I dag joggade jag hem från radhuset. På något sätt har jag känt att kroppen, och framför allt flåset, har varit bättre i går och i dag. Det kan vara inbillning eller önsketänkande, men hoppet är det sista som överger en, det vet man ju.
Efter att ha klättrat upp och ner på en pall i flera dagar, först för att riva ner gamla tapeter, sedan spackla och slipa och slutligen sätta upp nya tapeter, så känns kroppen som om jag deltagit i ett maratonpass step up. Men såna bagateller hindrar inte mig. Jag bytte ändå om och tog joggingskorna hem (i regn dessutom) när vi ansåg oss färdiga med dagens sysslor.
Ganska snabbt kände jag att flåset funkade mycket bättre i dag men att jag var trött, mycket trött, i kroppen. Jag valde att gå i några uppförsbackar, men i övrigt joggade jag de 6,5 km jag fick ihop genom att kringelikroka hemöver.
Otroligt trött, helt slut i kroppen faktiskt, men ändå väldigt nöjd med att känna att det går åt rätt håll.
Däremot har jag ont i hela kroppen just nu. Snacka om funktionell träning, att bära lådor och att tapetsera, och snacka om skaplig träningsvärk det ger. Sånt gillas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar