Jag tycker nog det går framåt...

I dag cyklade jag till jobbet. Det var ett tag sen sist och även om det är svårt att mäta så tycker jag nog at det känns som om det går lättare och lättare att cykla.

Ja, dit är det ju inga problem, det är ju nästan bara nerför. Då kan man ju räkna ut, med ena handen bakbunden, att det är mycket uppför när man ska hem. Och det stämmer, det är väldigt mycket uppför. Väldigt mycket!

Men jag tycker ändå att det går lättare nu än i början. Jag blir visserligen varm när jag cyklar hem, men inte svettig, inte så där att man känner hur det nästan rinner på ryggen.

I morgon räknar jag med en runda i joggingspåret. Vårdcentralen och ett EKG på förmiddagen gör att jag ändå måste ha bilen till jobbet. Då passar jag på att ta med joggingkläder, byter om på jobbet och åker direkt till spåret.

Då uppstår den svåra frågan: Var ska jag jogga? Och, som följdfråga: Hur långt?

Som sagt, livet är fullt av svåra frågor...