behöver jag också klura ut...

Svettig boxare :)

Så här himla snygg var jag på mitt livs första boxpass, i början av december. En liten aning svettig, kanske, men det syns knappt. *L*

Borta bra....

Men visst är det skönt att komma hem igen. Efter några trevliga dagar i Bollnäs, med släkt och vänner, är vi nu hemma och har packat upp. Inte klokt så trött man blir av att resa, rena jet-lagen på nåt sätt. *L*

I dag blir det ingen träning. Visst skulle jag kunna byta om och ge mig ut nu, men det blåser, det är mörkt, det regnar och jag är TRÖTT! Jag ger mig själv en vilodag i försenad julklapp.

I morgon blir det däremot box, vilket ska bli kul.

Snart är det dags att styra upp motionsplaneringen för 2012. Eftersom jag har en liten klassiker att fixa, och jag vill fixa den med glans, så ska jag tänka till när jag planerar min träning. Kanske ska jag också köpa mig en riktigt bra cykel, för att kunna växla mellan jogging och cykling. Jag har sett ett par cyklar på cykelaffären, så vem vet... Kanske blir jag med cykel endera dagen... *L*

Julefrid...

Hur kul det än är med jul, så är det väldigt skönt när dagen är slut och man kommer tillbaka till ett tyst och lugnt hotellrum. Det blir väldigt intensivt på julafton. Trevligt, men intensivt!

Jag började dagen med att kliva upp halv 8 för att hinna med löpbandet innan det var dags för hotellfrukost. Hur kan man ha en hotellfrukost utan julskinka på en julafton??  Scandic har inte tillstymmelse till julfrukost, vilket jag tycker är lite dåligt...

Däremot har de ett helt okej gym här på hotellet och deras löpband känns riktigt lyxiga. Jag tog mina 3 km jogg plus 500 m uppvärmning och 500 m nedvarvning. Det gick lättare än jag trott med tanke på de senaste dagarnas skräpmat. Tiden blev visserligen lite sämre än häromdagen, men vad då.... Jag är väldigt nöjd med att ha joggat på julafton!

Jag lovar att jag inte svälter i alla fall, för efter hotellfrukosten åkte vi till min mamma och åt frukost nummer två. Då med julskinka och tomtegröt. Sen har vi hunnit med såväl jullunch som godis, så vi behöver inte somna hungriga. *L*

Dessutom har jag tydligen varit väldigt snäll i år, för attans vad många fina julklappar jag fått.

OJ OJ OJ!

Dagen har liksom varit intensiv, det är banne mig jobbigt att ha lov.

Först åt vi hotellfrukost, och det vet ju alla att det är lite jobbigt. Jag menar, man ska orka med allt gott...
Sen var det en shoppingrunda, med såväl maken som dottern med pojkvän. Det var inte så jobbigt, mest bara trevligt faktiskt.

Det var väl sen det jobbiga(ste) kom - styrkepasset med dottern som PT. Jäklar vad hon körde med mig! Mina stackars armmuskler hotar att strejka i morgon, och hur ska jag då kunna öppna alla mina paket??

Jag började med att värma upp på löpbandet, 1,5 km. Sen var det hantlar och rodd och benböj och maskiner i alla möjliga och omöjliga positioner. Att påstå att svetten sprutade är en överdrift, men den rann så pass att det sved i ögonen.

När passet väl var slut, efter 75 minuter, satt det fint med en macka innan vi åkte hem till mamma på en liten släktträff. Där var det glögg och kaka, och en massa prat.

Kvällen avslutades med pizza på hotellrummet, en fika hos bästaste Ulrika och sen tillbaka till hotellet där jag nu har kraschat i säng.

Just nu kan jag inte fatta hur jag ska kunna ta mig upp i morgonbitti och fixa ett löppass innan frukost - men är det planerat så är det!

God jul på er alla!!

En lat-mat-dag!

I dag har det inte blivit nåt motionerande alls, men desto mer ätande. *L*

Bilresa är liksom synonymt med skräperi-ätande, tyvärr. Det började med kaffe och bulle, följdes av skumtomtar och sen BK-lunch. Väl framme i Bollnäs hann vi med kaffe och kaka hos mamma innan vi åt kvällsmat på Sveriges bästa pizzeria, Milano, där de har en kebab-tallrik som skulle platsa på vilken lyx-krog som helst. Visst skulle man kunna leta upp vettigare mat när man reser... men orka... liksom....

TUR jag har träningskläder med mig. I morgon blir det ett pass styrka med dottern som PT och på julafton blir det en omgång på löpbandet.

Tre pigga kilometer...

I morse pallrade jag mig ur sängen redan vid halv sex. Halv sex, det är så jäkla tidigt att det nästan är natt fortfarande då. Halv sex, det gör nästan ont i kroppen.

Men, jag petade i mig en liten frukost (smoothie med banan, fil, bär och proteinpulver) plus en latte (för att ens hitta ut genom dörren) och gav mig ut i kylan. Väl på gymmet kändes det riktigt bra och när jag klev upp på löpbandet kände jag mig lagom laddad.

Jag började med att gå 500 meter, sen höjde jag farten och började jogga. Jag ska inte säga att jag flög fram, men jag kände rätt tidigt att det skulle gå bra. Efter 2 km höjde jag farten ytterligare och sen klickade jag upp bandet ett par gånger till så tiden i dag blev ca 80 sek snabbare än i måndags. HELT OKEJ! *L*

Jag antar att vissa känner sig stressade av att jaga sekunder, men mig passar det perfekt. Jag är på tok för långsam för att tävla mot andra, men jag kan jaga mig själv.

Nu planerar jag en trea till, på julafton, sen är det dags att höja till 3,5 km innan nyår.

Åh, jag älskar att träna!!

Hoppsan, Tomten var tidig i år!

Det kom en avi på posten i dag, ett paket att hämta på Ica. Paket är kul, så gissa om jag slängde mig i bilen och for dit så snart det var möjligt...

Och nog var det ett roligt paket, allt! Jag har nämligen vunnit lite mellanmål från Reztart. Eller lite och lite... 45 st bars och 24 st dryck. *L* Helt sanslöst!!

Jag tycker att barsen (åh, språknerven i mig krullar sig, det ordet finns inte på svenska) är grymt goda, men det är inget för dem som undviker kolhydrater, men för mig som anser att kroppen behöver alla näringsgrupper är de perfekta.

En bars innehåller mindre än 150 kcal, och även om de inte är lika stabbiga som vissa andra energibars, så mättar de så där alldeles lagom innan eller efter ett träningspass.

Den som smakar äppelpaj var nåt av det godaste jag nånsin ätit, och jag kan tänka mig att den sitter som en fläskläpp till en kopp kaffe, istället för fikabröd.

Träningsvärks-brist och dåligt flås.

Jag trodde nog att träningsvärken skulle kännas betydligt värre än vad den gör, med tanke på hur vissa muskler fick jobba i går på boxen. Det känns knappt alls, och lite besviken är jag nog. På sätt och vis. *L*

Däremot undrar jag om det är boxen fel/förtjänst eller allmän lathet som gjorde att jag var så grymt stum i benen i morse. Jag klev upp redan före 6 för att hinna med ett pass innan jobbet och redan när jag pallrade mig ut i köket kände jag att jag hade stans tyngsta fötter. De gick knappt att lyfta, utan jag fick bokstavligen hasa...

I trappan upp till gymmet (jisses, borde det inte finnas en hiss?) började jag förhandla med mig själv... Skulle jag köra styrka istället för kondition? Treadclimber istället för jogging?

Men NEJ! Nu var det jogging planerat, och jogging skulle det bli. PUNKT! 3 km, dessutom. (jag erkänner att det kändes som ett maraton, utan vätskekontroller)

Som vanligt värmde jag upp med 500 m rask promenad innan jag höjde farten och började jogga. Efter 250 meter var jag anfådd. Efter 500 var jag helt övertygad om att det aldrig skulle funka. Kanske jag skulle kunna gå vid varje kilometer, bara lite.... 


Då hände nåt jag inte trodde var möjligt, eller i alla fall sånt som inte var möjlig i mitt tidigare liv - jag bet ihop, bestämde mig för att fixa det, och fortsatta jogga. Efter 1 km var flåset okej och benen kändes lättare. Efter 2 km ville jag ge upp igen, men då hade jag ju gjort över hälften så det vore ju slös att ge upp då. Vid 3 km var jag grymt nöjd, snudd på kaxig, och jag kunde varva ner med 500 m promenad innan jag duschade och for till jobbet. (Gissa om det smakade bra med frukost då...)

Den känslan, eller förmågan, eller vad man nu ska kalla den... att inte ge upp fast det känns som om det är omöjligt att fullfölja.... det är så underbart att känna att man liksom vunnit över sin egen kropp, eller i alla fall över sin egen latmask.

För många är det kanske helt normalt att kunna pressa sig själv, men för mig är det nåt nytt, nåt jag lärt mig det senaste halvåret, så jag är fortfarande lite imponerad över mig själv.

Jag, som alltid undvikit allt som varit jobbigt, jag klarar nu av att pressa mig själv - och jag mår så jäkla bra av det!

Årets julskinka?!

Kvällens boxpass hade mycket fokus på ben och rumpa, så pass mycket fokus att  jag befarar skaplig träningsvärk - men det är ju bara trevligt. Det betyder ju bara att man tränat bra. *L*

Vid några övningar kände jag av höften en aning, men inte mycket och det gick över lika snabbt igen. Däremot valde jag att modifiera vissa moment som jag kände att tog för mycket (på fel sätt) i höften.

Om jag ser till mitt mål för 2012, att fixa en Göta kanal-klassiker, så antar jag att box inte fyller nån funktion. Men det är ju så löjligt roligt, så det struntar jag i. Jag ska boxas i alla fall!

Till veckan blir det morgonträning både måndag och tisdag. På onsdag antar jag att jag åker på eftermiddagen istället. På torsdag blir det träning på gymmet i Bollnäs, liksom på fredag och på julafton. 

Åh, vad jag gillar det här - att planera in träningen, att prioritera den och att MÅ SÅ BRA AV DEN!

Kram på er!

En vecka kvar - och en ny tradition!

Om en vecka, den här tiden, sitter stor delar av befolkningen och skrattar åt Kalle och hans vänner. Många är dessutom så där juligt mätt som man (tack och lov) inte är så ofta - och ändå kommer man att sträcka fram handen mot chokladasken eller karamellskålen.

Visst låter det trevligt? *L*  

När Kalle gjort sitt, och den lilla syrsan sjungit klart, då är det dags för jultomten att ta på sig skorna och börja jobba.

Jag längtar! Jag är som ett barn, jag älskar paket. Både att ge och att få. Jag tycker det är så kul att se reaktionerna på de paket som jag köpt, se om min tanke varit precis så smart och lyckad som jag inbillat mig. Kommer mina systerdöttrar att uppskatta långkalsonger och tumvantar, eller skulle de hellre vilja ha leksaker? Kommer maken att bli glad över en ny hushållsassistent, eller hade han hellre fått en stor star wars-byggsats?

När alla paket är öppnade är det dags att äta igen, då kan det ju ha gått en hel timme sedan man senast stoppade nåt i munnen. Lite kaffe och kakor brukar funka bra då.

Jag tänker alls inte bryta de här traditionerna i år, jag ska rulla i säng precis lika mätt som man ska göra när det är julafton.

Däremot ska jag införa en ny tradition - jag ska inleda dagen med ett träningspass! Eftersom vi bor på hotell över jul, ett hotell som har ett gym, så ska jag börja dagen med att köra en vända på löpbandet innan jag kör i gång med juleri-ätandet.

Nytt år - nya möjligheter!

I oktober gjorde jag något  - för mig - helt unikt. Jag åt inget godis, eller annat sött, på en hel månad! I min värld är det liksom som att gå till månen, ungefär.

Att jag lyckades sporrade mig och sen dess har jag inte ätit några sötsaker mer än på lördagar, bortsett från en liten pepparkaka i måndags när vi hade avslutning på Lifestyle.

Senast i dag motstod jag såväl chokladbollar som kladdkaka på jobbet, vilket jag anser vara en rejäl bedrift. Choklad är min akilleshäl, utan tvekan.

Över jul och nyår ska jag visserligen träna, men inte riktigt lika regelbundet som annars, och jag ska också tänka lite på vad jag äter (med betoning på lite!).

När helgerna är slut, när lovet är över och vardagen är tillbaka - då ska jag också utmana mig själv, och gärna dig också, för att komma tillbaka i vettiga vanor. Vid det laget brukar man ju vara sockerhög som en skyskrapa.  *L*

Från den 9/1 gäller följande:
1) Träna minst 4 pass i veckan.
2) Inget godis, eller andra sötsaker, mer än på lördagar.
3) Vettiga val när det gäller mat.

Det gäller ju att komma i form, för redan den 1 maj ska jag vara tränad nog att jogga en mil.....
Då inleder jag min Göta Kanal-klassiker 2012!

Det närmar sig bokslut....

Nu går vi ju mot ett nytt år, och det vet ju alla att då ska man se tillbaka på det gamla året (gärna med en viss sentimental känsla) och fundera på hur året varit. Vad som har varit bra och vad som kan bli bättre...

Så, eftersom vi svenskar i allmänhet, och kvinnor i synnerhet, har väldigt svårt för att säga vad vi gör bra så ska vi nu börja i rätt så god tid.

Jag vill att du funderar ut minst 5 saker du gjort bra under 2011.

Vill du dela med dig listan är det jätteskoj. Vill du inte det, så hoppas jag du gör den i alla fall - för din egen skull. Inte bara i huvudet utan på papper, den blir liksom mer... hm... verklig då.

Här är min lista:
1) Jag har börjat träna regelbundet.
2) Jag har joggat hela tjejmilen.
3) Jag har vågat ställa krav på mig själv, vågat anta utmaningar.
4) Jag har klarat av en hel månad utan godis och andra sötsaker.
5) Jag har insett att jag mår bättre av motion än av godis vid stress och motgångar.

Så vansinnigt gott!

Med risk för att framstå som en lögnare ska jag nu avslöja en sak: Det finns folk som inte tycker om lax! Jag vet att det låter helt horribelt, men det är så. Jag vet, för jag är gift med en sån skum typ.

Vi prenumererar på Icas Matkasse (och det kan jag verkligen rekommendera) och denna vecka är det lax med, närmare bestämt Gnocchi med sockersalt lax och saffransdipp.

Jag lovar, det var nåt av det godaste jag nånsin ätit - alla kategorier (ja, choklad undantaget så klart *L*)

Dessutom är det bara ca 600 kcal/portion vilket jag tycker är helt okej.

Sängen - Carina 1 - 0

I dag vann sängen. Jag bara vägrade kliva upp tidigt för att hinna träna. Ett skäl var att jag var så grymt trött. Ett annat var att jag ju slutar så pass tidigt i dag att jag ändå hinner träna efter jobbet innan eftermiddagsrusningen börjar.

Sen jag började träna på allvar, i våras, har jag inte hoppat över ett enda planerat träningspass. Jag har lagt till lite, men aldrig dragit i från. Att jag däremot kör på eftermiddagen istället för på morgonen, eller tvärtom, ser jag inga problem med.

Träningsvärk - skönt!

Jag började dagen med att åka ner på Actic på väg till jobbet. Det ÄR väldigt tidigt att kliva in på gymmet redan 6.30, men annars hinner jag inte träna på måndagar.

Eftersom jag tränade rätt hårt i lördag, körde box i går och sen tog 45 minuter på Treadclimbern i dag så känner jag nu en sån där lagom, skön träningsvärk. Inte så där mycket, utan bara så där så att det känns att man tränat bra. Ni vet, när man rör sig som en pigg åttioåring. *L*

I kväll är det terminsavslutning på Lifestyle. Synd, jag gillar de där kvällarna, men det är väl dags att gå på jullov nu.

Box - svettigt, men kul!

För andra söndagen i rad har jag kört ett pass box. Innan jag provade på det var jag helt övertygad om att box inte var min grej. Det där med att slåss... näe..

Men så provade jag på det - och blev förälskad direkt. *L* Så kul, så jobbigt, så svettigt...

Eftersom jag är med i Lifestyle by Actic har jag förmånen att få prova på olika pass, och box var ett av dem. Även pilates och functional toning har vi testat, och allt är lika kul. Jag önskar jag hade mer tid, fler dagar i veckan, så jag skulle kunna köra alla pass varje vecka och dessutom hinna med treadclimber och styrka och jogging också...

Det känns helt sanslöst. Jag som alltid varit den lataste i stan, som helst undvikit allt som har med motion att göra, jag har lärt mig älska träning, blivit beroende av det.

Inte nog med det... jag har faktiskt - frivilligt - gått upp en timme tidigare på morgonen för att hinna träna. Flera gånger, dessutom...

Lite jogging, det var länge sen...

Eftersom jag lyckades springa sönder min höft i somras, och dessutom var korkad nog att ändå fortsätta jogga för att kunna genomföra Tjejmilen, har jag knappt joggat alls sedan i början av september.

Jag gick från att kunna jogga några minuter i taget till att faktiskt jogga en hel mil på bara några veckor, och det var väl inte det smartaste jag gjort i mitt liv. Det slutade med att en ledkapsel blev inflammerad. Vrång som jag är ville jag inte riktigt acceptera det, utan jag fortsatte jogga. Jag kände att jag lagt ner så mycket tid och förhoppning på Tjejmilen. Efter loppet gick jag över i en styrketräningsperiod istället och den konditionsträning jag haft sedan dess har mest bestått av Treadclimber (min stora kärlek).

I dag insåg jag att jag nog måste börja jogga igen om jag ska hinna upp till 10-kilometers-nivån utan att behöva stressa sönder kroppen. Kanallöpet är ju redan den 1 maj. Knappt 5 månader kvar, alltså.

Jag valde att gå i raskt tempo i en kilometer, eftersom höften mår bättre när den är varm. Sedan hade jag tänkt jogga 2 km. Visst tappar man flåset snabbt, men det gick ändå bättre än jag trott så när jag kom upp i 2 km så körde jag lite till. Efter 2,5 km valde jag att sluta i alla fall, fast det fanns ork kvar. Lite sunt förnuft har jag trots allt kvar.

Istället körde jag 5 minuter på stakmaskinen (och den är inte att leka med) och avslutade passet med 1 km i roddmaskinen.

Svettig och nöjd med insatsen åkte jag sedan hem, duschade lite och laddade upp för att proppa i mig julmat i massor i kväll. *L*

Välkommen hit!

Här kommer du att hitta en massa om mat och träning, om att må bra och att vara nöjd.

Jag har, under det senaste året, gått från att vara en fullständig soffpotatis till att bli en alldeles vanlig vardags-hurtbulle som älskar att gå till gymmet och svettas.

Tidigare tyckte jag att 5 kilometers promenad var att motionera. Nu stoltserar jag med en medalj från Tjejmilen - och jag joggade hela!

Mitt mål är såväl att peppa som att bli peppad så jag hoppas du som läser lämnar en kommentar ibland.