PT-pass!

Kvällens PT-pass var nog ett av de jobbigaste någonsin. Mina armar skakar än, och jag undrar om jag ens kommer att kunna tvätta håret. SÅ HÄRLIGT! Jag njuter av känslan av att ha jobbat bra!

Dessutom är det himla kul att tänka tillbaka  på hur det var för ett år sen, när jag började med PT och Lifestyle. Vilken skillnad! Det är vansinnigt kul och jag förstår att folk blir beroende av träning.

Vardagslyx - ja tack!

I dag kom den äntligen, oljan jag väntat på i ett par veckor. Himla bra service av frisören att messa när den åter fanns i lager.

Lifestyle by Actic

Ett skäl till att jag lyckats gå från Hopplös Soffpotatis till Glad Hurtbulle är att jag började på Lifestyle by Actic.

Då kan man ju fråga sig vad Lifestyle by Actic är för nåt, och jag får fundera på innan jag kan beskriva det. Att kalla det för "livsstilskurs" låter ju så flummigt, och att säga att det  är "en kurs i hur man ska leva nyttigt" låter ju så pretto.

Jag föredrar att säga att det som "en slags kurs där man får tips och råd om en massa olika saker som gör att man mår bättre, allt från information om kost och motion till information om stress och sömn. Det är små föreläsningar och jättebra gruppdiskussioner tillsammans med folk som också vill leva förståndigt utan att bli fanatisk".

Kursen sträcker sig över ett år och innehåller såväl föreläsningar som hälsoprofilsbedömningar och PT-möjligheter. 

Att vi sedan har världens mest positiva och sprudlande Lifestyle-coacher gör inte saken sämre, och deras entusiasm gör att det är ren påfyllnad att gå på träffarna. Flera gånger har jag suttit hemma och tänkt att jag bara inte orkar slita mig upp ur soffan och ta mig ner till föreläsningen, men väl där har jag aldrig ångrat mig.

Jag kan definitivt rekommendera alla att börja Lifestyle. Visst kostar det en del, men jag ser det som ren investering i min hälsa och mitt välbefinnande (det är lätt att säga om man har råd, jag vet det).

Är du intresserad av Lifestyle i Skövde kan du alltid läsa lite på deras blogg.

Tre veckor senare...

Nu har det gått tre sockerfria veckor och vid det här laget borde ju det mesta av sockertrollet ha tynat bort och gett upp... Eller...?

Hur tycker du att det går? Hinner du med all motion? Uppnår du dina mål? Håller du rätt färdriktning eller börjar du vackla och hitta omvägar/genvägar?

Nu har vi ju passerat hälften så nu finns det nog en risk att tröttna, tappa fokus och köra i diket. Kanske visar inte vågen det resultat du hoppats på, kanske är frestelserna många och svåra.

Hur gör man då? Hur hittar man tillbaka till lust och motivation?

Ja, ett sätt är ju att titta tillbaka på de mål vi formulerade när vi började (för det gjorde vi ju...väl..?). Ett annat sätt kan vara att fundera på delmål och belöningar. Finns det nåt du kan muta dig själv med? Ytterligare ett sätt kan vara att se på de framsteg du faktiskt har gjort under dessa veckor, för även om du inte gått ner 5 kilo och lärt dig springa en halvmara, så har du ändå gjort några framsteg det är jag säker på. Bara att hållit sig sockerfri i tre veckor.... motionerat 210 min/vecka i tre veckor... Det är väl framsteg, det också!

Jag har motionerat 319 minuter denna vecka, vilket är helt okej. Jag tycker det är kul och jag känner att jag blir bättre och bättre. I går kväll lyckades jag dessutom sitta vid samma bord som en massa choklad i flera timmar utan att ens fundera på smaka. Det anser jag nog vara den största framgången för mig.

Till veckan ska jag till Vänersborg på kurs ett par dagar, och då ska jag äta hotellfrukost - i mängder. *L* Däremot ska jag inte nalla på fikabrödet eller i några godisskålar.

Träningskläderna ska givetvis med, det finns ett gym på hotellet.

Jogging och box!

I dag har jag både hunnit med att jogga - utomhus, i solskenet - och boxats. Helt perfekt, en söndag kan knappast vara bättre. Särskilt som den började med en rejäl sovmorgon. *L*

Jag joggade 4,4 km på 32.48 min. Det ger en snittid på 7.25 min/km vilket jag är jättenöjd med. Benen kändes pigga och det är så mycket roligare att springa utomhus och komma nånstans istället för att stå på ett band och nöta.

Boxen var, som vanligt, både rolig och svettig. Armarna har nog jobbat hårt, för de känns lite möra nu. Finns en klar risk för träningsvärk, minsann. Sånt gillas!

Trevlig lördag!

I går kväll var vi hem till bästaste Ulrika för en vin/prat/skratt/spelkväll med henne och hennes ..... vad säger man om vuxna ... pojkvän? kille? dejt?

Vi började med vin och mat. Mycket trevligt, mycket gott! Eftersom Ulrika är Ulrika hade hon dessutom tänkt på mig och mitt sötsaksstopp så efterrätten var både nyttig och god.

Visserligen fanns det tillbehör (vit choklad och Noblesse!) men de var ju på sidan om så jag kunde låta bli dem.

Givetvis vann vi tjejer spelet, allt annat är ju liksom otänkbart. *L*

Som en extra underhållsningsbonus har Ulrika två djur. De är väl katter, per definition, men de ser inte riktigt ut som katter ska. De betedde sig inte riktigt normal heller, men de var himla skojiga.

Ibland blir det inte som man tänkt...

... men det kan bli bra ändå.

Jag hade tänkt köra max-puls-test i dag för att kunna börja använda min lilla micoach, men när jag kom ner till gymmet hade lilla manicken bestämt sig för att visa sin makt och jag lyckades inte få i gång den.

Alltså fick jag tänka om, och eftersom jag bestämt mig för att bli trött så siktade jag på 5 km under 35 minuter. Jag är fullt medveten om att det är knapp styrfart i vissas ögon, en för mig är det snabbt. Jag har inte fixat det många gånger alls.

Jag startade bandet på 8.7 och körde så i 4,5 km. Mycket svettig, men med krafter kvar, höjde jag till 9.0 och de sista 200 m körde jag på 9.5.

Med tiden 34:43 är jag mycket nöjd, och nu ser jag fram emot att förstå mig på micoach så jag kan använda den nästa gång.

Ha en underbar lördag!