Persade lite, då...

Efter jobbet for jag upp på Billingen för en grön/gul sjua. Jag kände mig sugen på att jogga men har ändå tyckt att kroppen varit seg de senaste dagarna. Alltså gick jag ut lite lugnt, tyckte jag.

Mit mål var att jogga hela rundan, oavsett tid. Den första biten kändes det rätt stumt, men jag tänkte inte ge mig. Jag fortsatte, fokuserade på Isfolket som jag hade i örat och försökte tänka bort att det var jobbigt.

Snabbare än jag trott kom jag förbi det första, tunga, partiet av banan och jag kände att det nog skulle gå bra. Det var alldeles perfekt väder ute, soligt men inte för varmt, så jag njöt av rundan.

När jag gick i mål stannade klockan på 50:34, vilket är ett personligt rekord och bara 34 eländiga sekunder över min drömgräns. Eller, jag, 35 sekunder då eftersom jag vill UNDER 50 minuter.