Väckarklocka eller bara skrämselpropaganda?

Vad säger ni om den senaste forskningen - att det är lika farligt att INTE motionera som att röka....

Nu har de ju skruvat till det riktigt, men visst låter det rimligt att lika många dör av fysisk inaktivitet som av att röka.

Skrämmande!

Sommarvikarier överallt, eller?

På allvar - hur rörigt och fel kan det bli...?

Den 18 juni beställde vi varor från Ikea, möbler för nästan 20 000 kr.

Den 28 juni kom varorna, efter bara 10 dagar....

Den 2 juli ringde jag dem för en gavel på en hylla var skrubbad.

Den 9 juli kom en avi från posten, en ny gavel fanns att hämta. Tänka sig, bara en vecka tog paketet på sig - inom Sverige. En ny gavel var det - dock FEL gavel, en gavel till en helt annan hylla!
Nytt samtal till Ikea. Jodå, en ny gavel skulle komma med posten, inom en vecka...

Den 19 juli, efter 10 dagar, nytt samtal för att efterlysa gaveln. Den hade inte ens lämnat butiken i Jönköping, men de skulle skynda på och jag skulle ha gaveln om ca en vecka.
Jag valde att åka till Jönköping (18 mil tor) för att hämta gaveln själv, är lite trött på att inte kunna montera ihop tv-bänken nu. Fick veta att jag skulle gå in i butiken och uppsöka Byten&Återköp. Det gjorde jag, och efter att ha väntat i kö i ca 15 min fick jag veta att de visste om min trasiga gavel så en ny väntade - på Varuutlämningen några hundra meter bort! Varför kunde vi inte fått åka dit direkt?
Förflyttning till Varuutlämningen, ny kö, denna gång på ca 20 min. Så, äntligen hade vi vår gavel i bilen.

Väl hemma inser vi att VI FÅTT FEL GAVEL!! Vi har fått vänster gavel istället för höger.

Nytt samtal till Ikea. Inget besked kunde ges, men tjejen i Jönköping skulle prata med transportören "direkt i morgon bitti och ringa dig sen". Efter en titt på klockan inser jag nu att Jönköping ligger i en annan tidszon, för direkt i morgon bitti har tydligen inte varit än och nu är klockan över 10.

En långsam femma

I dag kom jag mig i alla fall för att bege mig ut i spåret. Eftersom det regnat en hel del (okej, en jävla massa då) var det lite blött i spåret. Inte mycket, men så pass att mina fina skor blev smutsiga...  :(

Nu är det kanske inte direkt någon katastrof, men lite synd. Jag gillar mina skor, är nästan lite kär i dem, och de är ju så fina.

I morgon blir det Billingen, även om jag misstänker att det är ännu blötare där uppe. Minst 7 km, helst milen, är målsättningen.

Okej, jag är väl inte så aktiv...

De senaste veckorna har jag inte slitit ut joggingskorna direkt. Det har varit fullt upp med flytten och allt sånt. Att vi dessutom åkte till Transylvanien några dagar mitt i alltihopa var inte så välplanerat men MYCKET SKÖNT! Där hade vi över 35°C varmt så nu har jag laddat mina solceller. Jag hade med mig joggingskor men alltså, näe... inte i den värmen.

Men nu så, nu börjar vi komma i ordning här hemma så pass att jag känner att jag kan prioritera träningen igen. Och det är ju på tiden för det är väldigt snart dags för Kanalsimmet. Sen är det Tjejmilen och iForm-loppet inom en ganska snar framtid också, så nu är det bara att ta tag i träningen igen.

Eftersom vi åt lunch (en mycket god sallad i Mariestad) vid 15-tiden ska jag låta maten sjunka till så där 17:30-tiden. Sen ska joggingskor på och jag ska ut i spåret.

Ont, det gör ont...

Nåt har hänt med min ena armbåge.  Antagligen har jag överansträngt nåt muskelfäste, så det säkert över bara jag låter armen vila några dagar. Och just det där med vila är ju plätt-lätt mitt i flytten, då.

Efter gårdagens joggingrunda, när fötterna nästan flög fram, var jag taggad som 17 för en längre runda på Billingen. Jag gick ut lugnt, för jag siktade på att klara milen. Visserligen var det inte samma flyt som i går, men det var benen som var trötta, flåset funkade fint.

Vid ca 7 km hände nåt, benen bara dog. Jag försökte gå ett par hundra meter och sedan jogga igen, men nä. Stumma ben är liksom bara förnamnet. Jag provade ett par gånger till, men det var på gränsen till att det gjorde ont i benen, så jag insåg min begränsning och gick i rask fart resten av rundan.

Jag är ändå rätt nöjd ändå, för jag ökar hela tiden sträckan jag fixar att jogga och även om benen är trötta så funkar flåset.

Jag säger som Gert Fylking: ÄNTLIGEN!

I dag kom jag mig äntligen för att knyta på mig joggingskorna och ge mig ut på en runda. Jag siktade på att jogga till radhuset, ca 4,5 km alltså.

Fötterna var mycket lätta och det var både skönt och roligt att jogga. Åh, vad det är underbart att få den känslan. Extra underbart var det ju eftersom det har varit rätt tungt att jogga den senaste tiden.

När jag närmade mig radhuset hade jag energi kvar så jag tog en extra krok för att få fler kilometer.

I morgon ska jag nog se om det går att jogga på Billingen, eller om det behövs kanot för att ta sig runt. Jag är sugen på en långrunda, en mil eller så.

Full rulle...

Mitt i flytten hinner jag varken motionera eller blogga men jag lovar att sätta fart med båda delarna under veckan. Nu börjar vi få läget under kontroll. Radhuset har fått nya tapeter i flera rum, badrummet är nytt och fint och till veckan kommer det såväl golvlister som nytt kökskakel. Gillas!

Här i lägenheten känns det som om vi bott i flyttlådor i månader nu (fast det är inte så länge, egentligen) men nu är det bara några dagar kvar. Tack för det!