Magnus Uggla har FEL!

4 sekunder är INTE kort, 4 sekunder är en evighet att plocka in på en löprunda.

I dag gav jag mig i väg med ganska lätta steg och eftersom jag inte joggat på ett par dagar var jag extra sugen. Vädret har varit grått hela dagen men lagom till min runda tittade solen fram. Extra bonus!

Jag kände redan i den första, sega uppförsbacken att jag var pigg. När jag sedan såg att jag tog den första kilometern under 7 minuter blev det extra kul.

Jag hoppas verkligen att alla människor får uppleva den där känslan man får när man känner att benen bär, att man gör framsteg och att man mår så jäkla bra!

Jag pinnade på och tog andra kilometern på strax över 7 minuter. Även det är helt okej med mina mått mätt. Tredje kilometern brukar vara rätt jobbig för där är det ett par sega partier, men jag höll bra fart och klockade den på 6:45.

Då började jag känna mig som en kung, så jag tog kanske i en aning för mycket, men fasen - man måste våga för att vinna. Sista kilometern består av en rejäl uppförbacke sen en svagt sluttande raka hem. Ungefär 300 meter hemifrån bara dog jag, lungorna gav upp och det där med att andas var liksom inte att tänka på.

Men tror du jag gav mig? No way! Jag spurtade hem och stoppade klockan på 35:04! Fyra eländiga sekunder över de där 35 minuterna jag vill klå. Men med tanke på att det är nästan 1,5 minuter bättre än förra gången så borde det väl inte vara omöjligt att ta 4 sekunder, i alla fall inte i teorin. I praktiken undrar jag om jag någonsin kommer att orka springa den rundan i den farten igen.

Men jisses, vad underbart svettigt flåsigt jobbigt det var!