Hur börjar man jogga?

Kanske har du planer på att avge ett nyårslöfte som innebär nån form av jogging. Alla v et ju hur nyttigt det är att jogga, men om man aldrig gjort det förr då..?


Ja, HUR börjar man?? Det finns en massa bra tips i många tidningar, men mig har de aldrig funkat på. Vissa experter liksom bagatelliserar det, de säger bara "köp dig ett par bra skor och ge dig ut på en runda". Visst, det kan ju funka, men hur länge?? Tills man inser att det är svettigt och jobbigt och dessutom ger träningsvärk? Tills man inser att alla andra springer förbi en och dessutom ser ut som små gaseller?
Den andra gruppen planerar ihjäl joggingen. Man ska följa en 12 veckors schema, där dag 1 "är knyt på dig skorna och gå ett varv runt huset". Först på dag 4 kommer nån form av jogg, då gärna "gå 7 min, jogga sakta 1 min, gå 5 min". Jisses, vem orkar byta om för det??

Nä, för mig funkade det så här:
Jag anmälde mig till ett 5-kilometers stadslopp i augusti i fjol, för att komma i gång med att GÅ. Jag köpte mig ett par sköna skor och drog mig upp på Billingen. Väl där blev jag ändå lite nyfiken och försökte mig på att jogga. JÄKLAR vad jobbigt det var! Några hundra meter och jag var beredd att ta taxi, eller ambulans. Men jag nötte på och sträckan jag orkade jogga blev längre och längre, och OJ så stolt jag var när jag lyckades jogga EN HEL KILOMETER första gången.


Det var väl ungefär där som det brann till i skallen på mig och jag anmälde mig till Tjejmilen 2011. Vilket vansinne! Jag, Carina, som aldrig joggat i hela mitt liv, som var latare än latast - JAG skulle ge mig påTjejmilen! Här snackar vi 40-årskris av stora mått!! Innan vintern lyckades jag faktiskt jogga 5 km vid några tillfällen, och jag tyckte jag var grymt duktig.
Så kom vintern och med den kyla, snö och halka. Snabbt dalade min motivation och med den också min kondition. Visserligen började jag på Actic efter jul, då på step framför allt, men även andra grupper. När våren så kom (efter en lååååång vinter) var det dags att ta fram joggingskorna igen. SHIT! Var det jobbigt i augusti var det inget mot för hur det kändes nu. Dels visste jag ju att jag hade kunnat jogga 5 km, så jag kände lite mer press på mig nu, dels låg ju Tjejmilen betydligt närmare nu än i oktober, typ.
Jag tyckte inte jag gjorde några framsteg alls och började känna mig väldigt missmodig. Det var ju just det här jag hela tiden vetat, jag är ingen joggare, jag är lat och tjock och ska nöja mig med att sitta i soffan och äta choklad.

Då fick jag ett tips, ett enkelt men mycket effektiv - att köra intervaller. Jag bestämde mig för att jogga 5 min, gå 3 min, jogga 5 min, gå 3 min osv i 4 km. När det kändes okej, när jag kunde köra min runda utan att längta efter att bryta benet, så höjde jag lite, till jogga 5, gå 2. Nästa steg blev jogga 6 min, gå 2. Jag körde varje moment i två veckor, lagom länge för att hinna få upp flåset men inte så länge att jag hann tröttna.

Fördelen med intervallerna var att jag bestämde när det var dags att gå, inte benen eller latmasken. Innan joggade jag "så långt jag orkade", sen gick jag, men med den inställningen gav jag liksom upp om det kom en uppförsbacke eller om det kändes lite jobbigt. När jag gick efter klockan kunde jag intala mig själva att "det är bara 1 minut till, sen får du gå".

Det gick mycket snabbare och lättare än jag trott att avancera till nästa nivå, och det var ju lätt att mäta framstegen, så helt plötsligt blev det roligt att jogga igen.