Kunde inte låta bli...

Egentligen hade jag tänkt mäta mig varannan söndag, alltså i morgon, men i morse tog nyfikenheten över och jag plockade fram måttbandet.

Jag blev lite besviken över att måtten var det samma på arm och över magen, men höfter, lår och knä hade förändrats. Över höfter och lår hade jag tappat 3 cm vardera, och 1 cm till över knä så sammanlagt har jag tappat 7 cm sedan den 4/1. Och trots min ambition att inte titta på vågen klev jag givetvis upp på den också och insåg att det försvunnit 2,5 kg även där.

Mycket nöjd med resultatet har jag nu kunnat klicka på KÖP för att beställa den Micoach jag lovat mig själv vid 5 förlorade centimeter.

Däremot har jag ställt in dagens träning, nåt som jag inte gör ofta. Jag har gått med huvudvärk sen i går eftermiddag och den vill inte släppa trots vatten, kaffe, promenad och huvudvärkstablett. Jag får väl erkänna mig besegrad - om än bara tillfälligt - och med tanke på att jag har två pass i morgon så får jag ändå ihop mina minuter så veckomålet ändå nås.

Hur går det för er andra, så här halvvägs in i UTMANINGEN? Skriker kroppen efter sötsaker, eller är den rätt nöjd? Börjar ni få muskler och kondition? Mår ni bra?

Första målet uppnått!

Hej och hå! Ibland går det snabbare - och lättare - än man trott.

Även om jag har ett box-pass i kväll åkte jag ändå ner för att köra en vända på löpbandet i dag. Jag har ju lurat på maken ett medlemskap på Actic, så jag får väl göra honom sällskap när han ska dit. *L*

Jag hade som mål att jogga minst 3,5 km och jag kände att kroppen var rätt pigg i dag, så jag trodde nog det skulle funka. Jag började gå 500 meter i rask fart och sen var det dags. Feg som jag är så valde jag att hålla 8,2 km/tim (det motsvarar 7:18/km) och även om det känns lite långsamt är det ändå en fart som känns liksom trygg. Jag ville ju så gärna klara 3,5 km i dag... Jag hade dessutom en liten, liten dröm om att fixa 5 km, men...

Efter 1 km var jag fortfarande pigg. Efter 2 började jag ändå tro på att det skulle vara möjligt med 5. Mindre än 4 var i alla fall inte särskilt intressant. Vid 3,3 insåg jag att allt över detta skulle vara det längsta jag joggat sedan Tjejmilen, och alltså en liten seger.

När jag började närma mig 4 km tyckte jag att jag lika gärna kunde fortsätta. Jag menar, har man fixat 4 kan man lika gärna fixa 5, eller hur? *L* Alltså fortsatte jag och de sista 500 m höjde jag lite och sen höjde jag ytterligare lite de sista 200.

Svettig och mycket nöjd gick jag sedan 500 m för att varva ner och sluttiden på mina 6 km blev mycket blygsamma 46:46 - men vad då, jag JOGGADE FEM KILOMETER!

Så nu är den min, boken som jag ville ha men inte trodde jag skulle få (köpa) än på några veckor.

Mål att jobba mot...

Att ha ett mål att sträva mot, och att sedan nå målet, ger ökad motivation. Ett mål gör också att man fokuserar bättre och att man utvecklar sig genom att anta en utmaning. När man uppnår ett mål stärks självkänslan, i alla fall om man satt ett mål som man fått jobba för. Att sätta ett för lågt mål ger inte alls samma jag-klarade-det-känsla.

När man sätter upp ett mål är det bra att följa SMART-metoden. Det vill säga att målet ska vara Specifikt, Mätbart, Anpassat, Realistiskt och Tidssatt. Att bara säga att "jag ska bli bättre på att jogga" eller ska "jag ska bli starkare" gör att det är så svårt att veta NÄR man nått sitt mål.

Om man istället bestämmer att "jag ska springa 5 km under 30 minuter  innan midsommar" eller "jag ska orka jogga 7 km före semestern" så är det lättare att veta exakt OM man nått målet.

Vill man inte ha prestationsmål kan man ha insatsmål. Det vill säga, man kan bestämma sig för att "jag ska träna 3 gånger i veckan i 5 veckor på rad" eller "jag ska jogga/gå minst 15 km i veckan under hela denna månad. Då kan man också nå sitt mål även om man inte fått bättre tid, blivit starkare eller vunnit nåt lopp.

Sätt upp ett rimligt mål och ge dig själv en belöning när du uppnått målet. Drömmer du om en massage, om en ny väska, om nya gardiner, om en ny bok eller vad det nu kan vara? Bestäm dig för att du får köpa den NÄR (inte om) du når ditt mål. Målet du sätter upp ska vara rimligt, det är värdelöst om du redan från början känner att det aldrig kommer att gå. Men det ska också krävas en viss insats, det är ju lika värdelöst om du nöjer dig med två promenader i månaden och sedan belönar dig själv. *L*

Jag tänker släppa tanken på kilon under våren och istället fokusera på centimetrar. Varannan vecka ska jag mäta mig på 5 ställen (armar, mage, höfter, lår och knän) och när jag tappat 15 cm (totalt sett alltså) ska jag unna mig en lite större belöning, nämligen ett par Adidas-byxor.  

För att nå målet ska jag köra en riktig rivstart. Från och med i morgon, den 4 januari, är det totalt sötsaksförbud fram tills vi åker till Göteborg, den 10 februari. Jag ska också äta vettig mat, dricka mycket vatten (för det har jag varit urkass på den senaste tiden) och träna strukturerat.

Hur ser din plan ut?

4 sekunder, underbart är kort....

I dag hade jag tänkt jogga Gula Femman på Billingen med det blåser så pass att jag avstod från det. Det fick bli gymmet istället, löpbandet. Jag börjar nästan få lite dåligt samvete mot Treadclimber, men det är ju så himla skoj att jogga nu när jag känner att höften håller och att flåset är på väg tillbaka. Jag tar mig liksom inte ens tid att köra styrkepass, fast jag vet att jag borde för att inte få ont i höften igen. *lovar mig själv att lägga in styrkepass i min motionsplanering till 2012*

Nåja, i dag skulle jag i alla fall jogga 3 km, och det kändes lite motigt eftersom gårdagens boxpass kändes i hela kroppen. Nu är det ju så att jag inte har missat ett enda planerat pass på evigheter, och jag tänker inte bryta den trenden, så jag bytte snällt om och lommade ner till Actic. Där var det ganska mycket folk, men det har jag lärt mig att strunta i. Nu kör jag mitt och bryr mig inte om att de andra är så mycket duktigare och snyggare och snabbare och starkare och smalare och... *L*

Jag fick ju lite uppvärmning eftersom jag gick till gymmet istället för att ta bilen, så jag gick ut ganska hårt. Efter 500 meter höjde jag och började jogga. Och jag valde faktiskt att gå några steg högre än jag gjort förr. I dag startade jag på 8,4, vilket är en hög hastighet för mig. Dessutom höjde jag ett par gånger under passet så när jag var framme på mina 3 km så var jag uppe i 9 - och jag hade lite energi kvar... alltså joggade jag ett par hundra meter till. *L* Nedvarvningen gick i ganska högt tempo för jag såg att jag hade chans att klara en sån där magisk gräns, nämligen 30 minuter. Alltså pinnade jag på - och gick i mål på .... *trumvirvel* 29:56 min! (okej, jag inser att jag inte direkt platsar i os-truppen, men jag är nöjd ändå och klappar mig själv på axeln *L*)

Nu ska jag duscha, sen ska jag sätta mig och formulera mina mål inför 2012 och dessutom skissa på en motionsplanering. Några delmål och belöningar behöver jag också klura ut...