I dag valde jag att jogga hem från stugan. Jag hade inga planer på att köra fullständigt slut på mig utan målet var att svettas men ändå njuta av det. Och det gjorde jag, både svettades och njöt av det.
Det blev alls inte bara jogga, jag gick med jämna (eller ojämna) mellanrum, men det var så skönt att känna att kroppen fick jobba, att känna svetten rinna, att känna endorfinerna slå till.
I morgon blir det nog vila men på lördag är det ÄNTLIGEN dags för Kanalsimmet. Jag LÄNGTAR!
Till veckan är det sedan dags att ta tag i livet igen, med vettiga matvanor och betydligt mer regelbunden motion är vad som skett i sommar. Nu är flytten klar, så nu kan jag inte skylla på den. Fast egentligen har jag inte skyllt på den, den har bara tagit så mycket energi att jag inte orkat prioriterat joggingspåret.
Prioriterat spåret har dock nån annan gjort. Vad tror ni om det här: Blottare i Ryd. Hur stor är risken (eller chansen) att man stöter på en sån i spåret - och hur skulle man reagera? Skrika? Skratta? Snubbla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar