Upprätthållande verksamhet

Jag vet inte om det är nån lurkande förkylning som ligger och gror eller om det är att energin är slut så här i slutet av terminen men jag känner mig helt utslagen. Jag skulle kunna sova 14 timmar per dygn. All ork är borta och jag har fullt upp bara att hålla mig vaken. Alla bestyr i samband med flytten tar också energi så det känns som om jag går på reservtanken nu.

För att inte få fullständig soppatorsk kommer jag att hålla mig till en lite lugnare motionsplanering de närmaste två veckorna, eller 1,5 är det väl egentligen.

Nu är det inte så att motionen i sig tar energi, snarare ger den energi, men det är tiden den tar som stressar mig när jag känner att jag har så mycket att göra med packning och sånt.

En joggingtur i morgon, cykel till jobbet på måndag, jogging på tisdag, blodgivning på onsdag (och alltså vila onsdag och torsdag) och sen lite jogging nästa helg, det får räcka. *L*

Måndag och tisdag veckan därpå lär knappast innehålla nåt besök i spåret, då blir det jobb dagtid och tapetsering på kvällstid. Sen kan jag börja varje dag med motion om jag vill, för då har jag ÄNTLIGEN sommarlov!

Och då är det full fart med motionen igen!

Ont krut...

Tack och lov har jag tydligen rätt gott läkkött, för såren är redan mycket bättre och nacken känns knappt alls. Det enda jag faktiskt känner av rejält är armen, där gör det riktigt ont i muskeln på utsidan överarmen liksom.

Fast den joggar jag ju inte med, så i helgen blir det JOGGA!! Härligt!

Mörbultad

Jag känner av gårdagens vurpa mer än jag trodde. Såren på handen gör bara ont när jag kommer åt dem, men eftersom de är på höger hand och jag är högerhänt så händer det lite titt som tätt.

Såret på knät sköter sig fint bakom sitt plåster och känns nästan inte alls nu. Fast i morse hade det bestämda åsikter och hade alls ingen lust att krypa ner i ett par jeans. Det blev kjol i dag, fast det inte är fredag.

Däremot har det dykt upp lite ont på andra ställen. Dels känner jag av lite i vänster arm, nästan som träningsvärk. Dels är jag öm och lite stel i nackmusklerna. Just nu känner jag mig lite allmänt mörbultad, vilket ju är riktigt löjligt. Jag har inte varit med om en trafikolycka, jag har bara ramlat (som den klant jag är!).

En lättare huvudvärk toppar det hela (oj, vad jag är gnällig).

Efter jobbet blev det en dryg timmes middagslur. Nån jogging blir det inte i dag, kroppen är liksom inte riktigt laddad för det. Istället blir det soffan, lite lagom lättsmält tv-program och glass.

Men å andra sidan så är det inget direkt straff det heller.... soffa, glass... jag menar, det kunde ha varit värre.

11 km och platt fall

Jag har inte prioriterat träningen den sista tiden. Det har varit så mycket annat, med jobb och flytt och så. Men jag känner att jag saknar det, jag mår bra av att flänga runt i skogen och svettas.

I dag var det så dags att bege sig upp på Billingen för en runda. Jag hade siktet på minst 1 mil, gärna mer.

Benen kändes rätt pigga och fast jag hade planerat att inte gå ut så snabbt så höll jag ca 7 min/km i flera km. Jag tror inte nån km låg över 7:20, inte förrän jag sprungit 7.95 km. Då snubblade jag och gjorde en riktig praktvurpa. Rakt ner i gruset dök jag, med handen och ena knät som nån sorts farthinder. Jag lovar att det gjorde rejält ont! Först trodde jag att jag brutit handleden, men den smärtan avtog rätt snabbt. Svidet i såren och bultandet i knät är kvar än.

Jag valde att gå ca 300 meter men sen blev det tråkigt så jag började jogga igen. Trots att det kändes rejält i knät kunde jag hålla ungefär samma tempo som innan och jag gick i mål, efter 11 km, på 1:19:54. Jag är mycket nöjd med att komma under 1:20:00. Jag är också nöjd med att ha genomfört ytterligare en runda över 1 mil. 

"En gång är ingen gång, två gånger är en vana..."

Cyklister och barnvagnar

Ibland kan jag inte låta bli att fundera över hur folk tänker... eller kanske inte tänker.

En sån sak är cyklister. Då menar jag inte vanliga, glada amatörer utan de där med dyra cyklar, hjälm och små tighta cykelbyxor. Tror de, på allvar, att de är odödliga eller att de sitter i en bil? Varför cyklar de mitt på körbanan istället för på sidan eller på cykelbanan? Är det flera som cyklar tillsammans så cyklar de gärna i bredd, dessutom, och de verkar inte ha något behov av att gå in mot kanten när det kommer bilar.

Sen har vi nästa intressanta fenomen - barnvagnsförare. Jag har full förståelse för att de går bredvid varandra om de är ute och går tillsammans, men de borde ju fatta själva att det kan finnas fler som vill använda gångbanorna. Förvånansvärt ofta kommer man på cykel eller i joggingskor (och jag lovar att jag hörs när jag är ute och joggar) och får åka nästan i diket för att ta sig förbi för att det går ett par-tre barnvagnsförare i bredd.

Så, nu har jag gnällt klart. Nu ska jag sätta mig i soffan, läsa en bra bok och bara njuta av känslan av att det är sovmorgon i morgon.

Kram på er

En effektiv söndag

I dag har vi hunnit med att packa en hel del, det är ju inte så många veckor kvar tills vi flyttar.

Sedan har jag varit ute på en runda. Jag hade tänkt mig en runda på Billingen, men ändrade mig i sista stund och tog en runda i stan istället. Omväxling förnöjer, trots att jag älskar Billingen.

Att springa på asfalt går ju lite snabbare och det märktes på klockan. Jag tror inte jag har legat på så lågt snitt under så pass lång tid någon gång tidigare. Att femte km inte är lika snygg beror på att jag fick lite energibrist där och valde att gå ca 300 meter uppför en seg backe.

Nu blir det soffan resten av kvällen, och finalen av BigBrother.

Nytt pers... typ... eller nåt...

I dag har jag nog persat igen, fast i en helt ny gren. I galenskap!

Jag har anmält mig till GöteborgsVarvet 2013!!